My precious little hobby

To the glory of God

I en mörk och dyster värld ...

... mötte jag honom som sa sig vara världens ljus.

Postat 2019-09-29 07:56 | Läst 501 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

grått och regnigt idag ...

... och det är ju härligt. Men håller mig nog mest inomhus. Jag letar fram nåt lite värmande höstigt från arkivet istället:

Postat 2019-09-28 08:18 | Läst 562 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kikade i arkivet ...

... idag också. Hittade några bilder jag tänkte jag kunde visa från första kameran (dvs när jag åter tog upp fotograferandet - Canon 350D). Jag var för övrigt väldans nöjd med den kameran, det var "bara" 8MP, men egentligen, när man ser i backspegeln, helt tillräckligt!

Postat 2019-09-24 16:20 | Läst 476 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det har blivit ...

... stiltje i fotande för min del sista tiden. Och såna svackor har vi väl alla emellanåt. Och då kan man ju kika in i arkivet och se om där finns nåt man kan visa. Och där hittade jag en färgglad bild som jag gärna vill dela med mig av. Det var Canon 350D som var redskapet då.

Postat 2019-09-23 16:02 | Läst 449 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

en olycka händer så lätt ...

... som idag när en vattenscooter kom farandes i hamnen och jag snabbt tog en bild, och lika snabbt upptäckte jag att jag hade glömt ställa tillbaks tidsinställningen (som var på 1/6). Och så blev det som det blev:

Lite senare såg jag kossamu som traskade omkring i blötan och smaskade:

Men så kom de liksom till en "återvändsgränd", med faror från alla håll i form av snårigt grenbuskage, djupt vatten och hetsig biltrafik. Och där blev de alla stående och visste inte riktigt vad de skulle ta sig till:

Rosalinda och Karl-Oskar tittade på mig och undrade om jag kunde hjälpa dem till rätta på något vis:

Klara-Bella vädjade också om min hjälp:

Bartolomeus och Agda verkade ha accepterat läget:

Jag flaxade med armarna och försökte säga åt dem att vända på sig och traska tillbaka samma väg de kom. "Hur svårt kan det va!", skrek jag. Men de lyssnade inte på mig utan stod lugnt kvar medan biltrafiken dundrade förbi någon meter ifrån. De var inte alls upprörda över sakernas tillstånd. Och när jag berättade om det fruktansvärda som hänt i Sölvesborg så brydde dom sig inte det minsta. De levde oberört i nuet. I varat. Jag undrar om vi har nåt att lära av kossamu?

Postat 2019-09-21 17:08 | Läst 503 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 Nästa