Oväntat möte

Trots att jag bor i ett av de vargtätaste områdena i Sverige är det högst ovanligt att få se varg på nära håll. De är extremt vaksamma och kloka! Jag har berättat i tidigare bloggar att jag ser spår och spillning mycket nära huset, den närmsta vargspillningen var bara 30m från min ytterdörr, men trots detta har jag aldrig sett dem. På morgonens tur uppfylldes äntligen min önskan och jag stod öga mot öga med en varghona.

Kvaliteten på bilderna blev sådär! Jag var inte värst stadig på handen och hade fotograferat en sångsvan i sjön tidigare och ändrat inställningarna till en mycket kort slutartid. Den första tanken när jag fick syn på vargen var inte vilka inställningar jag hade i kameran utan att hinna få till någon bild innan ögonblicket var borta.

Vi stod och tittade på varandra en god stund innan hon vände och rörde sig från mig. Jag hann tala om vad vacker hon var och även tacka för poseringen.

Innan hon försvann vände hon sig om en sista gång och stod ganska länge och granskade mig. Sedan var ögonblicket borta, men jag var jublande lycklig. She made my day! Annars består det mesta av min fritid av ved, jag skall inte frysa under nästa vinter. Några turer blir det eftersom jag har hund och det blir några snapshots då och då. En hel del fåglar!

Det är sex tranpar som häckar i byn och länge har jag sett dem två och två, men nu har nog ruvningen börjat för de sista dagarna går de en och en.

Sångsvanar och Kanadagäss är det också gott om!

Nu när sjöarna äntligen gått upp börjar allt fler sjöfåglar dyka upp! En och annan blomma kan jag inte heller motstå.

Nu inväntar jag vitsippesäsongen, som nog tar sin fart efter sista dagarnas värme.

Ett gigantiskt inlägg från mig som vanligt när jag tar mig tid. Nå så är det!

Ha det fint därute i vårvärmen!

Mer vår

Nu duggar vårtecknen tätt och allt som varit dött byts mot liv. Nötkreatursflocken nere i byn får tillökning varje dag och de söta små kalvarna kan jag stå länge och njuta av. Skulle önska de slapp de gula plastbrickorna, som på något vis förringar dem till bara en produkt.

Tänk att alla bebisar skall vara så oemotståndliga! Det känns väldigt lugnt och harmoniskt i flocken när kalvningen börjat. Lugnt och harmoniskt är det dock inte överallt i naturen för tillfället. Hormonerna flödar och leder emellanåt till öppna konflikter. På ett ställe nere i byn skapas ett våtmarksområde vart år när älven svämmar över och där trivs bl.a. kanadagässen.

Nå andra tar konflikten med stoiskt lugn. Tog mig också en tur till närmsta skog för att se om blåsipporna slagit ut och några stod där i full blom. Om någon vecka är nog skogsmarken i ett visst område blått.

Just nu känns det som jag kunde tillbringa all vaken tid i skog och mark för att inte missa något av vårens under, men torparkärring som jag är har jag 10 kubikmeter ved på vedbacken som väntar på att bli kluven. En och annan tur från vedbacken skall jag ta mig! Ha det gott därute!

BNL

BNL är för mig ett nytt begrepp som jag lärde mig härom dagen. Begreppet betyder bruttonationallycka och är vad Bhutan har som strävandemål för landet. Det tog sin början i att landets kung avgick självmant och utlyste demokrati. Vidare satte man upp miljömål t.ex. att 60% av landets yta skall bestå av skog och 20% sätts av som nationalparker. För nästan alla världens länder är det BNP som gäller och det har lett till en 500-procentig ökning av produktionen i världen under en 25-års period. Konsekvenserna kan vi se i ett överutnyttjande av världens resurser och en stor negativ påverkan på vår miljö. Det allt mer ökande tempot i vår livsmiljö och den alienation allt fler människor känner gör också att diagnosen utbrändhet börjar bli den vanligaste åkomman. Vad som lämnas över till kommande generationer är något som glöms bort i jakten på allt högre vinster.

Skulle vi mäta landets tillstånd utifrån BNL har den antagligen ökat markant under de senaste veckorna och anledningen till det kan sammanfattas med ett ord VÅR. I mina trakter har vi fortfarande inte meteorologisk vår, nätterna är kalla med temperaturer nedåt 7-. Några rejäla bakslag har vi också fått känna på.

1.5 dm nysnö för någon vecka sedan.

Flyttfåglarna kom och vände! Våren kämpar dock på och blir allt mer märkbar. Utefter bergssidorna strömmar smältvattnet i små och stora vattendrag.

