Svartvit flugsnappare - Äntligen!!

I flera år har jag varit avundsjuk på att min svärmor har ett flugsnapparpar som återkommer till holken på hennes bod och häckar där. Varje år har jag bänkat mig på hennes altan för att beskåda de vackra små fåglarna (och kanske till och med få till en vettig bild på dem, trots att jag inte är fågelfotograf). Inte ännu har jag lyckats föreviga de skygga små, men jag har iaf fått nöjet att beskåda dem i sitt föräldraarbete och till och med sett när de unga tu tar sina första flygturer.

Dessa små och oerhört vackra fåglar har av ngn anledning hamnat på första parkett i mitt hjärta tillsammans med vårt kuckurella-par som häckar under hustaket varje år, men hittils har jag inte fått äran att stå som värd för ett "snappar"-par....förräns idag :)

Idag noterade jag till min stora glädje att ett "snappar"-par boade i en av de holkar vi har uppsatta i björkarna på gården. Stor glädje uppstod (iaf i den en halvan av äktenskapet, min man förstod inte riktigt glädjen; "de ser ut som små skator" sa han *ler*), nu kan jag på nära håll beskåda dessa små svartvita pärlorna utan att behöva ankra på svärmors altan :)

 

Så till bilden, Holk men ingen snappare blev det idag:

 

 

 

Jag skall se om jag lyckas med att fånga hyresgästerna på bild också, men jag räknar inte med det :)

 

 

Rek inför skarpt läge

Så har jag varit iväg till kyrkan för att reka lite inför konfirmandplåtningen. Jag tänkte att om jag sätter upp ljus, skriver upp inställningarna och testar så att allt funkar som det ska så går det mkt fortare och lättare när det väl är dags. Mindre risk att jag klantar till det av nervositet & stress alltså :)

 Min älskade livskamrat följde med som assistent och bärhjälp och även som "modell" när ljusuppställningen skulle testas. Ibland finns det tillfällen då jag funderar hur i hela friden jag bar mig åt innan jag träffade denna man, han är verkligen min klippa i livet. Jag gillar inte alls kyrkor, de gör mig oerhört obehaglig till mods och jag får oavbrutet kämpa med min känsla av att vilja fly därifrån med ljusets hastighet, idag var absolut inget undantag från det. 

Men hur kan man INTE bli på bättre humör när man har en sådan här fantastiskt avslappnad och naturlig modell till hands? : 

 

 

Mattias, läser du detta så: Jag älskar dig vännen min, det vet du va? :) 

 

Iaf, nu har jag gjort vad jag kunnat i förberedelseväg, håll tummarna för att allt går bra på fredag är ni gulliga :) 

Arga hundar....

.....kostar pengar, det har jag idag fått ett smaskigt kvitto på :(

Mina små änglar (ja, små & små...) har återigen varit i luven på varandra. Denna gång har jag inte ens en aning om vad det var som utlöste grälet, de bara small ihop rätt var det var. Som tur var så var vi alldeles i närheten av dem och kunde sära på dem snabbt...lite för snabbt kanske till och med. Gammelgubben hann inte släppa taget om lillebror och resultatet blev att vi bokstavligen hjälpte till att dra lillebrors skinn lös från kroppen :(

 Givevis så väljer de också en väl vald tidpunkt att ryka ihop, på en fredag kväll då endast jourhavande distriktsveterinär jobbar (typ en miljon kr i timmen till taxa). Dock så tyckte vi att skadorna såg så pass lindriga ut att vi valde att avvakta tills efter helgen, man vill ju gärna spara in ngt på kostnaden om det går...

Idag hade dock lillebror feber och var rejält retlig. Halsen var uppsvullen så att han såg ut att ha tredje gradens påssjuka och ur ett hål i huden rann det illaluktande vätska. Klämde man på halsen under örat så skvalpade det och det bubblade ur hålet. Inte bra alls alltså :(

En akuttid hos veterinären blev lösningen och kl 13 bar det iväg med en Cane Corso i eländigt skick. Veterinären kollade snabbt på honom och konstaterade att det blev ett besök på operationssalen (dyrt) samt att dränslang skulle sättas in ihop med en hästkur antibiotika. Två timmar senare löste jag ut en mkt vinglig Valle för 1400kr och passerade apoteket på hemvägen (ytterligare 550kr)...nu skall slangen sitta kvar i tre till fem dagar för att tömma halsen på sårvätska & annat gotti-gott som samlats där. Förhoppningsvis skall han läka ihop sedan då...men jag ropar inte Hej ännu....

