Tavelbekymmer
Vad det kan vara svårt ibland att inreda ett hem då man är två starka viljor som stretar åt olika håll. Igår märktes det tydligt hemma på Prästmyren.
I vardagsrummet har vi idag tre stora tavelramar i storlek 70x140 (tror jag, stora är de iaf). De var mer eller mindre en paniklösning som uppstod då vi nyss renoverat vardasgrummet och skulle fylla upp väggen med "konst". I ramarna satte vi sedan olika sorters (håll i er nu) : K ö p e p l a n s c h e r
Visst låter det otäckt, jag vet. Men när det här begavs sig så fanns inget annat alternativ då det var för dyrt att köpa riktig konst och ingen i familjen var begåvad med några större färdigheter i att skapa denna konst själva. Nu har det ju dock utvecklat sig så att jag har lärt mig hantera en kamera och således har lite större förutsättningar att fylla dessa ramar med än tidigare. Om det inte vore för detta med att "tycka lika".....*suck*
I förrgår fick jag för mig att nu jädrar skall planscherna UT. Alltså tuffade jag runt ute på går´n ett tag för att hitta lite material till mitt tilltänkta konstskapande. Jag hade fått för mig att en stor triptyk ovanför soffan var vad jag ville ha. Så jag hade i princip för mig hur slutresultatet skulle se ut bara jag hittade lämpliga "modeller"
Timmen senare riggade jag min "macrostudio" i mörkrummet (ja, jag har reproutrustning till min Kaiser så varför inte utnyttja den...dessutom var det kallt ute .. *ler*). Efter en stunds pysslande med vinklar och ljus så kunde jag komma igång med plåtandet. Tre bilder skulle jag ha, tre näääästan likadana bilder , men ändå olika skulle det vara. Jag skruvade på mitt Sigma 150/2,8 och tog två av bilderna. Sedan kopplade jag på tre mellanringar mellan huset & optiken och fick efter lite jidder till även den tredje bilden (oj vad nära jag kom då). Jag plockade sedan ihop och flyttade mig upp till datorn, förvissad om att NU stod planscherna på tröskeln ut :)
Igår tillbringade jag således kvällen med att skapa min bild som skulle skrivas ut på Canvas i storleken 50 x 150 när den var klar. Fyra timmar pysslade jag, klippte, klistrade, putsade och duttade innan jag slutligen var nöjd. När jag sedan skulle till att skicka bilden till Crimson för utskrift så går min älskade make, livskamrat och bäste vän förbi bakom min stol och upptäcker det färdiga konstresultatet, stannar till och utbrister sedan:
"Men det var då en urtråkig bild, bättre än så kan du Gumman!"
Behöver jag nämna att han är min störste och ärligaste kritiker också? :)
Tillbaks till ritbordet alltså, bara att inse att jag måste sadla om helt om inte också nästa försök till konst skall hamna i samma arkiv tillsammans med min "Cancerblomma"
Hoppas att din make ändrar sig =)
Mvh Annika.N
Trädpastiljoner, eller vad katten dom där bajskorvsliknande växtatteraljerna nu heter är inte direkt bildsköna.
Dessutom trestycken, i det närmsta identiska, bilder - nedbantade till en frotsskadeliknande färgton?!
Inte på min vägg inte! Där går gränsen!