To the glory of God

bye bye

Matt 27:22-23.

Jag såg fram emot att dela med mig av flera vinterbilder till er alla. Och jag såg fram mot våren och sommaren och härlig fotogemenskap här på Fotosidan. Men ju mer som tiden gått så har jag förstått att jag är persona non grata på bloggen. Alltför många har gett uttryck för, på olika sätt, att de inte gillar min närvaro här. 

Jag har verkligen ansträngt mig för att vara vänlig mot alla och aldrig elak mot någon. Jag har angripit åsikter några enstaka gånger, speciellt när min tro angripits, men jag har aldrig angripit någon till personen. Alltid visat respekt för individen. 

Men vad hjälper det när stötestenen alltför ofta varit min tro. Den irriterar och förargar hur jag än beter mig och vad jag än säger. Allt vänds emot mig.

Ingen här på Fotosidans blogg har under åren mötts av mer angrepp på person än jag. Och ingen här har fått sin tro eller sina åsikter smutskastade så ofta som jag.

Det är förvånansvärt många som angripit mig och min tro. Och när jag har blivit utsatt har det inte varit någon som offentligt gett mig stöd eller försvarat mig. Jag har fått stå ensam i alla stormar. 

Tron är som bekant en integrerad del i mitt bildskapande. Om jag inte i text och bild tillåts ge uttryck för det ibland, då upphör jag som fotograf. 

Jag vet ju att vi lever i ett sekulärt samhälle. Men att irritationen mot en troende fotograf kunde vara så omfattande och kunde få såna proportioner och väcka sådana starka känslor som här på Fotosidan, det kunde jag då aldrig föreställa mig när jag började blogga här.

Till slut, efter flera år, när gränser passerades allt oftare så valde jag därför att aktivera Fotosidans granskningsfunktion. För mig var främsta syftet med det att se till att giftiga kommentarer inte skulle nå ut till allmänheten. Jag ville att forumet skulle vara så civiliserat och rent som möjligt. Men det hade inte varit möjligt om jag inte aktiverat funktionen. Ty ofta skriver man ett inlägg och sedan är man borta flera timmar eller någon dag, och då skulle giftiga kommentarer förgifta forumet under hela den tiden om inte funktionen var aktiverad.

Men jag gjorde ingen förändring när det gäller vilka kommentarer jag raderade. Det hände att jag raderade personangrepp, allmänt otrevliga kommentarer, och kommentarer som var helt utanför ämnet.

Granskningsfunktionen gjorde att jag mådde lite bättre. Nu fick jag makt över giftiga kommentarer och jag kunde också förhindra att de kom ut till det offentliga. Men 90-95% av kommentarer släppte jag igenom. Antalet raderingar var oförändrat jämfört med tiden före jag aktiverade funktionen.

Jag betraktar granskningsfunktionen som ett redskap inte främst för majoriteten, för ingen där har någon egentlig nytta av den, utan den är till för minoriteten, dem som på olika sätt är utsatta. Det är samma som med yttrandefriheten. Den är inte till för majoriteten, utan för minoriteterna, för att de ska kunna få yttra sina obekväma eller anstötliga eller pk-fientliga åsikter. Granskningsfunktionen är med andra ord först och främst avsedd för sådana som jag. Den erbjuder mig hjälp såtillvida att jag bättre ska kunna hantera eventuella oschysta angrepp från majoriteten mot mina texter/bilder som kan ogillas av dem eller angrepp mot mig personligen.

Men för många så har trots allt mitt beslut att använda mig av Fotosidans granskningsfunktion väckt stark irritation. Man har hetsat varandra i detta och flera har gått i taket och anklagat mig för att jag censurerar, stryker kommentarer jag ”ogillar”, att jag inte tror på demokrati, osv.  

Men mitt svar är: Med tanke på vad jag blivit utsatt för under flera år så har ingen rätt att döma mig för att jag använder Fotosidans granskningsfunktion. Inte förrän man själv först har vandrat en mil i mina skor.

Men att jag nu tog till mig rättigheten att kunna blockera ett och annat ogräs fick nu flera att säga att de slutar att kommentera i min blogg så länge jag håller fast vid den rätten. Och det märktes, flera av dem som jag betraktar som mina vänner och som jag tycker så mycket om, slutade att ge mig kommentarer.

Trots att folk visste vad jag ständigt blev utsatt för, så slår man igen gemenskapens dörr rakt framför mitt ansikte. Man vill inte längre ha vänskapligt utbyte, dialog och gemenskap med någon som vill skydda sig själv och det offentliga. Och när vänskapen sägs upp på detta sätt drabbar detta forumets själva grundidé om en förenande gemenskap över gränser.

Kalla vindar svepte in över bloggen och forumet.

Jag tänkte därför tills nyligen att jag skulle skriva ett vänligt blogginlägg och förklara varför jag använder granskningsfunktionen och hur jag använder den. För jag såg så mycken missförstånd och förvirring.

Men så hände plötsligt en sak till. Ännu ett svart moln dök upp och nu blev himlen nattsvart. En person sa nämligen åt mig att han inte mer ville att jag skulle kommentera hans bilder på sin blogg! Jag trodde inte att jag läste rätt. Jag gnuggade mina ögon. Men jo, han menade faktiskt det. Han ville sätta munkavle på mig ifall jag besöker hans blogg. Och han tänkte inte heller kommentera mina bilder sa han. Allt med motiveringen att vi hade så olika åsikter!

Har ni hört!

Jag misstänker att alla hans vänner här nu rycker på axlarna åt det. Kanske skrapar en och annan lite förläget lätt på marken med foten. Men tänk om JAG hade sagt så: ”Inga ateister får kommentera bilder i min blogg, för vi har så olika åsikter!” Ja, då hade det blivit krigsrubriker överallt på hela sajten och till slut hade också Fotosidans redaktion tagit mig i örat.

Men ni kan vara lugna, det var ju bara en av era egna som sa så.

Hur som helst, kalla vindar blev plötsligt iskalla vindar från Sibirien.

Och jag tänkte, varför ska jag vara kvar här när det blivit så här: 

1. Ofta attackerad till personen. 

2. Min tro ofta angripen och häcklad. 

3. Folk som slutat ge mig kommentarer. 

4. Folk som uppmanar mig att inte kommentera deras bilder. 

5. Folk som ständigt är sura och jättearga för att jag aktiverat granskningsfunktionen.

Nej, jag förstod nu med all önskvärd tydlighet att jag inte mer var välkommen här på Fotosidans blogg. Inte av alla, men av alltför många, och särskilt av de jag hade mest kontakt med. Man gjorde klart inte bara med ord utan också med handling att man ogillade mig. 

Jag skuffades med gemensamma krafter ut till den kalla nattkylan. Och jag visste att jag inte längre var välkommen tillbaka in i värmen.

Vuxenmobbningen eller utfrysningen är dock inte ömsesidig. Jag har inte otalt med någon. Inte ens mot de som aggressivt ibland attackerat mig och min tro. Det finns ingen här på Fotosidan som jag ogillar. Hur mycket våra åsikter än gått isär ibland så har jag inte haft svårt att skilja på sak och person. Jag har inte fryst ut någon. Jag har inte mobbat någon. Mitt samvete är rent.

Det är också viktigt för mig så här i slutet att säga att jag förlåter alla som gått över gränsen. Det innebär bl.a. att jag inte har några hard-feelings mot någon här.

Men till glädje och lättnad för många meddelar jag nu alltså att jag lämnar bloggen. Inte bara för min skull. Jag tror också att en del andra här kommer att må bättre av det. Bye-bye.

Luk 23:34.

I Auschwitz-Birkenau som jag besökte fanns uppsatt på en vägg hundratals foton av fångar. Jag tog en bild av just denne man för jag tyckte att han hade vissa likheter med mig när jag var i den åldern.

Inlagt 2021-02-18 17:58 | Läst 1008 ggr. | Permalink
Jag delar inte din tro men tycker det är tråkigt att det ska sluta så här. Jag lägger själv inte in fler bilder eller skriver kommentarer. Men det är beror bara på mig själv. Gör en lång paus och får se hur det blir framöver.
Sten
Svar från light 2021-02-19 16:15
Tack, Sten!
Hej Ragnar.

Att du har bestämt dig för att vilja lämna fotobloggen är helt ditt eget beslut. Jag tycker att detta är ett otroligt tråkigt och något tragiskt resultat av en mycket het diskussion / debatt om religiösa oenigheter. Jag varken vill eller ska bestämma vem som har fått mest trä till elden.

Men jag tror att om du vill använda FOTO-bloggen för att skriva om kontroversiellea ämnen, som religion, politik eller andra samhällsfrågor, där mycket motsatta åsikter kan uppstå, så finns det en stor risk att det hela exploderar. Här menar jag att du och en annan liten handfull har bidragit och att man inte kan sluta igen.

