To the glory of God

en olycka händer så lätt ...

... som idag när en vattenscooter kom farandes i hamnen och jag snabbt tog en bild, och lika snabbt upptäckte jag att jag hade glömt ställa tillbaks tidsinställningen (som var på 1/6). Och så blev det som det blev:

Lite senare såg jag kossamu som traskade omkring i blötan och smaskade:

Men så kom de liksom till en "återvändsgränd", med faror från alla håll i form av snårigt grenbuskage, djupt vatten och hetsig biltrafik. Och där blev de alla stående och visste inte riktigt vad de skulle ta sig till:

Rosalinda och Karl-Oskar tittade på mig och undrade om jag kunde hjälpa dem till rätta på något vis:

Klara-Bella vädjade också om min hjälp:

Bartolomeus och Agda verkade ha accepterat läget:

Jag flaxade med armarna och försökte säga åt dem att vända på sig och traska tillbaka samma väg de kom. "Hur svårt kan det va!", skrek jag. Men de lyssnade inte på mig utan stod lugnt kvar medan biltrafiken dundrade förbi någon meter ifrån. De var inte alls upprörda över sakernas tillstånd. Och när jag berättade om det fruktansvärda som hänt i Sölvesborg så brydde dom sig inte det minsta. De levde oberört i nuet. I varat. Jag undrar om vi har nåt att lära av kossamu?

Inlagt 2019-09-21 17:08 | Läst 835 ggr. | Permalink
Första bilden blev ju spännande, man anar ett jehu som far fram på vattnet. Och det viktiga med kossorna var väl att dom inte hamnade ute på vägen kanske? Hälsningar/ Björn T