 

Kvällsporträtt på kämpen:

 

 

 

 

Tavelbekymmer

Vad det kan vara svårt ibland att inreda ett hem då man är två starka viljor som stretar åt olika håll. Igår märktes det tydligt hemma på Prästmyren.

I vardagsrummet har vi idag tre stora tavelramar i storlek 70x140 (tror jag, stora är de iaf). De var mer eller mindre en paniklösning som uppstod då vi nyss renoverat vardasgrummet och skulle fylla upp väggen med "konst". I ramarna satte vi sedan olika sorters (håll i er nu) : K ö p e p l a n s c h e r

Visst låter det otäckt, jag vet. Men när det här begavs sig så fanns inget annat alternativ då det var för dyrt att köpa riktig konst och ingen i familjen var begåvad med några större färdigheter i att skapa denna konst själva. Nu har det ju dock utvecklat sig så att jag har lärt mig hantera en kamera och således har lite större förutsättningar att fylla dessa ramar med än tidigare. Om det inte vore för detta med att "tycka lika".....*suck*

I förrgår fick jag för mig att nu jädrar skall planscherna UT. Alltså tuffade jag runt ute på går´n ett tag för att hitta lite material till mitt tilltänkta konstskapande. Jag hade fått för mig att en stor triptyk ovanför soffan var vad jag ville ha. Så jag hade i princip för mig hur slutresultatet skulle se ut bara jag hittade lämpliga "modeller"

Timmen senare riggade jag min "macrostudio" i mörkrummet (ja, jag har reproutrustning till min Kaiser så varför inte utnyttja den...dessutom var det kallt ute .. *ler*). Efter en stunds pysslande med vinklar och ljus så kunde jag komma igång med plåtandet. Tre bilder skulle jag ha, tre näääästan likadana bilder , men ändå olika skulle det vara. Jag skruvade på mitt Sigma 150/2,8 och tog två av bilderna. Sedan kopplade jag på tre mellanringar mellan huset & optiken och fick efter lite jidder till även den tredje bilden (oj vad nära jag kom då). Jag plockade sedan ihop och flyttade mig upp till datorn, förvissad om att NU stod  planscherna på tröskeln ut :)

Igår tillbringade jag således kvällen med att skapa min bild som skulle skrivas ut på Canvas i storleken 50 x 150 när den var klar. Fyra timmar pysslade jag, klippte, klistrade, putsade och duttade innan jag slutligen var nöjd. När jag sedan skulle till att skicka bilden till Crimson för utskrift så går min älskade make, livskamrat och bäste vän förbi bakom min stol och upptäcker det färdiga konstresultatet, stannar till och utbrister sedan:

"Men det var då en urtråkig bild, bättre än så kan du Gumman!" 

 Behöver jag nämna att han är min störste och ärligaste kritiker också? :) 

 

Tillbaks till ritbordet alltså, bara att inse att jag måste sadla om helt om inte också nästa försök till konst skall hamna i samma arkiv tillsammans med min "Cancerblomma"

 

 

 

 

Hundvalpar...finns det ngt ljuvligare?

Idag kom celebert besök till Camp Prästmyren :)

Min hunds pappas ägare kom förbi och tittade in på en kopp kaffe. Alltid trevligt att träffa Anette och Mix. Mix var dock inte på ngt solskenshumör idag så han var inte alls lika glad över att se mig som jag var att se honom *skratt*

Någon som var desto mer på solskenshumör var Anettes lilla valp, Alfredo 11 veckor gammal. Mix är pappa till honom så då blir Alfredo och min Valle..halvsyskon...väl?  Iaf var han det sötaste som går på fyra ben, jag smälte direkt :) Håll med om att hundvalpar är ljuvliga:

 

 

Nästa vecka kommer Anette & killarna ned till studion, så då skall man väl få till några fina bilder på far & son hoppas jag :)

 

Idag har det varit en sån där "mellandag". En sån där dag när man inte vill göra ngt alls, bara sitta på bron å glo. Mattias lyckades släpa fram gräsklipparen å klippa gräsmattan framför huset, men sedan tröt energin hos honom också. Vincent har varit hemma från dagis för imorse hade han feber, men mitt på dagen så verkade det iaf inte vara ngt större fel på honom. Han lyckades locka med pappa på affären å tigga åt sig en leksak ur de där lådorna med tiokronorsgrejor de säljer: 

 

 

I branog en timme var han sysselsatt med denna snurra (kolla inlevelsen i "rycket")...ja, jag fick väl rycka in hjälpa till  när den flög upp i buskar & träd, satt på pass på bron  med krattan redo att  styra upp  :) Det är imponerande vilken energi de har barnen, jag slutar aldrig att förvånas över det....