Skogarna börjar bli gångbara och allt mer av vinterns snö försvinner.

Katternas jaktsäsong intensifieras.

I den varmaste vrån i trädgården blommar några krokus.

Det ljuvliga vårljuset är här

och det är liv och rörelse i vår natur.

En veckas semester för tillfället! Vädret är ljuvligt och jag får mycket gjort utomhus. Idag skall jag dra ris efter fällda träd och ta mig en tur ut i skogen för att se om blåsipporna äntligen slagit ut. De är på god väg har jag sett. Ha en fin dag därute!

Underbart är kort

Semestern slutade på samma sätt som den började med ett rejält snöoväder och sol är inte vad den här semestern bjudit på. Ute går allt i vitt och gråskala!

Jag behöver inte konvertera till svartvitt och snöfallet ger kornigheten. Hur lätt kan det vara? Nåväl inget ont som inte har något gott med sig! Har fått mycket gjort inomhus! Planterat om blommor, städat och rensat hårddiskar.

Har matat rådjuren sedan några veckor tillbaka, det är tufft för dem med all snö och de är svaga vid den här tiden på året. De kommer oftast till matplatsen vid halv femtiden på em och en dag gjorde jag mig redo för att ta bilder. Ganska så snart slutade de äta och tittade koncentrerat mot skogsbrynet.

Geten blev mest orolig och gav sig inte tid för mer föda utan det bar iväg.

Den lilla bocken kunde inte motstå päronskalen, som var en del av den dagens giva, utan blev kvar en liten stund innan han också lämnade platsen. Det är ett hårt tryck på viltstammarna i trakten och under en fjortondagarsperiod har vargen tagit fyra rådjur inne i byn. Älg ser jag ytterst sällan och även bävrarna minskar snabbt i antal. Nu lugnar det snart ner sig för framåt våren är det dags för nya vargkullar och då försvinner de långt in i skogarna och syns oftast inte till förrän under senhösten. Dessa två blev inte vargföda för de har återkommit några dagar i rad efter att dessa bilder togs.

Lev väl därute!

Fattigmans tröja

I folkmun är det en gammal benämning på skogen och det är inte så svårt att förstå. Skogen gav den fattige bär, svamp, örter, ved och i bästa fall kött. Där släpptes också kreaturen på bete under sommarmånaderna. Spår av att skogen varit betad kan man finna än idag där gammal välskött skog står kvar. Det visar sig i större gläntor där det fortfarande växer frodigt gräs och ofta är det gott om blommor.

Där kan man också vandra på stigar som folk och fä använt i hundratals år.

Samma stig, en tidigare favorit, som bar långt, långt in i storskogen. Idag är den här skogen skövlad och trots lag på att stigarna måste bevaras är sanningen den att även om de sparas växer de igen inom några år.

Så många timmar jag vandrade omkring i den här skogen och njöt, både av trädens skugga och sus, samt det lilla under trädens kronor.

Något av det man kan finna i en gammal skog. Precis som med träden försvinner mångfalden med det moderna skogsbruket och frågan är om det någon gång kommer tillbaka. Det blir de få % naturreservat som skall stå för den mångfalden. Då är det synd att jag inte har en sådan utanför dörren!

Min kärlek till skogen sitter nog inte i generna, även om det skulle vara lätt att tro det med tanke på mina äldre släktingar, som alla varit skogstokar. Speciellt min Morfar, som var något av en livskonstnär och skogskarl. Min Morfar och Mormor hade ett småjordbruk och fick dryga ut hushållet med det som naturen bjöd på, men Morfar födde också upp jakthundar för en extra inkomst. Sven Rosendahl skriver om min Morfar och hans hundar i sin bok "Jakten går bland bergen", där han påstår att Morfar hade bättre spårsinne än sina hundar. Inte så konstigt kanske då Morfar kände till skogarna milsvida omkring som sin egen ficka. På gamla dar blev han rejält senil, men i skogen sprang han och gick aldrig bort sig.

Morfar längs bak tillsammans med sin Mor och lillebror Anders. De var en syskonskara på elva och tio av dem utvandrade till Amerika.

Morfar blev kvar i Sverige och träffade min Mormor, de fick sex barn tillsammans. Min mor är den lilla flickan som sitter tätt intill sin mor. Som ni ser har även intresset för husdjur följ med i generationer!

Slutligen en bild på mig (till höger) och en kompis hos Morfar och Mormor någon gång 1957-58.

Det märks att jag har semester för oj vilket inlägg det blev!

Krama ett träd och lev väl därute!