När allt står i brand

Sju år har resan pågått och ska väl för sanningens skull säga att just nu är jag långt borta från kameran och i en djup dal . Kanske kommer allt tillbaka med våren och glädjen hittar hem igen, men just nu behövs mitt fokus på annat. Vi håller också på att bygga upp för årets fotografiska resa i Säterdalen och ska ärligt säga det känns även tungt att ro detta i hamn . Jag följer en serie på tv rättare sagt flera serier som handlar om människor som lever i ödemarken i Alaska. jag blir verkligen avundsjuk på detta liv där kanske kampen för överlevnad varje dag är stark med samtidigt så lever man ett fritt liv.

Min plats på jorden ute där i friheten där man kan glömma alla måsten och krav utan man kan under en stund få släppa alla dessa tankar. Frisk luft och en ibland tystnad som får en att slappna av och fylla sig med ny energi. Ibland tänker jag varför började jag med detta? blev allt som jag tänkt mig? Mitt engagemang är nog mitt stora bekymmer som till slut får en att känna som allt stod i brand.

En dubbel exponering på isen ungefär så känner man sig stundtals , kluven i ens tro på om detta är den väg som man vill gå. Och kanske detta gnäll mynnar ut i nått bra när lusten kommer tillbaka. Om man vill prestera bra bilder bör hjärtat vara med och känslan bistår med sitt kall på bild som tar en med på en resa ut i det okända.

Jag hungrar inte efter några stordåd utan mer ro i själen och glädjen att få finna ro där ute och en hunger som ändå trots allt finns där inne och ideer finns det som väntas på att få skapas. Ibland kan jag känna en oro att allt detta jag byggt upp kommer att försvinna men så är det naturligtvis inte utan alla behöver en stund i ro för att finna sin väg igen.

Som löven en gång fallit till marken och i form av jord när allt brutits ned så är det början på något nytt som spirar, hoppas jag längre fram när värmen kommer tillbaka så kommer lusten tillbaka och man fortsätter sin resa in i det okända.

Peter

Inlagt 2017-02-26 19:33 | Läst 3129 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Högt upp och djupt ned, jag känner igen detta.

Jag/vi har haft några tuffa år nu bakom oss där först min sambo drabbades av sjukdomar och för ett halvår sedan var det min tur. Detta har naturligtvis satt sina spår på mitt fotograferande då all kraft måste ha fått gått till ovannämnda i första hand.

Men har alltid haft toppar som dalar i mitt fotograferande men se, plötsligt så har både lusten men kanske mest kraften infunnit sig på nytt. Och samma serie angående Alaska tittar jag gärna också på men inser att jag är numera för gammal för ett sådant äventyr som det hade blivit men verkar vara underbart med en sådan frihet men med stor möda förstås.

Du skall se att du kommer också till att göra "comeback" när tiden är den rätta precis som jag gjort mer än en gång hittills. Härliga bilder förresten med känsla i Peter.

//R
Har konstaterat att du alltid visar fram fina bilder.
Riktigt fina bilder från natur och landskap. Mycket känsla i dom. Känner igen mig i dina tankar på om allt verkligen blivit som man tänkt sig, hur man kan undfly alla måsten i vardagen och arbetslivet och hur man kan få mer tid till sådant som faktiskt egentligen betyder något för en själv och sin sinnesro. Har inte hittat lösningen än, men att leva fritt i Alaska, i alla fall under en period, är ju något man skulle kunna tänka sig. Har också sett dessa serier av och till.
Ha det gott!