Förresten tror jag att jag inte alls har kritiserat eller kränkt din eller någon annans tro. Jag har skrivit många gånger att jag inte kommenterar religion och politik. Det är en attityd / princip som jag också har övat i mitt privatliv gentemot familj och särskilt vänner och bekanta !!!

Omgranskning av kommentarerna - jag får ha den åsikt / ståndpunkt att jag tycker att det BÖR vara onödigt bland medlemmar med samma intresse och hobby - FOTO.

Jag kan också bara räkna några medlemmar som använder den och det är OK för mig trots att jag inte förstår det. Det som irriterar mig är att om man jag har spenderat tid på att formulera en kommentar och då vet man inte om den har tagits emot. Man får inte, som vanligt, möjlighet att korrigera eller lägga till något - det försvinner i det blå.

Jag har upplevt personliga attacker några gånger om något fotorelaterat. Jag svarade dem och lämnade deras kommentarer i några dagar, varefter jag skrev att deras kommentarer nu raderades. På det sättet kunde mina anhängare se vad som hände.

Att känna sig som: persona non grata måste vara helt upp till dig att bestämma. Det är din känsla som ingen annan kan göra nogåt åt.

Jag tror att om du toner ner det religiösa i dina blogginlägg kommer det att finnas flera som kommer att uppskatta och kommentera dina foton. Men det är upp till dig att bestämma.

Med många vänliga hälsningar från Erik i Roskilde / DK.
Svar från light 2021-02-19 16:18
Min danske vän, tack för synpunkter!
PS: Der smuttede sikkert en fejl med, som jeg sagde.
ansvariga - jeg mente kontroversielle.
Hej Ragnar.
Jag är ledsen för din skull.
Ha det gott
Jerry
Svar från light 2021-02-19 16:15
Tack, Jerry!
Jag tycker faktiskt du överdriver och har fel. Jag har inte uppfattat situationen som du beskriver den, också givet olika åsikter som brutits mot varandra. Men, sanningen ligger som bekant i betraktarens öga, så det här är ju din sanning, förstås.
Sen är det ju så, att om man står för någonting måste man låta andra som inte delar din uppfattning att komma till tals.
Hälsningar//GöranR
Svar från light 2021-02-19 16:16
Tack för synpunkt, Göran!
Jag känner inte alls till det du beskriver på Fotosidan bland bloggarna. Jag är själv inte aktiv på Fotosidan, helt enkelt för att jag tycker det blir för mycket prylsnack - och att denna fokus samtidigt resulterar i nästan obefintligt bildsnack.

Att du utsätts för vuxenmobbning är inte alls bra, men min erfarenhet i detta är att det sällan lyfter problemet upp på bordet genom konstruktiva diskussioner utan att det blir tystat bort. Kanske på grund av att det lätt blir inflammerat och infekterat.

Persona non grata känner jag personligen igen; tror jag inte det finns någon annan person som diskuterats så enorm mycket som jag, här på Fotosidan. Det blir lätt att alla som har frågor, även sitter på de korrekta svaren - och det utan att jag sagt ett enda ord.

Vilket gör att man i nästa steg försöker tysta bort mig. Jag har skrivit om detta i min blogg tedan.-

Att du väljer att granska kommentarer innan du publicerar dem är för mig helt naturligt, jag har samma lösning på min blogg. Tidigare fick jag minst 10 riktigt elaka och hatiska kommentarer varje dag, som skulle fått min blogg att helt tappa fotfästet. Och i min värld finns det inte någon plats för mobbare och anonyma troll. Om jag idag skulle haft en blogg på Fotosidan skulle jag också valt samma lösning som du valt.

Efter tio år i sin nuvarande form har min blogg mer besökare än någonsin, med en tydlig linje innehållsmässigt som väldigt många uppskattar.

Besöken till min blogg från Fotosidans medlemmar är dock mikroskopisk, de flesta håller sig kvar i ankdammen på Fotosidan. Vilken inte stör mig, då jag har de läsare jag tycker mest om och som har ett genuint bildintresse.

Tycker du gör fel med att sluta blogga, enligt mitt sätt att se. När jag själv får kritik, ofta av den häcklande formen, då höjer jag aktiviteten istället. Att på något sätt vilja censurera mig, det fungerar verkligen inte.

Slutligen; jag vet inte var kärnan i problemet ligger, ser att du är en av de bloggare som åtminstone får flest kommentarer. Du skriver, berör och upprör, har en blogg för att inte enbart visa bilder.

