Efter stormen

Idag har det varit hur lugnt som helst och en solig vacker dag. Förutom grannens altantak som landade på vår tomt var det inte så mycket förödelse. En segelbåt hade dock blåst i kull. Tur att den inte la sig på andra hållet, kunde skapat en otrevlig dominoeffekt.

Full storm

har vi nu, det är första advent och nyss landade grannens altantak på vår tomt. Flera fartyg har ankrat utanför Karlshamn. Jag ser från mitt fönster hur det lyser lampor från dem. Strömmen kommer och går. Det är kusligt.

Det var längesen

och det nya livet snurrar på,vilket gjort att jag inte haft mycket till bloggandet sista tiden. Men häromkvällen satt jag och läste en del gamla inlägg från förra hösten och blev förundrad över hur mycket som hänt sen dess. Jag slutade på mitt jobb efter 22 års anställning, det blev ingen guldklocka för min del. Jag blev sjuk och en process satte igång. Jag tog ett kliv ut i det okända och nu sitter jag här och mår förvånansvärt bra.

Jag började en utbildning i Halmstad och så här långt har det gått bra, för tillfället är jag på praktik hemma i Blekinge , på en sk lokal gratistidning och det är skoj. Men vad mycket jag vill lära mig och lite frustrerande att det inte går tillräckligt snabbt.

I Halmstad eller strax utanför, fick jag tag i ett litet rum som jag hyrt hos Lizzie som driver ett cafe och det är inte vilken kvinna som helst. Cafet är beläget i en gammal gårdslänga som byggts om. Där har hon bedrivit sin verksamhet i över 20 år och hon startade den när hon var 60 år fyllda, så då är det lätt att räkna ut hennes ålder, hon fyller 81 nu i december. Hon är fantastisk och vi har blivit goda vänner, hon har energi till tusen och förutom cafet är hon engagerad i mycket annat. Själv kände jag mig lite gammal när jag skulle börja mina studier men när jag träffade Lizzie fick jag en kick.

En kväll i veckan under hösten har en veteranbilklubb träffats på cafet och det här är en Fiat av äldre modell.

Här en något nyare variant som jag är ägare till

 Idag har jag varit ute och tagit porträtt, hoppas jag kan återkomma med några bilder framöver.

Känsla

Mer och mer förstår jag hur viktigt det är med känslan i allt i stort sett. Känsla för det vi konsumerar tex. Förr fanns det varor som var nödvändiga för oss men idag finns det så mycket, valmöjligheten är enorm, kolla bara hur många olika kameror det finns.

Vad väljer man som konsument? Priset är många gånger avgörande men vi har möjlighet att köpa det vi vill ha i större utsräckning i dag än förr och eftersom vi har det så är det känslan som har en stor betydelse, vi vill ha en relation till produkterna. Det är känslor som vi köper. Vi blir mer och mer medvetna.

Val av kamera kan tex innebära att man väljer den som känns rätt i händerna men det kan ju vara så också att vi väljer den som är dyrast, kanske väljer man den för att man får en känsla av status, dvs att andra ser att jag har en dyr kamera och ger mig en känsla av att jag är rik tex eller en medveten kund. Kanske lite enkel förklaring men ofta väljer vi det som får våra hjärtan att slå lite extra det är något som gör det.

Vilka bilder väcker våra känslor eller får våra hjärtan att slå? det är så klart individuellt. Just därför anser jag det är så svårt att ge kritik, vi är olika och olika saker ger oss känslor. Lättare är det om det finns en historia bakom och den är ofta något som väcker känslor.

Detta är nu något som de flesta varumärken vet om. Produkten kan vara hur bra som helst men den måste marknadsföras och det på så sett att våra känslor väcks.

Jag och min Nikon är ihop, vi har en relation.

Vilka känslor väcker denna bild utan någon bakgrundshistoria?