Rek inför skarpt läge
Så har jag varit iväg till kyrkan för att reka lite inför konfirmandplåtningen. Jag tänkte att om jag sätter upp ljus, skriver upp inställningarna och testar så att allt funkar som det ska så går det mkt fortare och lättare när det väl är dags. Mindre risk att jag klantar till det av nervositet & stress alltså :)
Min älskade livskamrat följde med som assistent och bärhjälp och även som "modell" när ljusuppställningen skulle testas. Ibland finns det tillfällen då jag funderar hur i hela friden jag bar mig åt innan jag träffade denna man, han är verkligen min klippa i livet. Jag gillar inte alls kyrkor, de gör mig oerhört obehaglig till mods och jag får oavbrutet kämpa med min känsla av att vilja fly därifrån med ljusets hastighet, idag var absolut inget undantag från det.
Men hur kan man INTE bli på bättre humör när man har en sådan här fantastiskt avslappnad och naturlig modell till hands? :
Mattias, läser du detta så: Jag älskar dig vännen min, det vet du va? :)
Iaf, nu har jag gjort vad jag kunnat i förberedelseväg, håll tummarna för att allt går bra på fredag är ni gulliga :)
Jag läste ett repotage i kamera & bild om dig. Du verkar vara så driftig.
Det går säkert bra med plåtningen. Lycka till!
Kram Annika
Jag är som vanligt fullständigt förstörd av nervositet, så blir det alltid inför en plåtning. Jag vet inte om det tillför ngt eller inte, men jag kommer iaf inte undan det :) Det brukar oftast gå bra, så jag hoppas det gör det denna gång också.
Angående artikeln så är jag fortfarande generad över den, men glad också :) Jag älskar ju mitt mörkrum och är glad över att det analoga hantverket uppmärksammas lite.
Ha det gott & kram tillbaka!
/C