Fundera ett tag, tycker jag, men sluta inte blogga. Sedan om det blir här på Fotosidan eller externt som jag valt, det får framtiden visa.

Mvh Terje
Svar från light 2021-02-19 15:08
Tack Terje, din kommentar gladde mig väldigt mycket! Mitt beslut är fattat, Fs är ett avslutat kapitel. Nu vänder jag blad. Kanske jag framöver finner nån annan arena. En sak är säker, jag kommer att besöka din sida. Har alltid gillat ditt fotografiska öga.
Tråkigt att höra att du tar det här beslutet Ragnar, även om jag kan förstå dina tankar bakom beslutet.

Jag kommer att sakna dina fantastiska naturbilder, och som född och uppvuxen i Nyköping har det varit extra roligt att känna igen en hel del av de platser där du har fångat dina motiv.

Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas du kan hitta en plattform där du kan fortsätta visa dina fina bilder, för jag hoppas också att du fortsätter att fotografera.
Det finns också andra som lämnat Fotosidan efter kontroverser men som efter ett tag kommit tillbaka.

Vänliga hälsningar
Anders
Svar från light 2021-02-19 16:17
Tack Anders! Ja, jag fortsätter fota, det kan ingen ta ifrån mig.
Tråkigt om du lämnar FS och din blogg! Har imponerats över många av dina bilder, inte minst sedan du gick över till Nikon ;) Lite avundsjuk eftersom jag fortfarande hänger kvar med Fuji. Kanske dags att du tar av dig offerkoftan? Du skriver medvetet kontroversiella saker, precis som jag själv ibland, och då får man ta smällarna när de kommer på löpande band i ett internetforum/blogg. De flesta saknar ändå egen analysförmåga och hänger bara på det som för stunden tycks överensstämma med det de läser, och därför ingen anledning att ta hänsyn till antalet som argumenterar emot. Om jag hade din tro skulle jag inte ta allt för allvarligt på vad de olika kristofoba gubbarna på FS tycker och/eller uttrycker. Stå upp för din tro och de värden du står för, men respektera att andra kanske inte kommit till samma insikter. Ta en paus och kom tillbaka när det känns bättre.
Svar från light 2021-02-19 20:36
Tack Lars för det betyget! Att jag nu går beror inte bara på de "kristofoba gubbarna" utan också för att flera av de jag betraktar som mina fotovänner på olika sätt konkret visar att de inte vill dela gemenskap med mig på samma villkor.
Hej Ragnar, tråkigt att du lämnar sidan, du har visat många fina bilder, särskilt sen du bytte system till ngt som passade dig och dina ambitioner bättre. Vi har diametralt olika uppfattning i trosfrågor men det hindrar inte fortsatt kompisskap om vi vill, jag uppfattade dig också så när du kommenterade för någon dag sen., dörför blev förvånad när denna bloggen kom. Jag tycker fö vi haft många trevliga dialoger också. Stens förslag att ta en längre, eller kortare paus för den delen är ett bra förslag. Det jag skrev i tidigare svar till din kommentar gäller såklart för mig fortfarande. Mitt konkreta förslag är Avstå från att ta ett långsiktigt principbeslut åt det ena eller andra hållet. Om du känner att du har en bild eller ngt du bara skulle vilja dela om en vecka eller en månad, lägg in den utan några principdeklarationer om framtiden,jag är ganska säker på att en sån blog skulle bli väl mottagen. Många hälsningar/ / Björn
Svar från light 2021-02-20 10:46
Tack Björn! Oj vad jag har gillat dig och dina bilder. Och de flesta av dina texter. Kloka och balanserade. Ibland har jag funderat över vad som skulle ha hänt i ditt liv om det istället för Osho hade blivit Kristus. Och om du hade läst teologi. Du hade kunnat bli en utmärkt teolog eller ledare i en kristen församling med din begåvning och empati. Dessutom hade du fått en betydligt ljusare bild av Kristendomen.

Vad gäller ditt och andras förslag så ska man förstås aldrig säga aldrig. Men nu har jag bestämt mig för att gå vidare. Och mitt beslut känns faktiskt bra.

Det är ju tyvärr också så att om jag om nån månad skulle lägga in en bild här som du skulle tycka jättemycket om, så skulle ju varken du eller en del andra här ge någon kommentar. Så har ni beslutat. Och i en sådan "gemenskap" vill jag inte vara med i längre. Och det är också en anledning till varför jag ger mig av.

Men, ALLT GOTT önskar jag dig!