Egon och Svea som ersättning för Gudrun?

I massmedia florerar flera händelser som firar 10-års-hågkomst. Inga direkt positiva händelser och det som hänt i frankernas rike lär säkert bli något som tas upp om tio år. Inte bra med en sådan obalans mellan det negativa och det positiva. Sannolikt är det något som kommer att bestå. Obalansen alltså... eller...? Stormar kan dock vara positivt om man är fågelskådare. När stormen Gudrun slog till för 10 år sedan var jag ute i Göteborgs skärgård med min yngste son för att se vinddrivna havsfåglar.Vi hade med oss varm choklad och smörgås. Vinden ökade successivt men det dök inte upp så mycket fågel. Det blåste helt enkelt för mycket. Sjöröken kom som en rullande vals av dimma över havet. Plötsligt var det halvdunkelt och rått. Vi fick ta till flykten. Vi hukade oss i stormen och jag var tvungen att hålla honom i jacktyget så att han inte skulle blåsa omkull. Havsytan höjdes med ca en meter och det var knappt att vi kunde komma upp på bilfärjan mellan Öckerö och fastlandet. Väl i bilen åkte vi ifrån stormen. Så det blev 45 minuters respit hemma innan stormen kom ifatt oss. Det var en häftig upplevelse att se ett sådant väderraseri. Faktiskt en positiv upplevelse. Vi blev inte drabbade på något sätt. Vi kunde ta oss hem till stugvärmen som förstärkte den positiva känslan. Det blåste mycket men ändå var det inte riktigt 50-årsstormen, alltså den vindhastigheten som med stor sannolikhet uppträder under en 50-årsperiod.

Svea och Egon var/är betydligt mildare. Det är bara påminnelser om det kraftspel som ständigt pågår.

I skrivandes stund drar Egon på i byarna men jag sitter tryggt i stugvärmen mätt med snapssmaken kvar i munnen.

Önskar att alla kunde få göra det.

/MA

Lunchpaus

Det lågfrekventa bullret i bilkupén tar till slut ut sin rätt. Klockmagen säger också ifrån att nu borde något vara på gång. En mindre avtagsväg blir signalen att göra ett avbrott längs vägen. Ringlande genom furuskogen letar sig avtagsvägen ner till vattnet.

Det är stilla. 

Lugnt!

Lunchmackan är kall och det blir rått! In i bilkupén och på´t igen!

/MA

Stealth och kvigor

Även en blåsig kväll kan ha sina pärlor. Flyttfåglarna gillar inte att flyga i motvind, så blåser det sydligt stannar en del kvar över natten. Då kan det vara värt med ett besök i Korshamn, Morups Tånge, helt apropå, för att ”kolla” läget.

En del skådare/fotografer hukar bland tistlarna för att förhoppningsvis få någon fågel inom fotohåll.

Andra slår på stort och sitter i kamouflerade gömslen. Myrspovar, kustsnäppor, kärrsnäppor någon rödbena och större strandpipare kutar omkring bland tång och småsten i jakten på flygbränsle.

Har själv ingen ro att försöka få någon vadare att fastna på kamerans sensor, för kort teleobjektiv dessutom. Raden av vindsnurror blir en ersättning.

Ystra kvigor jagar omkring i kvällssolen.

Medan andra lugnt betar i blåsten.

Morsning! /MA