Nu ska jag vara riktigt positiv

och skriva om positiva saker som mitt liv innehåller. Jag har märkt under en tid att jag vaknar och tänker att vad för elände ska jag i dag ta hand om. Jag har fastnat i en eländeskarusell, trots att jag känner mig så tacksam och glad över det jag har så är det som att nattens sömn suddat bort dessa tankar, min hjärna är inställd på att vakna med dåliga tankar. Jag har nu under en tid försökt öva mig att tänka annorlunda när jag vaknar men jag måste anstränga mig lite, men det har varit nyttigt.

Jag går upp och inställd på att det blir ingen bra dag, men efter en stund kommer jag till sans och tänker, vilken bra dag det är eller den här dagen kan JAG göra bra och JAG kan bryta mönstret. Det känns genast lättare och jag blir bättre till mods.

Många saker ska man gå igenom i livet, och att hantera allt är inte det lättaste alla gånger. Men motgångar stärker också många gånger. Man kommer till insikt.

Så nu tänkte jag passa på att skryta med mig själv och hujeda mig, vad det är förbjudet, men det förbjudna har alltid lockat mig .

Jag kan fotografera (även om inte alla tycker om mina bilder) och det är något jag tycker om att göra. Jag kan prata och jag kan be om förlåtelse om jag sårat någon. Jag kan säga ifrån om det behövs och den gåvan har mina föräldrar gett mig. Jag kan berömma andra människor. Jag är intresserad av andra människor. Jag kan gråta. Jag kan skratta. Jag kan tom tycka att jag är rätt bra som människa.

Så där, en liten portion skryt med sig själv och ja, det känns faktiskt ganska bra. Har jag stört någon? nej, det tror jag inte.

Det finns hopp..

Kontraster

innehåller livet och vädret bjuder på en del kontraster också. Förra veckan var blåsig och när vinden lagt sig kom kylan och drivis har lagt sig utanför Hörvik,  det känns som om hela Pukaviksbukten är full av is.

Den här tog jag 11 februari

De här tog jag den 23 februari

 Därute ligger Hanö och det känndes nästan som man hade kunnat gå över dit.

 En svan låg och vilade på isen och tittade upp när jag närmade mig och jag tänkte först att den kanske frusit fast på isen men det hade den inte.

Havsörnar har jag sett åtskilliga antal från mitt köksfönster med kikaren ute på isen och jag räknade till fem stycken idag, de är så långt ute att det är svårt att ta några bra bilder på dem. Men det är fantastiskt att se dem i kikaren från köksfönstret.

Idag har dock isen förvunnit igen och man kan se vatten, det är ett skådespel varje dag och en ny tavla att titta på.

Har haft några dagar hektiska dagar med många telefonsamtal, mest från mina underbara mostrar, som ringt och undrat hur det är med min mamma som för tillfället ligger på sjukhus.

Hur skriver man en misslyckad blogg

ja, den frågan ställde jag mig efter jag läst en blogg hur man skriver en lyckad blogg. Jag tänkte då att vad är en lyckad blogg, är det antalet besökare eller antalet kommentarer som talar om det. Hur skapar man en lyckad blogg.

En misslyckad rubrik är helt fel, den ska innehålla vissa ord som .........ja, bestäm själv.

En misslyckad blogg innehåller åtskilliga stavfel, den skrivs enbart för att tillfredställa andra, dvs den kommer inte från hjärtat. 

En  misslyckad blogg,  lägger upp "dåliga" bilder. Ja, och det är en evig diskussion, vilken bild är bra och vilken är dålig?

En misslyckad blogg tänker inte på layouten, den vill förmedla med kassa bilder och den frågar inte vad andra tycker, den förmedlar en text och en skitdålig bild.

En misslyckad blogg skrivs från hjärtat och den vill dela med sig.

En misslyckad blogg skriver inte om ångest och annat som kan vara svårt här i livet, den innehåller bara vardagliga tankar och foton.

En misslyckad blogg ska inte såra men ändå vara ärlig för blir du illa omtyckt vill ingen läsa din misslyckade blogg.

Jag tror att jag tillhör misslyckade bloggare och inte stör det mig, jag är gärna en misslyckad eller dålig bloggare.

"Att inte utsätta sig för att misslyckas innebär att man accepterar ett intresselöst liv. Någon har sagt att utvecklingen förs fram av dårar som inte haft förstånd att inse sin egen begränsning"

Så jag fortsätter med mina misslyckanden.

Att göra det man vill

Kom att tänka på det efter mitt förra inlägg. Häromkvällen gick jag en sen promenad med hunden och när mörkret inträtt brukar jag gå en runda bortom hamnen. Jag har en speciell runda jag brukar gå, först vid den nya marinan och sen smiter jag emellan båtarna som står i sina vaggor för vinterförvaring och sen går jag mot den gamla fiskehamnen där fiskebåtarna lägger till.

När jag kom gående vid kajen i den gamla hamnen såg jag en kille som stod vid kajen med en vinteroverall, intill en fiskebåt som lagt till. Jag gick fram till honom och frågade om han varit med på fiskebåten

- Nej, det har jag inte, svarade han.

- Men vad gör du här så sent, undrade jag?

-Bara tittar, sa han.

-Ska du bli fiskare när du blir stor, frågade jag?

- Ja det ska jag, svarade han.

- Ok, svarade jag.

Jag började prata med en av fiskarna och det visade sig att de var från Finland och jag undrade naturligtvis vad de gjorde i lilla Hörvik. De förklarade att de är här under vintern och fiskar, jag kan ju finska men det här fiskarna pratade bättre svenska än finska eftersom de är finlandssvenskar en liten minoritet i Finland och jag själv tillhör ju en annan minoritet fast i Sverige som pratar både svenska och finska. Det blev ett trevligt samtal och killen stod och lyssnade på oss.

-Här har ni en som säkert skulle vilja följa med er och fiska, sa jag.

-Jo, men han får allt bli lite äldre än femton, sa den finlandssvenska fiskaren.

Jag pratade med killen lite mer och han sa att han bestämt sig för vad han ska göra när han blir stor.

Fantastiskt, tycker jag och jag hoppas att det blir så med tanke på att fisket i Sverige är så gott som utdöende.

Idag när jag tittade ut genom fönstret såg jag den finska båten komma in till hamnen och det gungade rejält, vindarna har varit kraftiga här de senaste dagarna. Jag tänkte i mitt stilla sinne att vad är det som drar och varför vill den lilla killen ut där och slåss med sjön och vädrets makter?

Jo, det är förmodligen en dröm som han har haft länge och egentligen inte så konstigt eftersom han bor här vid havet. Kanske är det en slags frihet att vara där ute på havet.

Jag hoppas verkligen att han får göra det han vill.

Motgångar

och hårda vindar. Någon klok människa ska ha sagt

"Det är nyttigt att vistas i motgångens friska luft"

Ja, det ligger kanske något i det, betänk att man hade ständig medvind i livet, hur skulle det vara.

För är det inte så att just motgångarna utvecklar oss och gör oss till dem vi är. Men det kan ju vara så att man inte kan hantera motgångar och ta lärdom av dem, motgången kanske föder hat och bitterhet, kanske känner man sig orättvist behandlad.

Jag är själv inne i en förändringens tid, mitt liv håller på att ta en annan vändning, och det känns som det kommer att leda till något positivt. Jag har haft tid att tänka och reflektera över min situation och det gäller främst mitt arbete. Ska även få professionell hjälp såsom samtal och det ser jag framemot, för det känns som jag behöver ventilera en hel del.

Det jag lider av kallas även för kultursjukdom och sådana får man främst för att man under längre perioder utsätter sig för mer än man borde, pressar sig själv till det yttersta och tid för återhämtning existerar inte på schemat. Vi glömmer tom bort att andas på rätt sätt. Gör man sen dessutom något som man inte riktigt vill eller känner att man inte har inflytande, gör det inte saken bättre. Sätter jag inte själv gränser så får kroppen göra det, kroppen är klokare än förståndet.

Någon sa en gång att vi har samma tempo året runt och egentligen är inte människan skapad till det. Våren och sommaren ska vara vår aktiva tid då vi har ljuset och värmen, vintern ska vara lugnare en slags vila eller som vissa djur gör, de går i ide. Vi gör nästan tvärtom.

Det var lite Hörviktankar i midnattstimmen.

Pia-Kristina Olofsson

Skapa en profillänk