lite av varje
Varning för lite otäcka bilder
Vi har en ung svan som kommer upp till oss i trädgården. Den har hållt till här under ca en veckas tid.
Vi upptäckte att den inte betedde sig riktigt normalt, den är orädd och inte argsint. Den är skadad och idag ringde jag en person som är engagerad i KFV: s (Katastrofhjälp, Fåglar och Vilt) Läs mer här
http://www.kfv-riks.se/default.asp?itemID=167&itemTitle=Historik
Svanar har tydligen bra läkförmåga och nu hoppas vi trots allt att såret läker. Men vi ska ha kontakt och jag kom på att jag kan faktiskt fota såret och skicka den till Magnus på KFV.
Han tyckte det var bra förslag
Så fortsättning följer.
För vem bloggar vi
och för vem tar vi våra foton. Jag har funderat en del kring detta efter en del samtal med vänner som fotar. Varför jag fotograferar och bloggar undrar jag också. Jag tror vi går igenom olika stadier i vårt fotande och bloggande.
Jag ser att fler har börjat blogga och visa sina bilder, en del med tankar och funderingar medan endel lägger sina bilder på bloggen och får en del kommentarer, inga om bildkvaliteten direkt, men i bloggen får bilden oftast en bakgrundshistoria.
Det diskuteras en del teknik och många av oss som hängt kvar har så som jag egentligen inte så stort intresse av den tekniska biten, själv tar jag sällan upp det med mina bilder i bloggen.
Jag är absolut inte ointresserad av den tekniska biten men den ligger inte överst på listan.
Ska man diskutera det här med manligt och kvinnligt, vilket visserligen kan vara känsligt så har i alla fall jag sett eller upplevt att män är mer teknikintresserade eller i alla fall mer benägna att snacka om det.
Kvinnorna så väl som jag, diskuterar inte detta så ofta här på bloggen men enligt mina personliga erfarenheter gärna med varandra, jag vill ändå säga det att det beror inte på att kvinnorna inte kan och vet. För det är ofta så att de kan och vet precis lika mycket men av någon anledning så pratar vi kvinnor inte så mycket om det och kanske framförallt inte med män ialla fall inte när man träffas.
Ska jag än en gång gå in på farligt vatten så tror jag att kvinnorna har en fördel om de inte själva låter sig slås ned av männens intresse av tekniken. För, tyvärr, trots att vi kommit så långt med jämlikhet så är det så mycket som fortfarande inte är det och det pga våra tankar och våra erfarenheter och upplevelser som vi bär med oss. Vi kvinnor tror inte alltid på oss själva och män kan ha lite svårt att släppa in kvinnorna på deras betesmarker.
Många är det säkert som höjer på ögonbrynen över att jag faktiskt tar upp detta med kvinnligt och manligt, kanske bidrar jag till att öka klyftan. Jag har själv lång erfarenhet av att jobbat i en mansdominerad värld och jag har många gånger tänkt att jag kanske inte kan så mycket men jag har också upptäck att jag kan, men att i en mansdominerad arbetsplats har en kvinna svårt att hävda sig många gånger, det finns så klart undantag, men jag pratar om mina personliga erfarenheter.
Vad jag också har fått med mig är att jag inte känner mig obekväm eller utanför bland män. Jag har åtskilliga kompisar (män bla) som jag delar mitt fotointresse med och har haft många givande samtal med , men det har också krävt lite tid.
Så varför skriver jag detta inlägg? Önskar kanske att fler tänker och delar med sig.
Varför bloggar vi och varför fotograferar vi?
Jag fortsätter att fundera och jag önskar mer mångfald och fler som vågar dela med sig av sina bilder och tankar.
Det är en stor värld vi lever i.
God fortsättning till er alla från Hörvik.
Blommor, flaskpost, skattjakt, plus nio grader och en Saab
I skrivande stund står termometern på plus nio grader och solen tittar fram en aning. Kalles fotografiska expedition har än en gång avverkats och Ferdinand luktar på sina blommor och så kan även vi göra hos oss.
Det blommar än och lite upp och ner känns det som
Båtarna står på land och väntar
ålfiskarna har plockat upp sina redskap sen en tid tillbaks och ålen är numera nästan bannlyst på julbordet. Endel av den svenska ålen exporteras till danmark för att sedan importeras till sverige igen.
Havet är grått
Någon har skickat flaskpost
Från Simrishamn närmare bestämt av en viss Olga
En modern form av skattjakt en liten plastbehållare på stranden
Sk Geocahing
Och en Saab som gjort sitt
Det finns nog en som känner igen den här
Kanske längtar personen efter den fina röda hängmattan. Lite julig är den allt med sin röda färg.
Vems är hängmattan? Vi får väl se om personen ger sig till känna.
Dan före dopparedagen...
Nej det är det ju inte men känns som det. En pirrig känsla och förväntansfullhet, känns nästan som när man var barn. Jag älskade verkligen julafton när jag var barn, det var absolut den bästa dagen på året.
Vi firade endast med familjen dvs mina föräldrar och mina två bröder. Vi hade inga stora släktjulmiddagar eftersom vi inte hade någon släkt på nära håll. Mina föräldrar hade lämnat Finland och kom till Sverige strax innan jag föddes.
Min far var enda barnet och farmor och farfar firade aldrig en jul med min pappa sen han blev vuxen. Avståndet var för långt helt enkelt. Min farmor och farfar fick aldrig fira en jul med sina tre barnbarn. När man nu tänker på det känns det så sorgligt.
Men det var inget sjävklart att bara resa iväg så där, inte alls som idag, då folk flyger och far som aldrig förr. Thailand tex som blivit många svenskars andra hem, flera hundra tusen svenskar åker dit varje år. Hörde senast igår en man som sa att:
-Februari och Mars är så tråkiga månader här i Sverige, så då åker jag till Thailand.
Man kan ju tro att jag är hundra år gammal men den här utvecklingen har ju gått snabbt. Det får mig att tänka på framtiden och vad våra barn och barnbarn kommer att efterfråga. En viktig fråga att ställa sig tycker jag om man går i tankar att starta eget företag.
Jag tror framförallt att de kommer att ha en en helt annan miljömedvetenhet och kommer att tänka på miljön mer än vad vi gör nu.
Läste en intressant artikel om vår tidsålder vi lever i nu och vad som kommer. Vi lever i ett informationssamhälle.
Läs följande:
Skrivet av Marcus Zacco som har en sida på nätet som vänder sig till entreprenörer och dem som är på gång att starta eget företag:
Allt verkar vara upp och ner! Det som funkade tidigare, fungerar inte lika bra längre. Det verkar som att det är en tid då vi har många paradoxer.
Jag satte mig ner och tänkte till lite..
Vi har mer valmöjligheter än någonsin – men vi fattar mindre beslut.
Vi får tillgång till mer råd – men sätter aldrig råden till verklig handling.
Vi får mer information – men mindre kunskap.
Mer valmöjligheter – men mindre frihet.
Större nätverk – men färre vänner.
Mer arbete – men mindre blev gjort.
Mer handling – men mindre tillfredställelse.
Mer böcker – men mindre läsning.
Mer teknologi – men sämre miljö.
Mer leksaker – men mindre roligt.
Mer ansträngning – men mindre resultat.
Mer möten – men mindre samstämmighet.
Mer starter – men mindre avslut.
Mer planering – mindre förverkligat.
Mer åtaganden – mindre ansvarfullhet.
Mer medicin – sämre hälsa.
Mer kanaler – mindre publik.
Mer utbildning – mindre kunskap.
Mer kompetens – mindre expertis.
Mer TV – mindre värt att se.
Mer prat – mindre kommunikation.
Mer religion – mindre spiritualitet.
Mer mat – mindre näring…
Jag både ser och känner det – och förmodligen även du. Du känner det när du vaknar, hela dagen på jobbet, när du kommer hem. Det är som att leva som i en scen ur filmen Matrix.
Det är som att någonting är annorlunda, men du kan inte sätta fingret på det. Av olika anledningar har du varit under otrolig press under året eller hur? Allt gick snabbare, men mindre blev gjort.
Det ledde mig till följande slutsats. Reglerna för vår ekonomi och samhälle har helt förändrats.
Informationsåldern är död! Välkommen till Uppmärksamhetsekonomin!
Högvatten i Hörvik idag