Skvitter

Ett och annat missat årtag som viskande snuddar vattenytan.

Silhuetter

Envis som en gammal åsna stavar jag fortfarande silhuett med h, precis som jag en gång lärde mig i skolan. Den medvetna yngre generationen brukar ibland haka upp sig på hået. Med all rätt dessutom, eftersom stavningen tydligen håller på att försvenskas.

"Silhuett  = efter en fransk politiker de Silhouette (1709-1767) som var förtjust i att klippa konturbilder. Han dekorerade sitt slott med silhuettbilder. Ordets stavning har successivt försvenskats. I dag godtas även siluett, även om stavningen med h står som första alternativ i SAOL." (Språkspanaren)

Postat 2016-12-19 12:30 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Flygvapnets julhälsning

Vår beredskap är god. Åtminstone om man ska döma av dagens julhälsning över Skellefteå. Det blev lite extra juligt genom att morgonsolen färgade planen röda.

Postat 2016-12-15 12:27 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Myran

Just nu känns våren avlägsen.

Postat 2016-12-14 17:59 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Historien bakom en bild

Slänten ner mot vattnet var glaserad, men slyet på kanten skymde sikten så jag tog ett steg framåt. Det var ett steg för mycket. Jag hann få grepp med höger hand i en tunn björk och plötsligt hängde jag där med kameran på magen, ryggen mot slänten och fötterna ett par decimeter ovanför meterdjupt strömmande vatten. En belägenhet inte olik den som schassen i serien Knasen brukar råka ut för.

Min armstyrka har aldrig varit något att skryta över och den har inte blivit bättre med åren, men eftersom fötterna inte fick något fäste på den isade slänten var armarna enda chansen. Med vänster hand lyckades jag bryta en kvist på den smala stammen. Jag lirkade loss kameran och hängde den på den avbrutna klykan. Nu kunde jag rulla över på mage och med den fria handen greppa en annan slana. Jag segade mig upp en bit och kunde kroka vänster ben bakom nästa lilla björk. Så släppte jag mitt första grepp, fick tag i en annan tunn stam och kunde med hjälp av det lilla spjärn som knävecket erbjöd krångla mig upp på kanten igen.

När pulsen lugnat sig något lyckades jag töja mig fram så pass att jag fick loss kameran. På bilden ser man i förgrunden dimensionen på björkslyet jag ville undvika, men som också till sist blev min räddning.

Postat 2016-12-12 10:09 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera
1 2 3 ... 10 Nästa