"Du ska inte tro det blir sommar ...

... ifall inte nån sätter fart." Så börjar Idas sommarvisa.

Och visst är det så. Utan Skaparens livskraft kan inte ens ett grässtrå gro och växa.

Fotoplats: dess.krage.förkärlek

Inlagt 2019-05-15 05:25 | Läst 322 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

I den visan är det ju Ida som fixar saken:
"Jag gör så att blommorna blommar,
jag gör hela kohagen grön, ... :-)
Eller menar du att Ida skulle vara en synonym för gud? Det tror jag inte att Astrid Lindgren hade tänkt sig.
Svar från light   2019-05-15 09:22
Visst är det Gud som avses i sången. Det är bara att läsa texten (klicka på länken) så förstår man att det handlar om Skaparens makt och visdom. Det finns inga allsmäktiga människor.
syntax   2019-05-15 09:40
Det tror jag som sagt inte att författaren till texten avsåg. Detta är en barnvisa, och små flickor kan känna sig mycket allsmäktiga.
Jag läste härom månaden i pressen att även andra gör samma tolkning som jag, det vill säga (det upprörande förhållandet) att det är Ida som fixar saken. En muslimsk friskola ändrade helt frankt texten till: "...allah gör så att blommorna blommar, allah gör hela kohagen grön..."
Kanske ett tips Ragnar - sudda och ändra i texten... :-)
Svar från light   2019-05-15 10:14
Jag har förståelse för din sekulära uppfattning. Krystad och onaturlig förvisso, men ändå. Då har vi iaf nånting vi kan sjunga tillsammans. 😀
syntax   2019-05-15 10:32
Synnerligen kristligt - att ha förståelse för andras krystade och onaturliga föreställningar... :-D
Svar från light   2019-05-15 10:55
Ja, vi kristliga är ju så fördragsamma och tålmodiga vet du.
syntax   2019-05-15 12:17
Men det där med onaturlig uppfattning Ragnar? Ni kristna är ju i minoritet. Därför kan ni inte heller göra anspråk på att er verklighetsuppfattning skulle vara "naturlig", och bara för alla andra att acceptera. Det är en synnerligen övermaga inställning. Föga kristlig.
Svar från light   2019-05-15 12:40
Jag älskar att läsa dina inlägg, Peter. Du skriver så underhållande. Fast nu blev jag osäker ... det kanske är okristligt av mig att skriva så också?
syntax   2019-05-15 14:39
Nå - nu börjar det bli lite tramsigt. Jag får väl dra saken i klartext:
Det jag menar, och menade från början, är att Astrid Lindgren var ateist. Du skall inte kapa hennes texter och ge dem ett gudligt innehåll. Hon är död och kan inte försvara sig.
Svar från light   2019-05-15 15:59
Just eftersom Astrid är död och inte kan försvara sig bör du inte döma henne att vara "ateist".

Det har skrivits en del om hennes instabila, vacklande tro på Gud:

http://www.tillliv.se/2018/06/astrid-lindgren-och-kristendomen/

Om Jesus sa Astrid en gång: "Jag tror på Jesus, men inte på prästerskapet. Där finns så förskräckande många fariséer så gu" hjälpe oss! Att de inte kan lära av Jesus, den störste i denna jämmerdal. Honom förstår till och med en gammal hedning som jag.
- Tvivlar du aldrig? frågade jag.
- Om! Det händer sju gånger i kvarten. Men så behöver jag bara tänka på Jesus offergärningar för att tvivla på mitt tvivel..."

-------------------------

Om hon var ateist, agnostiker eller troende vet bara Gud. Inte Peter Henning eller någon annan.

Men visst finns det mycket i hennes författarskap som gör att man lätt anar en tro. Motsatsen är betydligt svårare att finna.
syntax   2019-05-15 16:41
Vad en människa sedan tror innerst inne är ju svårt att säga i efterhand. Likväl:
I den länk du bifogar framgår det att Astrid inte trodde på gud. Hennes dotter har sedan, efter hennes död, klart deklarerat att Astrid inte var kristen. Därmed får vi låta oss nöja. Jag använde begreppet ateist för enkelhets skull.
Saken kvarstår alltså. Du kapar hennes text för att ge den ett gudligt innehåll som hon inte kan ha menat.
Du har gjort likadant tidigare med Martin Kochs "Lyckan" - försökt kapa texten för religiös propaganda (du vände Martin Kocks; "...Den som du älskar lyckan får." till; "...Den som Gud älskar lyckan får.).
Svar från light   2019-05-15 17:20
I den länk jag bifogar står det bland annat: "Och så fortsatte hon: ”Men Gud tror jag på när jag behöver det. Sen glömmer jag honom.” Tron fanns där hos Astrid Lindgren, men någon formulerad bekännelse kommer vi inte åt och riktigt hur hennes tro såg ut får vi aldrig veta."

---------------------

Det är en balanserad artikel. Din dom över Astrid är däremot inte balanserad när du enväldigt bestämmer att hon var "ateist".

Idas sommarvisa är bara en text i mängden som andas tro. Stark tro skulle jag vilja säga.

(Sen drar du in barnabönen Gud som haver i detta också. Och skriver nåt konstigt om kapning. I tidigt skede fanns denna rad med i bönen: "Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får." Ingen kapning, utan ett äkta kristligt citat.)
syntax   2019-05-15 18:53
Det är inget konstigt Ragnar. I den ursprungliga texten till barnabönen "Gud som haver..." står det så här: "...Lyckan kommer lyckan går, du förbliver; Fader vår." Efter det att Marin Koch hade skrivit sin kända dikt "Lyckan", så tog dom kristna och snodde hans formulering: "lyckan kommer, lyckan går, den som du älskar lyckan får" och fick det till: Lyckan kommer lyckan går, den som Gud älskar lyckan får".

http://www.dagensvisa.com/minata/texter/lyckan.html

Det som gör att vi sekulära retar oss på den saken är att Martin Koch underbara dikt "Lyckan" handlar om hur vi själva kan skapa oss vår lustgård här på jorden - utan inblandning av någon gud, förstår du.
Svar från light   2019-05-15 19:24
Vad jag kan se skrev Koch "Lyckan" år 1936.

Men orden "Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får", inkorporerades i barnabönen på 1800-talet.

Men formuleringen ändrades till "Du förbliver, Fader vår", på 1900-talet.

http://notes.evl.fi/Psalmbok.nsf/kommentarer/493

Så du verkar ha flera saker fel.
syntax   2019-05-15 20:14
Se där! jag har rotat runt lite, och formuleringsbeskeden varierar. Kanske jag har fel vad det gäller Koch. Det får jag i så fall erkänna - och bättra mig till nästa gång. Jag tror däremot inte att jag har fel vad det gäller Astrid Lindgren och Idas sommarvisa - där verkar källäget vara helt entydigt. Det finns ingen grund för att blanda in gud i den texten.