I Huvudet på en Dalmas björkar och annat....

Höst !

Känns som det regnat i en evighet nu men denna morgon dök solen upp. Och en stund före den klev upp bakom horisonten så begav jag mig ut i skogen och tog mig fram på vägar som ibland inte va så mycket till väg. Men vad gör väl det? bara att ta det lugnt tills man kommer till målet för morgonens utflykt.

Regnandet har gjort marken våt och bilen fick efter en stund en ny färg av den leriga skogsvägen. några dagar till sen börjar älgjakten och då är det lika bra att hålla sig från skogen . Jag parkerade bilen och tog med fotoutrustningen och ilade i väg till den lilla sjön innan solen vaknat upp.

Man får några minuter på sig i det fina ljuset när solen målar molnen för en kort stund. Jag stannar en stund för att njuta av morgonen och en kopp kaffe där i gryningen. Jag suger i mig av den klara råa luften och man blir som en nya människa igen. packar ihop och går tillbaka till bilen.

En Råbock dök upp där i skogsbrynet och gjorde mig sällskap en bit på vägen innan den insåg att han inte var själv. Ett hastigt farväl och vi gick åt varsitt håll . Fortsatte min färd längs nya vägar och fann nya mål på vägen att låta kameran och själen att fånga.

En sista bild från morgonens färd in mot gryningen.

peter engman

Postat 2014-10-11 14:57 | Läst 1921 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

En mega selfie !

På en gata i Uppsala 

peter

Postat 2014-10-08 19:50 | Läst 1856 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

En resa utan slut !

Jag formar det som till slut ska bli den jag själv är i mina bilder. Att finna sig själv i det man fotar, är något jag själv tänker mycket på. Allt det man samlat på sig under sin resa både det goda och det onda landar i det man fotar. Naturen har betytt mycket för en för där får man vara fri i tanken och där laddar man inför en ny resa. Jag står där i gränslandet mellan verkligheten och frizonen och vacklar i mitt fotande. Ibland så lägger sig ett tvivel runt ens själ på vad det är man sysslar med men när morgonen bjuder upp till dans så försvinner alla tvivel.

I dunklet där så finns det ett tvivel  inte ett tvivel på en själv utan människor runt omkring en som smyger omkring där och finner en ro i att dela ut knivhugg. Jantelagen växer sig stor inom fotografering och det är ibland svårt att glädjas med andra. Jag tänker städa bort dessa dunklets människor och fortsätta på min väg. Ingen annan än jag vet vart min resa ska gå.

Jag  har sett heter en fotobok med Jan-peter Lahall den träffade en rakt in i själen, han ser med själen och formar sina bilder där och en inspirations källa är denne gode fotograf. Vi ser alla så olika och själen finner olika vägar hos oss. Min själ känns ibland som en ljuskälla fast ibland finner den ett dunkel. Och bilderna formas en hel del av hur man mår i själen.

En kamp ibland mellan det ljusa och det mörka, jag går där i gränslandet och på nått vis så finner jag en glädje i det. En resa utan slut och som inte allt jämnt finner en rak väg utan formar sig som landskapet man passerar

Peter

 

Postat 2014-10-05 12:29 | Läst 1673 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En sådan där morgon !

Hade ställt klockan på 06.00 för att ta med mig stativ och kameror på en tur ut i det fria , och vaknade med värkt i axel och arm . Låg kvar en stund och funderade hur jag skulle göra men några värktabletter senare så kände jag att jag skulle testa. Minus 3 grader och över sjön låg en magisk dimma och väntade på solen och mig. Riggade stativet och kameran och inväntade solen.

Kondens strimmor från planen högt däruppe hjälpte till att få bilden att bli lite abstrakt.

Hösten är här och färgen i alla träd gör morgonen ännu färg gladare och jag söker mig vidare längs sjön.

Solen börjar så smått att fånga upp den dimma som lagt sig över sjön.

På vägen hem så vart dimman tunnare så när jag fick syn på detta kunde jag inte låta bli=)

ha en fin dag

peter

Postat 2014-10-01 17:12 | Läst 1859 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera