I Huvudet på en Dalmas björkar och annat....

Stort tack till er

Wow är nog det första ordet som kommer på mina läppar för responsen jag fick för mitt möte med lodjuret. så genom denna blogg vill jag tacka er alla för fina kommentarer. Jag har inte riktigt smällt eller förstått än vilken ynnest och för den delen tur med jag haft med detta möte, men för att få ett sådant möte krävs ju inte bara en massa tur man måste ju tillbringa en helsikes massa tid där ute för att kunna uppleva ett sådant möte. 

Har försökt att lista ut hur detta var möjligt och att lodjuret inte drog till skogs som en avlöning, är att jag vet det går ett viltstråk här och jag brukar kunna fota rådjur här. så kan vara så att lodjuret låg där och smälte en god måltid.

ha en fin helg

peter

Postat 2016-08-27 11:24 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Lodjursmötet

Plötsligt när jag var ute på min vanliga runda i skogen här hemma så fångade mina ögon upp på kanten av ängen något som jag först trodde var en räv, i med backen och stannade och  klev ur bilen. Lyfte kameran och trodde knappt mina ögon när det ligger ett lodjur där och kollar på mig. Började fota och prata med det

Det började att mörkna så började febrilt ställa in kameran. Plötsligt så reser det sig upp och jag frågar vart det ska och fortsätter med mitt fotande.

Uppskattar avståndet till högs 15 meter och hjärnan arbetar febrilt och knappt jag trodde detta vart sant. Och att stå här och fota och samtidigt snacka med ett djur som få har haft möjlighet att på detta vis fota. Att det inte sprang iväg utan satt snällt kvar är för mig helt obegripligt och ännu mer obegripligt är det börjar tvätta sig ... som katter gör.

Jag har tillbringat en stor del av mitt liv i skogen och jag har sett lodjur en gång tidigare. och det var på håll så detta slår nog det mesta av möten jag haft och vilken ynnest. Varför Lodjuret inte fick panik och sprang ja det har jag då inget bra svar på.

Efter ett tag reser det sig och lunkar lugnt iväg över ängen men varje gång jag ropar till stannar det upp tittar på mej, hann ta ca 110 bilder på mötet så har några till att gå igenom. När det försvinner ibland träden så börjar det gå upp för mig vad jag precis fått vara med om, och helt otroligt möte var detta med det vackra lodjuret.

peter

Postat 2016-08-22 17:21 | Permalink | Kommentarer (55) | Kommentera

En resa i tiden

Tiden då man började sin fotografisk resa tycks kännas avlägsen och en hel del förändringar har skett på resan. 6 år har resan pågått nu och ibland känns resan mycket längre, om man tänker tillbaka på den tiden så har ju ens bildseende förändrats och man ställer mycket högre krav på sig själv. Då kunde man komma hem med flera hundra bilder på kortet idag kanske på sin höjd 30. Man var hungrigare då och testade det mesta med blandat resultat, idag sker nog fotandet med en mer eftertänksamhet och ett högre krav på sig själv.

Jag ser på naturen och mitt fotande på ett annat vis idag än för sex år sedan, fotar inte lika mycket idag som tidigare utan planerar mer mina utflykter. Hösten är inplanerad med utställningar på några större ställen . Ibland är min resa otydlig även för mej, kan finna mig på en väg där jag inte riktigt vet vart jag ska gå ,men ju längre tiden har gått har vägen blivit tydligare.

Under min fotografiska resa har man ju stött på många människor som betytt en hel del för en som tex Jan-peter Lahall då vi har blivit riktigt goda vänner och kan sitta i timmar i fotografiska samtal. Efter hösten så är tanken jag ska satsa mer på detta och påbörja en mer omfattande fotografisk resa. Det viktigaste för mej är att fokusera mer på mitt och det jag vill. Fotografisk resa i tid och rymd tar mycket tid och vi lägger ned timmar på denna festival , som handlar ju mycket om att ge alla andra en resa och inspiration i sitt fotande och naturligtvis ska den utvecklas allt efter vi utvecklas.

Jag håller mej på jorden och försöker vara ödmjuk även om det har hänt man blivit förbannad och ledsen när det kan delas ut tjyvnyp i lönndom. Men fokuset på min egen resa är viktigare än vad andra tycker. Man har märkt att det finns mycket tyckande och tänkande inom fotografin vad som är bra eller vad som är. Det viktigaste är nog vad man själv tycker vad saker är.

Till slut att vara fotograf är en livs stil med mycket glädje och sorg men för mej har det betytt mycket då man funnit ett lugn och harmoni på min resa. Och en resa som fortsätter om inte i ett lugnare tempo än tidigare men en betydligt rakare väg där målen är klarare än tidigare.

Peter

Postat 2016-08-11 17:51 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En mas på vandring på Idre fjäll

Tidig morgon och ensam bland dessa vidder gör känslan ännu större och jag njuter av detta öde landskap. Solens ankomst kan anas långt där borta i fjärran. Kameran riggas på stativet och bara att vänta på solens färgsättning denna morgon. Blundar för en stund och njuter av detta storslagna landskap.

Vindstilla och tystnaden så påtaglig att man hör sitt egna hjärtas slag. Jag följer stigen mot Städjan och med lätta steg i den kylslagna morgonen så fortsätter jag ut på dessa vackra vidder. Dukar upp lite kaffe och några kokta ägg smakar bra. Ler med hela överkroppen när jag sitter där i slänten och väntar på att solen ska väcka upp morgonen här.

På väg ned mot trädgränsen och man kan ana lite färg på himlen bakom Städjan . Fortsätter ned bland träden och man känner råheten och dimman som gör ansiktet blöt av fukt. Några renar springer över vägen längre fram, Så vackra de är dessa djur.

Landskapet byter skepnad mot mer natur som man känner igen från hemma. Stannar upp pustar ut och dricker lite kaffe, kondisen behöver bättras på för sådana här strapatser . Stammarna på en del träd bär fortfarande svarta märken från den stora skogsbrand som rasade här på 80-talet. 

Mycket mer kyligare här och dimman smyger fram längs med myren. Några tranor långt bort i fjärran ropar högt och gör mig sällskap på min färd längs  den lilla ån. 

Molnen börjar tätna över myren och jag bestämmer mig för att återvända till stugan innan regnet tar mig. Skönt start på dagen och den varma sängen vid stugan är inbjudande och snart sover jag ljudligt.

peter

Postat 2016-08-07 15:36 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

I den stora tystnaden

Lång natt in mot gryning och i det svaga morgonljuset far vi mot olika håll för att fånga det första morgonljuset. Allt är så tyst och stilla och inte ens dom morgonpigga fåglarna är vakna för att liva upp morgonen. Stativet fälls ut och med trötta ögon riggar jag kameran .

Månen är inte ny men skänker lite ljus över den lilla myren som vi besöker denna morgon. Glad och tacksam för ännu ett besök i vildmarken och Grangärde Finnmark. jag är inte bekväm med stativet som är lite för tungt och känns som det behövs ett lättare, klampa omkring på en blöt myra kräver sin kraft.

Månen speglar sig i det höga gräset och för en stund stannar jag upp lyssnar efter det första ljudet av morgonens uppvaknande, långt därborta kan man höra tranor ropa ut att morgonen har kommit till Finnmarken och dess innevånare.

Morgonen bjuder upp till dans med både färg och dimma och alla vi som befinner oss där ute får bråttom att fånga denna dans i gryning. Stativen fälls ut och kamerorna går varma där i den trollska finnmarken.

Vi far omkring byter vinklar och finner nya rutor i kamerorna att fånga för en tid känns det som tiden står stilla och tranornas rop hetsar oss till ett glädje rus där i den stora tystnaden. Jag stannar upp låter ögonen leta efter nya mål på min färd.

Finns nog ingen i sällskapet som saknar ett leende på sina läppar, en morgon som för en fotograf känns som en fullträff och vi njuter av allt det vackra som bjuds. 

En sista ruta från morgonen jag tror alla i sällskapet kommer bära med sig länge.

Peter

Postat 2016-08-01 13:01 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera