Från Hörvik till Vadsö

Ja det blev en lång resa och det har varit långt uppehåll med bloggandet. Det har runnit mycket vatten under broarna sen sist. Det har hänt saker i livet som gjort att livet än en gång tagit en  vändning.

Jag har nu varit i vackra Vadsö i snart 5 veckor. Vadsö ligger i nordligaste Norge på Varangerhalvön och tillhör östra Finnmarken.

Jag jobbar här nu och det varit en dröm att få komma upp till Nordnorge och nu fick jag tack vare jobb den möjligheten och så glad är jag för det. Det är helt fantastiskt vackert här. Naturen griper tag i en. När jag landade på den lilla flygplatsen här och tog en taxi några kilometer till mitt boende så den kvinnliga taxichauffören att man måste älska natur om man ska bo här. 

Jag kan bara instämma. Här råder ett lugn och människorna är inte speciellt stressade. Finns inga köpcentrum, inga hamburgerkedjor. Livet är liksom lite lugnare här. Endast livsmedelsbutiker håller öppet på kvällarna, andra butiker stänger vissa dagar redan  klockan 16 på eftermiddagen. 

På tal om flygresan hit så var det en strapats. Startade resan från Kastrup i Köpenhamn, nordens största flygplats. Svettigt och trångt var det. Verkade som alla människor skulle resa den dagen. Sen landade jag i Gardemoen i Oslo, också en ganska stor flygplats för att flyga vidare till Tromsö som inte är speciellt stor men stor nog att ha några butiker och serveringar. Från Tromsö flög jag ett mindre plan som tog ca 35 passagerare och landade slutligen i Vadsö där det tog ca fem minuter att få resväskan på det minimala rullbandet. Efter ca tio minuter var det tomt i flygterminalen. 

Finnmarken är en speciell region med samer och finskättlingar och norrmän. Finns till och med en liten by här som kallas för lilla Finland,  Bugöynes. Jag har inte hunnit besöka byn än men ska så småningom. 

Här ett litet axplock av bilder härifrån.

Svanar

Vägen är inte alltid rak...ibland svänger det

En gång lärde jag känna en flicka

Hon var då fyra år gammal. Hon var nyfiken, verbal och hon hjälpte mig när jag och min blivande man renoverade huset vi skulle flytta till. Vi satt och pysslade med ett golv till en toalett. Små stenar som vi skulle skulle pussla ihop. Hon var glad, nyfiken så där som en ett barn i den åldern är. 

 Jag upptäckte så småningom att flickan inte fick göra något på egen hand, hon var så kontrollerad av sina föräldrar som jag också upptäckte levde ett ganska begränsat liv. Inga spontana möten. Jag känner idag och funderar idag...Vad hände?

Förmodligen tog rädslan överhand och rädslan för vad?

Åren gick och jag har funderat vad som hände. Varför kom den lilla flickan inte till mig längre? Hon fick inte längre komma och åren gick. Helt plötsligt var hon ganska vuxen och helt plötsligt hade hon åsikter som  för mig kändes så främmande. Helt plötsligt fanns hon med i reklam för något som jag inte stod för.

Hon drog åt ett annat håll

Februari