Ängarna på nytt

Efter det skånska äventyret lämnade jag bilen hemma och cyklade ut till Trönninge ängar en eftermiddag i slutet av april 2019. Det är rätt stilla och jag möter bara några skådare på väg därifrån. Det är inget särskilt där nu hälsar de på väg mot en annan lokal.

Jag har lärt mig att det betyder att det inte finns någon art att föra upp på någon av de listor som många skådare för. För egen del bryr jag mig inte så mycket om listor längre. För mig är Trönninge ängar en plats där man ofta kan komma ganska nära fåglarna om man sitter lugnt och stilla i gömslet och väntar. Oftast är det väldigt rofyllt att sitta där.

#2

I kanten ser jag hur en grågås försiktigt för ner sina ungar i vattnet.

#3

De simmar ut efter henne. Det är nu när de fortfarande har den gula dundräkten som de är som sötast. Sen när de växer byter de ut den mot en mer dammgrå historia som inte direkt ger några skönhetspoäng.

#4

Än så länge har inte alla grågässen ungar och del försöker nog fortfarande hitta en partner...

#5

... genom att på olika vis imponera.

"Kolla! Jag har vingar!"

Kanske hjälper det. Fast nog är det inte beundran som syns i den ena grågåsens blick.

#6

Gravandshanen är dock tvärsäker på sin sak och ve den som inte förstår hur det ligger till.

#7

Bläsandshanen betar stilla i sjökanten. Jag tror inte att jag någonsin sett en bläsand lacka ur och löpa amok bland så väl artfränder som andra.

#8

Den mindre strandpiparen är på plats utanför gömslet. Det finns två stycken lågt placerade öppningar i gömslet. Sticker man ut objektivet försiktigt där kommer man nästan i jämnhöjd med fåglarna utanför. Det dock alltför obekvämt att fota därifrån under en längre period om man inte har något att ligga på eller åtminstone något skydd för knäna.

#9

En gluttsnäppa står tankfull och tittar ner i vattnet.

#10

Årthannen är alltjämt kvar och simmar oblygt utanför gömslet.

#11

Att resa sig upp i all sin längd och visa upp sina vingars skönhet är inte bara något för en grågås

#12

även gravandshanen  finner det vara en god sak.

#13

Ibland åbäkar man sig ner till de låga öppningarna för att fota en helt vanlig sädesärla. Varför? För att det går. Ibland går jag funderar på om jag inte skulle skaffa mig ett s k tältgömsle. Har sett ett på Cyberphoto som verkar intressant. Det som hela tiden dyker upp i mina mottankar om att skaffa ett är hur mycket skulle jag komma att använda det, skulle kunna använda det. Det och så det faktum att det innebär ytterligare några kilon extra att släpa på. Någon dag kanske tankar på att ha ett väger över.

#14

#15

#16

#17

Knölsvanshanen kommer för undersöka vad som tycks försiggå i gömslet. Han är en smula misstänksam.

#18

Der verkar vara ok, men han släppet inte gömslet med blicken. Bäst att vara helt säker.

#19

#20

De små nackfjädrarna på gravandshonan ser ut att resa sig lite. Något som oroar henne? Är det jag?

#21

Nej, det tycks vara lugnt.

TheInvisibleJackal

Ängarna

De komma från söder, de komma från norr, de komma från öster och de komma från väster.

De här ägretthägrarna kom flygande en aprildag 2019. Fyra stycken. Jag satt på helspänn i gömslet. Tog bara någon enstaka bild för att inte skrämma dem i hopp om att de skulle ta ett varv, kolla läget och sedan bestämma sig för att gå ner. Företrädesvis framför gömslet.

#2

Andra varvet. Nu kommer de strax tänkte jag, men så fel jag hade.

#3

De drog vidare österut istället. Den här gången lockade inte Trönninge ängar tillräckligt. Tyvärr.

#4

Till och med de vitkindade upplevde att det var nog nu. Är det ett tecken på att man inte ska med sig baguetter med rostbiff, chèvre och fikonmarmelad?

#5

En snatterandshona vänder kinden till mot solen medan maken alltjämt slumrar med näbben instucken bland dun och fjädrar. 

#6

Den mindre strandpiparen kommer fram ur starren. Går runt och stampar i ävjan. Har han tappat sitt humor och är topptunnor rosenrasande över någon oförrätt? Icke så, med sitt idoga stampande vill han locka fram något liten läcker bit som han kvickt snappar åt sig.

#7

#8

#9

I sakta gemak glider krickhannen fram, medveten om att han en av våtmarkens vackraste är. Kanske den allra skönaste.

#10

Snatterandhannen ser ut vilja bestrida krickhannen om den titeln.

#11

Det kanske inte är någon av dem som är våtmarkens skönaste. Kanske det är årthannen som håller den titeln.

#12

Vad snatterandshonan tänker vet vi redan, hon har gjort sitt val.

#13

Som ihopsatt av en mängd fåglar glider årthannen genom vattnet.

#14

Med sin huvudkam och sin mönsterblandning är han som en korsning mellan punk och grunge.

#15

Nu har dock snatterandshanen fått nog och viftar bestämt  alla andra utmanare om titeln åt fanders. 

TheInvisibleJackal

Så sakta börjar det

Inför helgen som gick tänkte jag att det skulle kunna vara en smula uppehåll en stund om jag har tur. Det hade jag inte. Regnet föll. Speciellt under den tid på dygnet då solen oftast behagar skina. Då jag inte har några bilder att redigera blev att återigen se efter vad som kunde finnas i arkivet. Jag valde att titta i min mapp med fågelbilder. Jag tycker mig att ha ett bra system för mina bilder, men eftersom mappen fåglar innehåller väldigt många bilder var den lite svåröverskådlig trots att alla bilder är märkta med plats, år och månad. För att göra det lättare för mig själv skapade jag således ett undermappssystem som inte bara underlättar för mig själv när jag ska t ex ladda upp en bild till ett blogginlägg utan även i framtiden när fler bilder kommer att läggas till i min fågelmapp. För jag tänker som så att nu börjar det sakta röra på sig ute i naturen. Det borde väl konstigt om inte ledig tid och fotograferingsvänligt väder skulle kunna infinna sig någon gång under den närmaste tiden. 

April månad har precis klivit upp ur sin årssömn och tittar sig lite yrvaket omkring och vet inte riktigt vad den ska hitta på.

Bilderna i det här inlägget är ifrån just månaden april för år 2019.

#2

Bilderna på knölsvanarna och sothönan är tagna vid en liten iordningställd våtmark som kallas för Larssons våtmark. Jag vet inte riktigt varifrån namnet kommer, men skulle tro att det var en bonde vid namn Larsson som ägde eller äger den mark som blivit en ett litet fågelparadis. Innan man kommer fram till själva stora våtmarkskomplexet med sin lilla sjö och små ö passerar man två stycken bredvid varandra liggande dammar. I den höll knölsvanarna till och i den andra sothönan.

#3

Sothönan, denna lilla fågel med sina lustigt flikade tår vet knappt att stava till ordet grannsämja. Den är oftast i luven på så väl artfränder som på andra som får dess blick att se rött och blodet att koka. 

#4

Till Trönninge ängar är det inte särdeles långt. Det är ca 2-3 km att cykla. Jag brukar föredra ängarna för där finns ett förhållandevis bra gömsle. Jag säger förhållandevis eftersom det främst är byggt för skådare. Nu sitter det ofta fotografer där också, men eftersom det är öppet för alla kan det bli en del störande spring. Grönbenan höll sig i varje fall lugn och stannande till en stund nära gömslet.

#5

Sävsparven höckar vid ängarna och dess lite sorgsna läte kan höras ifrån buskar och snår. Det är en de s k "vanliga" fåglarna som lätt förbises. Jag har dock ett lite speciellt förhållande till sävsparven sedan tidigt 80-tal. Jag var då på besök vid Store Mosse. Det var under sent 70-tal till mitten av 80-talet min hemmamark. Det var hit jag tog mig för att skåda. Då; jag tror kan att det kan ha varit 1983, hade jag kört dit för att se om jag kunde få se ägretthägern, som rastade där, lite bättre än den här gången. Det var ingen större skillnad från mina tidigare besök. Ifrån det stora tornet syntes den som en liten prick i blykowan. Det gick att se att det rörde sig om en häger, men mycket mer än så var det inte. Ändå var det en pirrig känsla att se denna främmande art så här på hemmaplan. När jag stod där med ögat i tittade ner i tubens okular hade det under tiden kommit fram en äldre man, som jag tyckte mig känna igen, men som jag inte riktigt kunde placera. Eftersom jag redan då tyckte att det var  intressant att möta andra naturintresserade och prata, började vi prata. Med viss stolthet i rösten berättade jag att det fanns en ägretthäger där och då. Den äldre mannen svarade att det är säkert intressant med ägretthägern, men hur många tänker på den lilla sävsparven som sitter i videsnåret där borta sa han och så började han berätta initierat och nästan kärleksfullt om denna lilla sparv, som jag själv mer eller mindre bara med en snabb blick brukade konstatera som - sävsparv rätt och slätt, inget mer uppseendeväckande än så. Jag tror att denna pratstund som vi kom att ha fick mitt skådande att ta en annan väg än den rena artjägarens. Det fanns andra värden än att bara kunna sätta ett nytt kryss i fågelboken. Jag började se fåglarna på ett nytt sätt. Vem var då den här mannen, som jag tyckte mig känna igen. Innan han gick ifrån fågeltornet såg jag att han skrev i gästboken som fanns där. När han var utom synhåll gick jag fram för att se vad han hade skrivit. Han hade skrivit en liten text och sedan undertecknat med sitt namn - Gunnar Brusewitz.

#6

De som känner mig vet att jag äger en viss förkärlek till kråkfåglar.

#7

Vad tänker väl månne en kråka på då hon vandrar uppå vår jord?

Är det måhända samma tankar som du och jag.

Vart kommer vi ifrån och vart är vi på väg?

TheInvisibleJackal

I april börjar det

Det är någonting med ljuset. Efter månader av gråväder sker det något med ljuset. Det får en annan ton. Våren är i antågande. Det finns hopp.

Vid Trönninge ängar innebär det att det börjar sjuda av ett helt annat liv än vad det har varit på ett tag. Det är en rolig tid att vara där då. Helst skulle jag vara där ännu mer under den tiden, men som de allra flesta av oss har jag olika förpliktelser. Så är det bara. Jag får glädjas åt de stunder som jag får möjlighet att vara där.

April och sedan maj är väl de månader som jag nog tycker bäst om att vara ute och fotografera. Inte så konstigt kanske.

#2

Grågåsparet njuter att av aprilsolens strålar.

#3

#4

Smådoppingens fiskelycka är till glädje både för doppingen och fotografen.

#5

Kråkorna ägnar sig åt luftakrobatik.

#6

Det hörs lång väg när de kommer tutande - sångsvanarna.

#7

Varenda fjäder på vingarna och stjärten är inbegripna i förberedelserna att landa de stora fåglarna.

#8

Stilla flyter de på vattnet efter ännu en lyckad landning.

#9

Knölsvanen flyter också behagfullt på vattnet.

#1o

#11

Vigghanen kommer ibland nära gömslet, men vid minsta tecken på något den inte uppskattar simmar den raskt iväg.

#12

#13

Har man blicken riktad långt ut missar man lätt att det i gräset nedanför gömslet rör sig fåglar, som den här trädpiplärkan. Så oansenlig, ändå så vackert tecknad.

#14

Snatterandparet synkroniserar sitt födosök. Fyra ögon ser mer än två.

#15

Fastän de tillbringar mycket tid i vattnet infinner sig ändå lusten att bada rejält för att få bort oönskade gäster ibland fjädrar och dun.

#16

Storskrakshonan skakar bort vattnet från näbb till stjärt.

#17

#18

Salskraken är en årlig gäst under de tidiga vårmånaderna. Det är dock inte alltid den är möjlig att fotografera. Om någon dag  eller så har den dragit vidare norröver.

#19

Vår vid kusten betyder strandskator. Det är ingen märkvärdig fågel, men ändå är det alltid lika kul att se dem komma.

#20

En-två-tre-fyra-fem-sex-sjuuuu ljuder det från en buske. Det är gulsparven som ger sig till känna.

#21

Smådopping dyker alltjämt efter fisk utanför gömslet. Ganska obekymrad. Den är en liten tuffing.

#22

En god skrattmåskoloni är många gånger avgörande för andra fåglars häckningar. En skrattmås blir dock ingen koloni. Då gäller att kalla på fler.

#23

#24

Vad tänker väl en skrattmås på?

#25

Grågåsen sträcker åter vingar och visar upp sig all sin prakt.

TheInvisibleJackal

Landing on water

I naturen sker underverk varje dag. Det är en ynnest att få bevittna dem, som här en aprildag 2018.

TheInvisibleJackal