I Huvudet på en Dalmas björkar och annat....

En Fotografisk resa

För 6 år sedan började min resa med kameran som ständig följeslagare. Minns min första bild julaftons morgon och en sol som gjorde hela himlen röd. Har hunnit avverka en hel del kameror sedan dess, och en massa mil till fots och i min bil. En resa som gått i dur och även i moll, en massa människor som varit med på resan och sådana som man lärt känna väldigt bra och som blivit nära vänner. Ångrar inget av det jag fotat och en ständig hunger att utvecklas som fotograf har drivit mig framåt. Ödmjuk och med öppet sinne har jag farit fram på mina vägar och möten. För mig är en bra bild bra även om den skulle vara i färg eller svart/vit allt annat är bara trams om man påstår nått annat. precis som vilken kamera använder så spelar det ingen roll en god fotograf tar bra bilder med det han har.

För mig har skrivandet varit lika viktigt som fotandet och skriva bloggar har legat mig varmt om hjärtat även om det är långt mellan gångerna. Skrivandet är ju en förlängning på ens bilder och det är lika viktigt att med text förmedla sina känslor som att fånga dom på bild. Naturen har vart mitt andra hem sedan tidiga år och det är i den jag hämtar min kraft och livslust så det har varit viktigt för mig att på bild förmedla denna känsla och för att nå detta mål så gör man sitt bästa för att utveckla sitt bildseende.

Dessa möten man fått uppleva på skogen har gjort en lycklig i själen och efter alla dessa timmar här så har man ibland turen att uppleva saker som få får möjlighet att uppleva. En viss del tur men är man mycket i naturen så kommer det saker att hända och som man får uppleva. Resan in i naturen har vart för mig en stund av ro och stillhet och jag gråter inte om jag kommer hem med tomt kort i kameran. Målen för mig är inte nå ära och berömmelse utan att fånga stunden i naturen som min själ och ögon ser och att utvecklas så man kan ge rättvisa åt detta möte.

Visst ser jag dessa som kämpar med näbbar och klor för att hamna i rampljuset och kliver över allt och alla för att nå sitt mål , men inget för mig jag vill finna min egna väg och det är lika viktigt för mig att hjälpa andra som för egen del. Kanske finns spår av bitterhet i det men jag inser att hur andra är kan man ju inget göra åt utan fokusera på sin egen väg och mål.

Jag är lycklig med min kamera där ute där allt är lugnt och stilla och det är det viktigast för mig. Gör imorgon min sista föreläsning i år i kolbäck och det känns skönt att göra ett avslut detta år hos naturfoto i Västmanland och nu är man ledig ett tag från dessa föreläsningar som hållit en igång . Otroligt kul att få stå på scen och berätta live om ens resor .

Peter

Postat 2016-11-19 15:02 | Läst 2537 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Mönster i en frysen värld

Ibland när man reser runt där ute och letar platser för att för eviga så hittar man platser som man sällan ägnar en blick åt. Mycket beroende på man är inställd på helt andra vyer. En ah ha upplevelse för en annan då under lördagens utflykt hittade detta vackra mönster på isen:

Kanske handlar mer om att våga titta ned istället för upp, men handlar väl kanske mest om utveckling av det egna bildseendet . Kul att finna något som för det mesta finns nära en under vinter tid. men denna fotograf har lärt sig att ibland kan det enkla bli bättre än det svåra.

peter

Postat 2016-11-14 11:59 | Läst 1794 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Vemodets timma

Möten med människor som består och avsked eller farväl för denna gång sätter sina spår i själen på denna enkla mas . Några dagar i Vårgårda och visade min utställning från branden. Ansikten som känns igen och ansikten som efter en stund får en bild. Otroligt roliga dagar i Vårgårda  är till ända sitter hemma efter några timmar ute där i naturen med kameran i högsta hugg. Tack till alla som kom och hälsade på. Jag vaknade i min säng i morse och efter några nätter i hyrd säng så sover man gott mellan egna lakan. Lätt snöfall här i vinterlandskapet.

I ett landskap som bjuder på ljus far jag fram med ett sinne som blir allt ljusare för varje mil som bilen passerar. Hur som helst borta bra men hemma bäst. Vintern är vemodets tid och hur ljust det än må vara så finner sig ett vemod i min själ. Älskar denna tid trots mörkret är längre. allt känns så rent och friskt. Stannar bilen och vandrar under en timme längs vintriga vägar.

Timmar packad som en timmervälta tar ut sin rätt och det är ju här ute i det fria jag kan känna mig hel i själen . Vandrar längs snötäckta vägar utan slut finner ett lugn och en glädje att lusten att vandra här gör mig ren från vemodet. Kameran finner sina mål där ute och stunder av lycka fastnar på minneskortet.

Fördelen med vintern är ju att man vet att efter den kommer våren och alla dessa löv som fallit kommer att resa sig igen och ge grönska i ett landskap som under en tid funnit ett vit täcke. Jag andas ut och röken från mina läppar gör mönster i detta landskap

Vemodets timma är över och likt denna båt väntar vi alla på våren och värmens tid.

Tack till alla uppmuntrande ord jag fick under dessa dagar i Vårgårda dom kommer värma länge!

peter

Postat 2016-11-06 14:30 | Läst 2381 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera