Tre år

och det känns konstigt att jag hållt liv i min blogg så länge. Jag har skrivit om lite av varje men kanske mestadels om mitt liv i Hörvik. Jag har visserligen inte varit så aktiv sista tiden pga  olika anledningar. Jag har sen i september pendlat mellan Hörvik och Halmstad, en stad som jag verkligen lärt mig tycka om. Det beror mycket på att jag märkt hur lätt det är att få kontakt med människor i Halmstad. Sen är det dialekten. Vi har lite samma dialekt i Blekinge och Halland. Folk lyfter inte på ögonbrynen och ser ut som frågetecken  då man öppnar munnen.

Så livet går vidare och för tillfället lite ovisst för min del. Idag har vi haft besök av tärnor i Hörvik. En liten grupp som hållit till här under dagen och jag tog kameran med mig ut,  de var inte speciellt skygga av sig och jag stod och studerade dem en lång stund. Jag blev lite fundersam eftersom en tärna kom och matade några av dem. Tänkte att det inte kan vara ungar eftersom de precis anlänt.

Är det någon som vet mer om tärnor? Vad är det för tärna, kan det vara Kentsk tärna?

Facebook i all ära

och  det finns delade meningar om sidan. Jag har nu under helgen haft en otroligt positiv upplevelse av denna sida. Jag är uppvuxen i en liten brukshåla, Olofström. En liten by i Blekinge där Volvo har haft sin produktion och fortfarande har. En brukshåla dit många människor flyttade under sextiotalet, där fanns jobb. Det kom människor från många olika länder till Olofström för att arbeta men främst från Finland och forna Jugoslavien.

Den uppväxt jag fått i detta samhälle vill jag inte vara utan, den har inte varit glamourös för många av oss men jag är helt övertygad om att den gett oss mycket. Kanske förskönar jag en del och minnena tar bara det positiva.

Men häromdagen startade en person en grupp som heter "det gamla Olofström" Det började blygsamt med gamla foton från Olofström. Jag halkade in på denna sida och vilken nostalgitripp jag fått. Efter tre dagar var det ca 1500 medlemmar i gruppen och vilka underbara foton vi fått ta del av. Det finns personer som har otroliga mängder med foton om det vardagliga i byn, så som byns samlingspunkt en grillkiosk. Varje bild som lagts i gruppen har fått mängder med kommentarer. Det har utbytts minnen och människor som inte pratat med varandra på hundra år har fått kontakt med varandra.

Tänkte genast på hur viktigt eller hur vi hanterar bildflödet idag med tekniken vi har. Vad kommer vi att lämna efter oss, är det bara perfekta bilder? Har vi glömt bort vardagen och att dokumentera den för framtiden.

Lite tankar från mig.

Jag vid min pappas bil.

Längtar efter grönt

Flyg din väg

se om vingarna bär och se vart du hamnar. Känns lite som att jag inte vet vilket håll jag ska åt. Mycket har hänt och livet har förändrats. Men frågan är flyger jag åt rätt håll? Det återstår att se eller så gör det inte. Men är det kanske bara att följa magkänslan? Magkänslan brukar vara en bra indikator.

Vi får väl se..

Alla vill ha

En Glad Påsk till er alla!