lite av varje

Jag såg räven

ikväll. Konstigt tycker jag att lyckades se den, att jag tittade ut genom fönstret just då. Den kom springande och var på väg ut där den lyckades ta död på ungsvanen. Men den vände igen,packisen har skingrat sig och isen ligger inte kvar där den var igår. Kom att tänka på "räven raskar över isen". Räven vände och sprang därifrån.

Så är det att bo nära naturen.

Postat 2012-02-18 00:12 | Läst 2793 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

På isen utanför mitt fönster

ligger en död ungsvan. Den har har kommit till oss dagligen under mer än månads tid. Den var skadad och jag var i kontakt med Kfv. Katastrofhjälp för fåglar och vilt. Nu ligger svanen död på isen, en räv tog livet av den, jag stod och diskade och såg från mitt köksfönster att något hände.

Jag gick ut och såg att på isen en bit ut låg svanen, men eftersom det var mörkt kunde jag inte riktigt urskilja om den var vid liv. Jag gick in och hämtade en ficklampa och kunde konstatera att den var livlös och död. Jag hörde också ett läte som lät som från en räv.

Svanen ligger död där ute och jag är lite ledsen.

 

Postat 2012-02-17 02:43 | Läst 2906 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Subgrupper

ja, det är en del av vad jag läser om för närvarande men även ledarskap och organisation och vad händer i grupper. Vilka faser går vi igenom i en ny eller befintlig grupp ? Jag tror att många med mig känt av olika faser med medlemsskapet även här på FS. Så har jag i salla fall gjort. För tillfället har jag inte så mycket tid till foto eller så är inspirationen på semester. Jag känner mig lite utanför men ändå inte. Jag är lite av en ensamvarg och det för att jag lätt känner en slags utanförskap, det tillhör min personlighet.

Men inget att oroa sig över, inspirationen kommer tillbaks. Det är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet, just nu. Vi människor är så intressanta och hur vi beter oss i olika sammanhang, samt vilken personlighet vi har. Själv har jag på senare tid haft en del aha-upplevelser vad gäller min egen personlighet och det är ju inte fel, bättre sent än aldrig. Det blir så mycket lättare att hantera när man blir medveten.

För att återgå till min rubrik, så vad är en subgrupp? Är det farligt med subgrupper?

I en grupp bildas ofta subbgrupper och ju större en grupp är desto mer troligt är det att man söker sig till mindre grupper och det beror på olika saker, men gemensamt är nog att man söker en tillhörighet. man finner varandra och vill ha något gemensamt, det ska finnas en unik balans mellan likhet och olikhet. Är vi för lika är det lätt för att det blir tråkigt, finns ett gammalt judiskt ordspråk som säger,

 "Om två människor är lika, är den ena överflödig"

Med andra ord behöver vi dem som är olika. Ledare behöver följare, pratsamma behöver lyssnare, de spontana och impulsiva behöver eftertänksamma osv..

är subgrupper farliga?

En subgrupp kan vara sluten eller öppen, i den öppna gruppen är man flexibel och nya medlemmar kan utan hinder, tillfälligt eller permanent tas emot. I den slutna gruppen håller man på sina gränser och är mer avvaktande, negativ till dem som inte tillhör gruppen och kommunikationen är mer ytlig och försiktig och man har svårt att acceptera nya medlemmar.

Sen finns det ensamvargar som har mindre behov av gemenskap och i den öppna gruppen finns en tolerans för detta, dörren står öppen för ensamvargen att komma in i gemenskapen när denne vill. Medan man i de mer stängda grupperna skapar sina isolerade, toleransen mot olikhet är så låg att bara vissa typer av människor passar in.

En grupp går dessutom igenom olika faser och det är sällan man når den verkliga samhörighetsfasen, ofta pendlar en grupp mellan orienteringsfasen och tillitsfasen. I orienteringsfasen är man trevlig och vill visa sina bästa sidor, kan liknas med nyförälskelse eller smekmånad. I konfliktfasen uppstår konflikterna då man tar ställning och vill markera sina egna intressen och efter det kan det finnas förutsättningar att gå in i en närmandefas om man fått sina behov tillgodosedda eller har man helt enkelt tröttnat på att bråka, en känsla av lättnad infinner sig och nu kan det finnas förutsättningar att gå in i en samhörighetsfas och då råder en öppen stämning med tydlighet men även flexibilitet, man känner varandra väl och kompletterar varandra. Så fort en ny kommer in i vilken fas man än befinner sig i som grupp hamnar gruppen i orienteringsfasen.

Förr eller senare upphör grupper och då infinner sig separationsfasen och många har svårt att hantera den och "smiter ut bakvägen" för att slippa känna något och gruppen som består kan också tacksamt acceptera detta av samma skäl men samtidigt finns det risk för att som i andra sorgeprocesser inte bli färdigt, det lever kvar som ett störande spöke. Man pratar minnen för attbearbeta separationsångesten och planerar framtiden.

Vad vill jag med detta inlägg? Jo mina tankar är att, hur konstruktiv kritik kan man ge till okända människor och till deras bilder? I vilken fas kan man göra det? Om kontruktiv kritik är att försöka tala om hur man borde gjort eller om konstruktiv kritik är att fråga varför.

Hur många öppna/stängda grupper finns det här på FS? Jag vet inte, för jag är inte medlem i så många. Har grupperna eller poolerna en tendens att locka till sig alltför lika medlemmar, är de slutna eller öppna? Vilken vision har FS med denna sida? Finns det tydliga mål? Är mångfald ett mål?

Vilken fas befinner sig FS på?

Som sagt, jag kastar ut endel frågor och ser gärna en diskussion.

Jag fortsätter att hantera vintern här i Hörvik, plus allt annat som pockar på min uppmärksamhet.

 

 

 

 

Postat 2012-02-15 23:40 | Läst 5330 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Har sett havsörnar från mitt köksfönster

Under ett par dagar har jag kunna skåda havsörnar, 3-4 stycken, från mitt köksfönster, dock är de så långt ute på isen så att min kamerautrustning inte räcker till men, med kikaren är det spännande att se på dem.  Lyckades se hur en örn fångade en trut och det såg ut som en enkel match.

Kylan kom tillslut till Hörvik och när isen lägger sig blir det ovanligt ljust. Vi har haft en skadad svan, som kommit dagligen till oss, nu har vi inte sett den på flera dagar och jag undrar så om den klarat kylan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 Kråkan verkar ta det med ro..

 

Postat 2012-02-05 12:54 | Läst 3062 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera