@Tauruz

Ljusglimtar

Tillbaka

Nu har det gått nästan ett år sedan jag skrev något på den här bloggen. Av olika anledningar har jag prioriterat andra saker i livet och tid och inspiration har inte riktigt räckt till. Jag har iofs aldrig varit någon "storbloggare" utan har mest skrivit och lagt ut några bilder lite då och då när andan fallit på. Däremot läser jag många bloggar, såväl inom fotovärlden som inom andra ämnesområden. Jag är ju lite av en "allätare" med många intressen i livet. 

Ämnet för dagen är att jag under de senaste veckorna laborerat lite med en ny programvara för bildbehandling. Programmet heter Luminar och jag tänkte skriva lite om hur jag upplever det i några återkommande blogposter. 

Luminar finns f.n. bara till Mac men en Windows-version är på gång. Programmet kostar idag 59 EURO, ca 600 SEK, och här handlar det inte om någon "prenumerationsmodell" typ Adobe utan den gamla hederliga köpvarianten. Jag bildbehandlar normalt sett med Lightroom och Photoshop och har gjort så under många år och har varit med på LR-resan från version 1. Jag är ganska nöjd med Adobe's fotopaket för en dryg hundring per månad och har väl egentligen inga planer på att byta vare sig bildbehandlare eller arbetsflöde. Tyckte dock att Luminar verkade lite spännande och det är alltid kul att prova något nytt så jag chansade lite och köpte en licens, 600 spänn kändes som ett ok pris. 

Mina förväntningar var inte jättestora men efter att ha jobbat med programmet och lärt mig arbetsytan så måste jag nog tillstå att jag är positivt överraskad, programmet känns mycket mer komplext än jag hade förväntat mig. Upplägget påminner en del om Lightroom men har inte alls samma funktioner, eller "moduler", som finns i LR. Luminar är "bara" en bildbehandlare och saknar således "biblioteksmodulen" för sortering och kategorisering av bilderna. Programmet kan köras både som stand-alone eller som plug-in till LR och PS.

Däremot hanterar programmet, till skillnad från LR, lager vilket naturligtvis är en styrka. Vän av ordning frågar sig kanske vad som är vitsen om man nu, som jag och många andra, även har Photoshop. LR och PS spelar ju bra ihop. Nja, iofs en befogad fråga men faktiskt, Luminar's lagerhantering är väldigt lättjobbad om man jämför med PS. Jobbar man mycket med PS och har stor vana av programmet så är det väl ingen big deal men för en sådan som jag som kanske gör 80-90 procent av min bildbehandling i LR och bara hoppar över till PS lite då och då så gör det viss skillnad. 

Det som kändes lite förvirrande i början var benämningen av vissa funktioner. I Luminar kallar man reglageuppsättningar för "Filter". Man går alltså in i en panel och väljer olika filteruppsättningar och får då upp lite olika "arbetsytor" med varierande reglage. Kändes lite ovant till en början men det satte sig ganska snabbt. Man kan säga att programmet som helhet är uppbyggt kring delarna "Filters", "Presets" samt lagerhantering och masker. Jag upplever det som lättjobbat och intuitivt och hittills är jag, som sagt, positivt överraskad. 

Länk till Macphun's sida för den som önskar mer info; https://macphun.com/luminar

Fortsättning följer....

Avslutar med att tillönska alla en riktigt God Jul med en bild från vår fantastiska fästning här i Karlsborg!

Postat 2016-12-23 17:27 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Is

Postat 2015-01-09 19:28 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ett Gott Nytt År önskas alla!

Dagens promenad fick bli en liten kortis. Visserligen frestade några solstrålar till en längre tur men kvällens måltid, fransk köttgryta, krävde en del förberedelser. Jag hade tagit med mig min Olympus E-M1 men inspirationen var sådär. Det enda som fångades var några bilder på himlen över Bottensjön.

Så, med denna bild önskar jag alla fotovänner ett riktigt Gott Nytt År!!

Postat 2014-12-31 18:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Katt och fyr

Här i Karlsborg ligger det, som bekant, en fästning. Detta enorma byggnadsverk är placerat på en udde som sträcker sig ut i Vättern. Fästningen är således omgiven av vatten på tre sidor. Nästan längst ut på udden, lite på sidan för att vara synlig från söder, ligger Vanäs fyr för att vägleda båtfolket. Fyren är ett populärt utflyktsmål och fotomotiv. 

Som boende på orten har jag tagit hundratals bilder på fyren och borde ha tröttnat på den där trähögen för längesen. Men, Vättern är en ombytlig sjö och visar upp många olika stämningar beroende på ljus, väder och årstid. Varianterna är många och det är väl bara den egna fantasin som sätter gränser. 

Så ofta tar jag cykeln, lastar på någon kamera med tillbehör samt den obligatoriska fikakorgen och trampar ut på udden. Efter motivjakt och fotograferande är det en lisa för själen att sätta sig på en sten, hälla upp kaffet och bara lyssna på skvalpet från vågorna som slår in mot land.

En variant av många.

Häromdagen så fick ju en av mina två katter, Sigge, vara med och posera här på bloggen. För rättvisans skull så får väl Tarzan också visa upp sig.

Så här ser han ut när han softar i husses säng.

Postat 2014-11-16 11:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Melankoli

När man är ute på sina fotopromenader så stöter man ibland på oväntade saker som gör att man stannar upp för ett ögonblick. Jag råkade ut för detta härom veckan när jag bestämt mig för att gå ut och försöka fånga lite höststämningar.

I en skogsbacke en liten bit bakom en av våra kyrkogårdar låg det rader av gamla gravstenar. Kasserade, eller hur man nu ska uttrycka sig. Rader av gravstenar. En del lite huller om buller. En del halvt täckta av jord och löv. Några var hela och andra hade gått i bitar.

De fick mig att stanna upp och en känsla av tungsinne och sorgsenhet spred sig i kroppen när jag gick runt och läste alla namnen. En plötslig påminnelse om livets förgänglighet samtidigt som jag kom att undra över var personerna, vars namn stod på gravstenarna, låg begravda någonstans. En olustig känsla. 

Hade man upphört med skötseln av deras gravar? Man kanske hade bytt ut stenarna mot något finare? Finns det några anhöriga kvar som borde veta att deras förfäders minnesmärken ligger här? Många frågor surrade runt i huvudet. Det kändes ovärdigt på något sätt.

Jag tog några bilder och fortsatte min promenad. Stegen kändes lite tyngre.

Postat 2014-11-14 12:15 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa