Mellan kråkor eller finbesök på ängarna

Semestern är slut för den här gången. Som vanligt går den alldeles för fort. Det har blivit en del bilder från lite här och var ändå. Framförallt ifrån Öland. Där jag och min fru tillbringade nio dagar i slutet av juni.

Bilderna är sorterade i mappar och importerade till LR för bearbetning. Det tar lite tid, men det är ett arbete jag tycker är rätt trevligt att sitta och pula med. Ofta lyssnar jag på någon musik samtidigt. Musiken gör att jag kommer in i någon slags stämning så att bearbetandet bara flyter på. Även om jag ibland känner ett starkt behov av att shaka loss och utföra imaginära stage dives från skrivbordet. Under tiden som jag arbetar med de nya bilderna tänkte jag slinka emellan med lite arkivbilder. 

I arkivet har jag hittat dessa bilder ifrån Trönninge ängar i juni 2018. En dag då fågeltornet var belamrat med kryssande fågelskådare från när och fjärran. En dag då varje sittplats i gömslet var upptaget med en fotograf och bakom stod hugade spekulanter och försökte se ut genom de övre luckorna i gömslet. 

#2

Det var inte för skärfläckan alla trängdes och förundrades. 

#3

Det var något helt annat. Något som fick till och med grågässen att böja på nackarna och häpet titta upp i det blå.

#4

Sandtärna. 

#5

#6

#7

En sandtärna som kör världens flyguppvisning över ängarna.

Ibland är det svårt att hänga  med i svängarna.

Uj, där blev det ett oavsiktlig rim även om jag föredrar fri vers.

#8

En sällan sedd gäst för de allra flesta som befann sig på ängarna den här dagen. Plötsligt fanns den en som höll sig på plats ett tag, vilket gjorde att kikarfolket drog man ut huse för att få ännu ett kryss. Personligen blev detta kryss det sista. Jag la ner fågelskådandet helt efter den här dagen. I fortsättningen har jag valt att helt satsa på fotograferingen. Visst, det blir fåglar emellanåt som också till och från fångas på minneskortet, men jag jagar inte efter specifika arter längre och jag för inga listor eller känner någon panik om jag inte har möjlighet eller råkar missa den eller den tillfälliga gästen. Numera är det tillfälligheter som avgör vad det är jag fotograferar.

#9

#10

Det var inte bara många kryssare på ängarna den här dagen. De kom förvisso och gick såsom kryssare plägar göra. En snabb titt kikaren och sedan iväg mot nästa kryss. Som rastlösa snäppor som kilar runt på stranden och kör näbben i ävjan för sedan ta till vingarna och flyga ett stycke. Det var också en mängd fotografer på plats. Teleobjektiven rörde sig nästan unisont och det var fruktansvärt lätt att drabbas av löst avtryckarfinger. 

#11

Man skulle nästan kunna likna det vid den smittsamhet som en gäspning medför. Slutare smattrar i seriebildstagning lite här och var där jag sitter. Det är oerhört svårt att inte ryckas med och smattra iväg själv. Jag är en i flocken och följer flockens rörelser och beteenden. Som i en starflock. Smattrar grannen bredvid mig iväg en serie bilder smattrar jag iväg en serie. Vem som var först är svårt att säga. Smattret böljar fram och tillbaka i gömslet. En avtryckarnas musik. Kakafoni skulle en del säga. 

#12

#13

Efter att kommit till sans efter den första euforin och de första 600 bilderna ser jag att grågässen bryr sig föga om att de för tillfället har sällskap av en sandtärna. De släcker törsten.

#14

I en buske sitter en sävsparv. 

#15

Två lite luggslitna bläsänder kommer inflygande.

#16

En sädesärla står på gammal gren,

#17

böjer sig fram och lyssnar. Undrar om det finns något den kan få i sig.

#18

En hussvala landar hastigt i leran utanför gömslet. Plockar åt sig det den är ute efter och försvinner lika hastigt iväg. 

Ingen bryr sig nämnvärt om att de delar ängarna med en sandtärna. Det är bara ännu en flygande varelse.

#19

Skärfläckan har upptäckt att en gråhäger har vågat sig på tok för nära för en skärfläckas själsliga ro. Hägern tycks dock inte veta vad den ska tro om det hela.

#20

#21

Men tar några kliv åt sidan för säkerhets skull. Man vet aldrig. 

#22

Skärfläckan å sin sida har fått fatt i några artfränder att ta i upptuktelse.

#23

TheInvisbleJackal

Nybesök vid ängarna

För första gången sedan februari förra året har jag tagit mig till Trönninge ängar. Det är en vanlig måndag morgon och jag är kompledig efter att jobbat på lördagen. En måndag kan det nog inte vara speciellt många som sitter i gömslet tänkte jag innan jag bestämde mig. Det var det inte heller. Jag satt där mol allena långa stunder. Kände mig dock lite ringrostig vad gäller att fotografera med långa telen och korta exponeringstider. Det senaste året har det mest blivit kortare brännvidder, stativ och längre tider. Det kommer nog tillbaka. Mycket av det här sitter i muskelminnet. I vilket fall som helst var det trevligt att sitta några timmar i gömslet, äta mina smörgåsar, titta och vänta.

I bilden ovan är det ett par snatteränder som roar sig i vattnet.

#2

En tofsvipa rör sig försiktigt precis utanför gömslet. Byter till tyst enbildstagning för att inte skrämma iväg den alltför snart.

#3

En av alla de rödbenor som man brukar kunna träffa på vid ängarna.

#4

De vitkindade gässen väljer att hålla ihop och inte beblanda sig med de grågäss som också besöker ängarna den här morgonen.

#5

Jag satt länge och hoppades på att den här svartsnäppan skulle komma ännu närmare, men tyvärr valde den att vända utåt igen. Har inga riktigt bra bilder på svartsnäppa än.

#6

Grönbenan däremot var mer koncentrerad på sitt födosök för bry sig om fotografen som riktade sitt tele mot den.

#7

Inte från ängarna utan ute vid klipporna i Påarp satt denna stenskvätta. Det är bara några kilometer mellan platserna. Brukar många gånger bli så att jag tar en sväng förbi Påarp och havet på hemvägen.

TheInvisibleJackal

Skärfläcka

Vill man fotografera skärfläcka är Trönninge ängar en säker plats. Det är alltid runt ett tiotal skärfläckor på ängarna under häckningstid. Även en morgon i maj 2019 är inget undantag. Jag sitter helt själv i gömslet. Strax utanför gömslet går det en skärfläcka och födosöker så där elegant som bara skärfläckor kan.

#2 

Den gör svepande rörelser med den uppåtböjda långa smala näbben. Ungefär som att slå med en lie.

#3

#4

En gravand studerar skärfläckans födosökande. Det ser ju så lekande lätt ut.

#5

Fast så lätt är det inte.

#6

Skärfläckan fortsätter sin eleganta gång,

#7

ritar likt en kalligrafimästare i vattnet under sitt sökande efter föda.

#8

Fast ibland behövs det grövre och mer direkta metoder om man ska få något till livs.

#9

En stare tassar förbi.

#10

En annan skärfläcka sluter upp till den första.

#11

Än så länge kan de samsas om livsutrymmet.

#12

TheInvisibleJackal

Ägretthäger

Första gången jag såg en ägretthäger måste ha varit 1983 vid Store Mosse i Småland. Det var mina hemmamarker på den tiden. Jag trängdes uppe i stora tornet med andra skådare och långt borta syntes den som en vitt prick. Inte ens med hjälp av blykowan blev den vita pricken så mycket större. det gick att se att det inte var en svan, men något mer detaljerat än så var omöjligt på det avståndet.

Då var det en stor sällsynthet med ägretthäger. Nu vet jag inte hur många jag har sett ägretthäger. Den har blivit allt vanligare och sedan bra många år tillbaka ser jag den årligen. Det har till och med sträckt ägretthägrar över tomten vid några tillfällen.

Den är dock inte alltid som det är möjligt att få bilder, men en majkväll 2018 vid Trönninge ängar klev en ägretthäger plötsligt fram ur vassen vid ängarna och höll sig på hyggligt fotoavstånd.

#2

#3

#4

Den går där lugnt och spanar  som hägrar har för vana att göra.

#5

#6

#7

#8

Plötsligt är det något som skrämmer den och får den att ta till vingarna.

#9

En annan stor vit fågel - knölsvanshanen - simmar förbi. Förmodligen för att ta sig en närmare till på den vita främlingen.

#10

Ägretthägerns berömda ägretter fladdrar i vinden.

#11

En gråhäger, även den ute efter fisk går sakta fram i vattnet.

#12

Det går inte att låta bli

#13

att undra vad som

#14

skulle hända om dessa förnämliga fiskare möttes öga mot öga.

#15

Ägretthägern bestämmer sig för att lämna landbacken.

#16

Gråhägern bryr sig inte så värst mycket om vad dess kusin tar sig för. Upptagen som den är av sitt fiskafänge.

#17

Ånyo spanar ägretthägern efter fisk.

#18

Gråhägern smyger fram. Idogt spanande den med.

TheInvisibleJackal

Årets vackraste månad

Jag fortsätter mina vandringar i mitt bildarkiv. På grund av del pollenbesvär är det i arkivet jag får röra mig istället för utomhus. Inte lika trevligt trots att det är rätt intressant, att så säga vandra runt i sitt bildarkiv. En del bilder kommer jag ihåg. Andra minns jag inte alls. Jag har märkt att jag tagit en massa bilder, gjort i ordning en del, men sen inte gjort något med dem. Lite slöseri kan jag nog tycka. För jag fotograferar ju inte för lägga bilder i en låda, om än en digital sådan. I början var det väl så att jag inte visade mina bilder speciellt mycket. När jag tog dessa bilder hade jag fotograferar i lite drygt tre år. Ändå är det först nu jag visar dem. Jag kommer att fortsätta mina vandringar framgent även när vädret har slagit om från regn och gråväder till någon mer bildmässigt tilltalande. Så att säga varva nytaget med arkivbilder. Förhoppningsvis blir pollenbesvären också bättre. Av någon anledning har jag de senaste 7-8 åren fått mer besvär än tidigare. Förr hade jag inte alls ont av pollen vad jag kan minnas, men minnet kan vara bedrägligt. Ett s k "mannaminne" sträcker sig ungefär tre år bakåt i tiden. 

Jag är nu framme vid maj 2018 och återigen är platsen Trönninge ängar. Maj är den månad på året jag tycker absolut bäst om att vara ute och fotografera. Med sina färger och skira grönska är den vackraste månaden tycker jag. Vid ängarna är jag så mycket det bara går går, men även en del andra platser besöks.

#2

Sävsparv.

#3

Smådoppingen är alltjämt framme vid gömslet och fiskar.

#4

Knipa.

#5

Morgontoalett.

#6

Gråhägrar syns ofta vid ängarna. Det är intressanta fåglar.

#7

Hämpling.

#8

En riktig tidig morgon vid ängarna när solen precis har börjat gå upp. Ibland om jag tar mig kragen och går upp lite extra tidigt kan jag sitta i gömslet någon timme innan solen går upp. Dessa morgnar brukar vara magiska. Att vara där på plats innan allt vaknar. Har jag tur har skådarna fått något larm och befinner sig långt därifrån. De brukar vara rätt bullriga och skrämmer oftast bort fåglar som vågar närma sig gömslet.

#9

En sångsvan på besök i maj. Det händer inte alltför ofta.

#10

Gråhägern tassar ut i vattnet. Har den sett något eller hoppas den bara?

#11

Sångsvanen väljer att posera istället.

#12

Skärfläckorna är igång med sitt födosök. Än så länge är de sams.

#13

Smådopping har sökt sig in i skuggorna. Nu är det nog med livet i strålkastarljuset.

#14

Ja, maj är en månad man helst inte bör sova bort, snarare tvärtom. Det är den frivilliga vakenhetens tid.

TheInvisibleJackal