Offer

Bygger om badrummet i stugan, eller snarare renoverar det efter sådär runt 25 år. Det tar tid och går långsamt, så man får offra en del av bekvämligheten. Halva farten jämfört med två som arbetar och inte ens det. Man måste acceptera att en ny syn på våtrum, eller skall jag säga akvarium, har påverkat utförandet och den tekniska nivån. Knappt styrfart egentligen, för man måste göra annat också.

Till exempel gränsla stålmärren (frugans elcykel Elsa) och cykla söderut någon kilometer. Nej det är ingen unisex bike. Det är bara ett transportstag, ingen herrstång!

Där finns inte bara en öppen offentlig toalett så här års utan också en fiskehamn. Fisket har sett bättre dagar och nu är det bara en eller två båtar som fiskar med trål (havskräftor faktiskt). De andra använder burar. Den 25 september började hummerfisket. Nu med krav på ett "rymningshål".

Djuren blir fast i tinorna annars och får offra sitt liv om de blir fast i tinor som slitit sig. De som följer med upp blir kokta, förr eller senare. Offer? Skaldjur och plattfisk är det gott om, men andra fiskarter är det mindre gott om och den gamla fiskindustrin hyser numera ett företag som experimenterar med att odla havsalger; tång rätt och slätt. Det finns flera tångarter, mer eller mindre anpassade till miljön, som lokalt kan variera kraftigt på några hundra meter. Hallandskusten är inte någon skyddad kust så stormarna gör sitt för att fresta på kreativiteten med att förankra systemen till havs, om det så bara är knappa kilometern ut från land. 

De moderna pirarna i fiskehamnen är byggda med stålspont. Stål rostar i havsmiljö. 3 % salt i havsvattnet! Ett gäng dykare jobbade med att fästa offeranoder av zink på sponten.

Tunga saker, zinktackorna, som skall svetsas fast i sponten i varje "inbuktning", 1 m under vattenytan. Det hjälper ett tag. Det stora problemet är dock att höja kajerna ca 1,5 m från nuvarande nivå. Stormen Gudrun visade att kajerna måste höjas för att inte bli översvämmade i framtiden. Kommer man att offra fisket och satsa på tångodling istället?

/MA

Att dra en spader så här i skarven på gamla och nya året!

Spelar sällan kort, men får spader ändå. Det saknas ruter här och var! För att nu inte tala om allt klöver som blir till luft i inflationens spår eller försvinner upp via skorstenen (snarare ner i energibolagen).

Häromsistens hade jag en uppgift att arrangera ett pokerspel och fotografera det. I förstone hade jag tänkt att det skulle var en filmisk scen från Vilda Västern med en kortspelare i ett rökigt, delvis mörklagt, rum, vägandes på en pinnstol och med en fot på bordet. Ständigt beredd med en revolver under bordet för att hantera falskspelare. 

När det så blev läge så fanns inte all rekvisita och vad gäller Vilda Västern så verkar den ju finnas runt omkring oss numera. 

Finns då inte något hjärter?

Jo, som tur är gör det det.

Yngsta dottern "gick å sta" strax före jul och trots vintern behövdes det ingen extra värme. 

Gott nytt år!

/MA

Trankoll

Nu menar jag inte kvalitetskontroll av tran från fiskleverolja eller dylikt utan observation av tranor, fåglar. Ett återkommande ”vårevent”. Denna gång en påskupplevelse.

Kan dra mig till minnes flera anekdoter om ”samarbetet” mellan traktens bönder och tillresta transkådare. Parkeringsplatser var det inte så gott om och grusvägarna proppades snabbt igen av trafiken på de intensivaste tranhelgerna. Det hände att åkrar intill vägarna uppläts av någon bonde som också tog en avgift för parkeringen. Oftast var det enkelt att med bilen ta sig ut i ”plöjsla”, men betydligt värre att ta sig därifrån. Mot en bärgningsavgift kunde man få hjälp av åkerägarens traktor med förare att bli lossdragen.  Numera är det välordnat med Naturum och torra grusade P-platser.

I Bjurums gamla skola, fattighus mm är det kafeteria och i souterrängvåningen, som en gång varit förråd och kök finns ett skolmuseum. Standarden på skolbänkar och övrig utrustning är påver. Det är trots allt inte så länge sedan den var i bruk. En folkskolelärare från Skara tjänstgjorde där och barnen, de som överlevt till skolåldern, fick i alla fall möjlighet att lära sig läsa och räkna lite. Annars var det väl arbete i lantbruket som gällde. Är det 100 år sedan? Mycket mer är det inte! Kommer vi att bombas tillbaka till den tiden? Med en annan statsreligion än den vi hade då? 

Vad som förvånade mig var att man i syslöjden tydligen också hade någon form av bespisning. Nej, det är nog rester från köksregionerna som bara hamnat där. 

Påsken firades på olika sätt i år. Det kan man lugnt konstatera. Det religiösa verkar ha tagit överhanden i en annars sekulär stat, men påsken är ju en religiös högtid…

/MA

Från det ena året till det andra

Övergången gick sömlöst, som vanligt, om man undantar Reine Brynolfssons diktuppläsning. Nog ringde klockan alltid. 

Det fanns de bland grannarna som trotsade dimman och brände upp sitt fyrverkeri, men det fanns de som väntade ett dygn för att få ut mera. Dimmigt både bokstavligt och bildligt och mistlurarna tutade ute på Kattegatt. Kan nog behövas för de fartyg som är utan radar, om det nu fanns något, som var ute en sådan här natt. Fattades bara att få höra en skeppsklockas ödsliga och ödesmätta pinglande.

Hade en idé, (och har i skrivandets stund) om att följa upp vädret förra året och i år. Alltså ingen klimatjämförelse utan det momentana vädret.

Nedanstående bild är från förra året. 35/1,4 med f16 och 4 sek kl 15.36

Och denna är från i år!  35/1,4 vid f16 och 1/3 sek kl 12.51 

Ingen påtaglig skillnad vad jag kan se vad beträffar vädret. Tydligt är dock den så kallade blå timmen. Den första bilden är tagen precis när den blå timmen inträder. (kameraklockan går 3 minuter efter).  

Fick sitta länge med att ta bort de fläckar som dammet på sensorn orsakat. Det avtecknar sig mycket tydligt i ett disigt väder. I bilden alltså. De fläckar man ser med blotta ögat är något som närsynta ofta ser. Grumlingar i ögats glaskropp. Obehagligt men oftast ofarligt. Inget tycks vara fläckfritt.

/MA

Vecka 41

En återkommande vecka. Varje år infaller vecka 41. En sorts julafton, åtminstone för en inbiten fågelskådare som har Öland i fokus på hösten. Man kan nog påstå att vecka 41 och kanske 42 är kulmen på årets skådande. Många lägger kikaren på hyllan efter vecka 41 och låter den ligga där fram till våren. Skådare flockas på södra Öland och i och med att många ögon spanar brukar det upptäckas lite av varje som sällan ses annars: Mindre flugsnappare, stäpphök, kungsfågelsångare och förstås taigasångare, men efter trettio år finns det lite nyfikenhet på annat, så i år styrdes kosan mot Danmark och företrädesvis Själland. Fågelfotografering ? Nej, det förtar upplevelsen av att vistas ute och naturflanera särskilt när man inte jagar något speciellt.

Skådarkompisen har varit konvalescent i tre år så det var mest en fråga om att komma ut och lufta sig, så märkliga upptäckter var inte själva huvudsaken.   

Morgonpromenaden i Skaelskör gav dock lite. Grupper av smådoppingar sam omkring i viken. Något man inte ser hemma. Grågäss som drar fram och tillbaka över de låglänta kustmarkerna är dock vanligt även här, men inte vitkindad gås i den omfattningen som förekomsten är vid Hallandskusten.

Det fanns ett stort sällskapsrum i boendet i Skaelskör, som var tomt så när som på oss. Ett större sällskap hade vinprovning på programmet men i en helt annan del av hotellet. Så det uppstod en sorts vakuum. Ingen personal, ingen service, men det fanns heller inga sådana krav.

Det blev förstås en öl i dunklet och lite tester av dubbelexponeringar. Åhörde ett föredrag av Jacob Felländer via dator och Zoom som gav inspirationen. Ljusmängden i motiven gör att de framträder med lite olika valörer som är svåra att bedöma. Träning med olika inställningar på ljusmätningen kan lösa upp knutarna men inte alltid. Brusigt i bilderna blir det i mörkret. Av mycket öl blir man rödbrusig...

Agersö ligger strax utanför kusten vid Skaelskör. Det går färja dit. Ön är ca 6 km lång och ca 1,5 km bred och runt 200 personer bor där. 

En presumtiv ö för fågelskådning. Med ombord på resan ut fanns en svensk som hade bosatt sig på ön med sin familj. Han hördes över motorbullret när han småpratade med en medresenär.

Fyren längst ut i söder var under renovering, men den här vagnen hade inte blivit hjälpt av någon renovering om nu ingen vagnsentusiast tar sig an den. Den måste varit i sitt bästa skick i början av förra seklet. 

En havsörn dök plötsligt upp och skrämde alla gässen. Det blev tomt.

Tillbaka på Själland blev det besök på några gamla herresäten. De ligger tätt.

Suckarnas gång? Vet ej, men Fredrikarnas gång kanske det skulle kunna vara på Fredriksborgs slott i Hilleröd.

Gustav Vasa satt ju i Danmark en tid har jag hört, som gisslan. Bakom galler eller? Får följa upp det! Jo han satt på Kalö slott på Jylland. Var det lika soligt då och där som här och nu?

/MA