Mina händer och mina fötter

är bra redskap som hjälpt mig framåt här i livet. Många steg har fötterna trampat och många saker har mina händer hjälpt mig med. Så självklara för mig är dessa verktyg. Vad hade jag gjort utan er?

                                                      Tack för att ni finns och fungerar.

Växa - inte lyda

En boktitel jag hörde häromdagen. En bok skriven av en barnläkare. Har inte läst den men titeln väckte mitt intresse. När slutar vi växa och börjar lyda eller gör vi tvärtom, lyder först och växer sen?

Jag blir förvånad många gånger då jag hör någon säga att - så där kan man väl inte göra.  Vad är det som stoppar oss att göra det vi vill eller varför är det för många svårt att tänja på gränserna. Vad är vi rädda för?

Ett ordspråk säger :

Förståndiga människor existerar -  de lidelsefulla lever.

Se på ett barn, då det utforskar världen är fantastiskt. Det finns en nyfikenhet och allt ska utforskas. Det är som en hårddisk som fylls på med information och material. Den är snabb och pigg ibörjan för att succesivt bli något långsammare och allt eftersom blir vissa saker ej kompatibla, passar inte ihop. Det uppstår en del störningar som måste åtgärdas.

Har inte haft någon inspiration under en tid till foto. En riktig torka, sinnena vilar kanske och det är inget jag kan styra. Hårddisken går på halvfart och det krävs en omstart och ett bra virusprogram som kan rensa upp.

För är det inte så att - de gamla är de unga som blivit äldre?

Passion

 Ja vad är det egentligen? Slog upp passion och på Wikipedia står att läsa följande:

Passion, lidelse, kan betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för bilar, båtar eller någon annan sak.

Passion kan även vara en beteckning på en musikform under barocken, ett så kallat oratorium som anspelar på Jesu lidande och död.

Inom konsthistorien används passion som en beteckning på en
framställning - ofta i form av en bildsvit, över Jesu lidande från
intåget i Jerusalem och nattvarden, varpå följer tillfångatagandet,
gisslingen vid passionspelaren och fram till Kristi himmelsfärd.

Läs nu rätt, gisslingen vid passionspelaren, passions-pelaren.

Det här är en passionsblomma och man kan kanske få lite assosiationer till jesu korsfästelse.

Men passions-spel då?

Passionsspel eller påskspel är dramatisering av Jesu korsfästelse och (enligt bibeln) återuppståndelse under påsken.

Det här ser väl lite ut som ett passionsspel, kanske. Fast det är ju ingen dramatisering utan verkliga livet bland kråkor.

Här några av dagens bilder, tagna på Spraglehall. man kan tro jag vikarierade som fåraherde, världens äldsta yrke, men så var inte fallet, ägnade mig bara åt en passion eller en stark förkärlek för fotografering och att vistas i naturen.

Såg en dokumentär

igår om Ostindienfararen och dess första seglats som påbörjades 2005 till Kina. Intressant att se livet ombord på detta spektakulära skepp.  Har varit förkyld en veckas tid och i går var det en dag som gick i feberns tecken, alltså inte så mycket annat att göra än att sova och titta lite på tv.Kom att tänka på att jag första gången såg detta skepp i karlskrona och det var 2006.

Ett par år senare kommer jag ihåg hur vi stod i hamnen i Hörvik och kunde se något stort ute på havet som var på väg in mot Hörvik, vi trodde inte våra ögon och till sist ankrade den utanför Hörvik och vi kunde skåda det från köksfönstret. Det blev lite som uppståndelse i lilla Hörvik och folk stod på land och tittade och många körde ut med sina båtar för att komma närmare, så gjorde vi också och jag med kamera i högsta hugg. Vädret var lite si och så men solen bröt fram lagom till vi närmade oss skeppet.

Den var otroligt mäktig att se från vår lilla båt och det var nästan jag blev rädd.

Badstrandsfoto eller

gatufoto en tidig lördag i Hörvik. Träffade en annan FS medlem i veckan och ja, vi har egentligen träffats fler gånger än så under veckan som gått, men i onsdags fikade vi och diskuterade både det ena och det andra. Bla annat våra ambitioner och vilka foton vi tar och hur miljön påverkar vårt bildskapande. Kanske är gatufoto inget man ägnar sig åt i lilla Hörvik där jag bor? Nej, det kanske det inte är men nu är Hörvik en livlig plats på sommaren och i lördags då jag inte fick någon mer sömn efter klockan fem ägnade jag mig lite åt att fota badstrandsvägen där vi bor och de som var uppe tidigt, dock var det inte så många som var igång klockan fem men strax efter sju började det att röra på sig.  

Kan undra när det ska bli förbjudet att cykla med barn i cykelsadel och använda mobilen samtidigt, tur att hjämarna sitter på plats.

Jag har suttit inomhus och tagit dessa bilder. så kvaliteten är därefter, med andra ord, en fönsterruta mellan kameran och motiven, men alla är på väg framåt.