Vandring längs brokiga vägar

Jag finner mig själv på vägar som ibland kan göra mig förvirrad och tung i sinnet. Ni vet en sån där dag när allt verkar gå i mot en. Just nu är jag inne på dessa vägar och kampen för att lämna detta bakom mig tynger en allt mer. Känns som ett stort kors på ens rygg och detta vägrar att släppa dess grepp om en.

Går mina promenader längs vägar som tycks sakna slut och mitt i allt detta så bjuds man på den ena upplevelsen efter den andra. Råbocken står där och tittar på en och tycks helt glömt bort att springa sin väg i rädsla. Låter kameran dansa och några bilder på honom innan vi skils åt. Tankarna skingras för stunden och en smal glipa kan anas mellan mina läppar av glädje.

Lupinerna längs den stillsamma sjön bjuder upp till en färgsprakande upplevelse och mina bekymmer lämnar mig för stunden och själen öppnar upp min syn för att för ett ögonblick kunna föreviga detta möte.

Jag låter mig förföras av allt detta och min vandring längs dessa brokiga vägar tycks rätta på sig . Tankarna suddas sakta ut och känner hur man fylls med ett ljus och en värme som kramar om ens själ. Abstrakta tankar fyller och ögonen letar i naturen efter ett ögonblick att fånga.

Abstrakt möte i den för många välbesökta gruvan. Jag lämnar dessa vägar för stunden sätter mig ned för att bara andas och att finnas....

Peter

Inlagt 2016-06-20 17:59 | Läst 2176 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Fotografering kan vara en lisa för själen och bra terapi från tunga tankar. Det tar en bort och ut. Får en att göra något. Glömma misären för en stund. Se och uppleva mycket av det som är fint i världen. Glädjas åt de små detaljerna.
Hoppas det hjälper dig att snart slippa korset på ryggen.
Tror inte ens Jesus gillade att släpa på sitt om han nu gjorde det.
Hej,
Det är djupt i tankar och gruvhål. För det mesta förrädiskt vackert.
Foto kN skapa friska tankR.
Bob
Fint att med kamerans hjälp ta in nuet så starkt att resterna av det som varit tonar bort...
Du är också väldigt välkommen på Dagnyfika i Korsheden 2 juli, ungefär en halvtimme från Säter
/ Björn T
Vi har alla såna dagar Peter! Men det lättar, jag lovar!
Kram!
Fin beskrivning på hur naturen ändå alltid finns där, och bjuder på sig.. vad man än själv går och tänker på.. fina bilder fick du också, som beskriver detta!
Hälsn!