Jag använder Fotosidans bloggar och portfolios i symbios främst för att det är ett bra och enkelt sätt att hålla ihop en fotorelaterad berättelses kontext och bilder på ett bra sätt. Portfolion i sig är inte optimal som jag ser det för att presentera själva berättelsen eller bakgrunden. Det är heller ingen naturlig plats att diskutera själva portfolions bilder. Jag hoppas att bloggformatet kan lösa det på ett bättre och mer naturligt sätt och jag hoppas att fler hittar till både berättelsernas bakgrunder och mina portfoliobilder via bloggarnas länkar. Sten-Åke Sändh

Kashmir - nu är det dags igen - Indien och Pakistan på randen till krig än en gång i Kashmir

Indiska armens militärbas 1978 i huvudstaden Leh i Ladakh, som är en del av indiska Kashmir

I dagarna har Indien och Pakistan brakat ihop igen efter att radikala islamister attackerat och dödat 40 personer ur de indiska regeringsstyrkorna. Det historiska Kashmir är ju sedan länge delat mellan Pakistan och Indien. Konflikten går tillbaka ända till 1947 då britterna drog sig tillbaka från området. I det maktvacuum som uppstod försökte muslimerna i indiska delen av Kashmir att med Pakistans hjälp integrera området med Pakistan. Det ledde till en konflikt som sedan dess resulterat i tre fullskaliga krig mellan Indien och Pakistan och ca 100 000 döda. Som många vet stöder Kina Pakistan historiskt och även Kina har haft två allvarliga konfrontationer med Indien om de höga passen mot Kina i Kashmir - den första på 60-talet. Så idag är faktiskt Kashmir delat mellan Pakistan, Indien och Kina.

Spänningen är stor mellan muslimerna i området och hinduerna och Kashmir har länge fungerat som ett område där jihadister både kan gömma sig och omgruppera - även den indiska delen. Norra Pakistan är ett kommunicerande kärl med Afghanistan och när trycket ökat i Afghanistan på talibaner och andra jihadister så har man ofta dragit sig tillbaka in i norra Pakistan och Kashmir. Området är idag världens kanske hårdast militariserade gränsområde och enbart Indien håller idag mellan 400 000 och en halv miljon man i Kashmir.

Jag skickar med en länk från Aftonbladet med en beskrivning av vad som hänt de senaste dagarna:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QlVPxA/konflikten-i-kashmir-detta-har-hant

Jag har själv tidigare skrivit två bloggar om Kashmir och Ladakh (som är den del av Indiska Kashmir som gränsar mot Kina och Tibet) tidigare här på Fotosidan. I dessa bloggar finns bildlänkar till två portfolios med knappt 100 historisk bilder från 1978 när jag besökte området :

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=Kashmir+Indien+1978+-+Srinagar

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=Kashmir+Indien+1978+-+Kungariket+Ladakh++-+ett+av+v%E4rldens+centrum+f%F6r

Inlagt 2019-03-01 01:02 | Läst 334 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Hej Sten-åke!

Vilka upplevelser ni varit med om!!

Bra skrivet och fantastiska bilder. Underbar bild på din blivande fru, när hon sitter och tittar efter spindlar och skorpioner. Tack för att delar med dig av dina bilder och berättelser.

Daniel
Tack själv!

Resan 1978 blev ju liksom en "bröllopsresa" i förskott och hade jag vetet i förväg vad vi skulle råka ut för då på våren 1978, så hade vi säkert valt en annan väg. Det var ju inte slut med prövningarna i Kashmir utan vi hade ju även köpt en billig flygbiljett hem från Delhi med Syrian Arab Airlines, vilket visade sig vara flygbolaget från helvetet.

Biljetten som vi köpte av danska Rainbow Travels busschaufför, som vi hade turen att få åka med ut ur Kabul efter att kuppmakarna kämpat ner den gamla regimens lojala styrkor, var mycket billig och vi förstod inte då vad det skulle innebära. För det första så skulle vi vara tvungna att mellanlanda två hela dagar i Damaskus i Syrien och vänta på nästa flyg till Köpenhamn. För det andra visade det sig att nästan hela planet blev fyllt av fattiga arbetare som skulle till sina jobb i Persiska viken.

Bland annat kom det in en kille med en stor burk "mustard oil" (som indierna friterar precis allt i) på planet som dessutom läckte. Den var inlindad i vita trasor som hade ändrat färg helt till gult p.g.a. läckaget. Vi skattade lite "åt dessa indier" när besättningen "tog hand om" denna burk och andra (för det var ju inte bara en som inte "kunde leva utan mustardoil" på det planet). Under flygningen delades det sedan ut papper som uppmanade oss att ge Syrian Arab Airlines feed back i form av "förbättringsförslag". Det blev så fullt i "klagomålslådan" att personalen gjorde en grej av att hjälpa till med att trycka ner alla papper i lådan som blev helt knökfull.

När vi så landat i Damaskus och fick vårt bagage så visade det sig att just våra ryggsäckar var helt indränkta i "mustard oil". :-) Där fick vi för våra skratt "åt dessa indier" i planet. Vi klarade oss dock bra mycket bättre än de danskar som åkte vidare till resans vändpunkt i Katmandu i Nepal, för när de skulle åka tillbaka till Danmark så brakade bussen helt ihop i det då i princip laglösa Khyber-passet i Pakistan av alla ställen och de var tvungna att överge bussen på plats, så chauffören kunde inte annat än att ge folk lite pengar tillbaka och önska dem lycka till på deras "egen" resa tillbaka till Köpenhamn.

När jag tänker tillbaka på denna resa så inser jag ju att det nog var den som fick mig välja min fru för står man ut med det vi var med om på den så fixar man nog det mesta här i livet också och 40 år har det blivit hittills men när vi reser nu för tiden så kräver hon att vi ska bo på fyrstjärniga hotell (hon vill ju slippa vända upp och ner på skorna på morgonen för att kolla om de är "skorpionfria") och det får jag ju ställa upp på nu för tiden. På dessa hotell kräver man heller inte heller som man gjorde i Teheran på denna tiden att vi skulle kunna styrka att vi var gifta. Annars ville de flesta av dessa inte ha oss som gäster och medverka till vårt liv i synd och förnedring. Så vi gick nog tre fyra timmar i ett hett Teheran innan någon till slut förbarmade sig över oss. Vid den tidpunkten var min flickvän helt knäckt och trodde hon hamnat i farstun till helvetet. Det här var alltså under det sista året av Shahens tid vid makten, som många iranier trots allt fortfarande ser som en guldålder.