Hur fungerar det egentligen säg att de tar in en pressfotograf. Personen tar journalistiska bilder från eventet. Fotografen står under gdpr. Festivalen ”köper loss” bilder och gör artiklar om det. Räknas mingel som journalistiskt?

Inte helt omöjligt att det kan räknas som journalistisk verksamhet att dokumentera en festival, men jag kan tänka mig att festivalen vill respektera dem som inte vill vara med på bild.

Om man ska vara så noga med det så blir det svårt att göra festivaldokumentärer. Visst hade det varit tråkigt om inte den här filmen hade funnits?
(Det var visserligen inte i Sverige, men principen alltså Helge).

Sweden Rock Festival är väl ett kommersiellt företag i nöjesbranschen som alla andra? De tjänar pengar på sin publik, tänker jag. Har svårt att se att de skulle kunna argumentera för journalistisk eller konstnärlig verksamhet om bilderna dessutom används i marknadsföringssyfte på hemsidan.

Nu diskuterar vi såklart på ett teoretiskt/juridiskt plan. I praktiken kan det säkert fungera. Få som bryr sig.

@Jonas: Om ett företag köper bilder från en fotojournalist och använder kommersiellt (i t.ex. marknadsföring) så kan inte publiceringen räknas som journalistisk eller konstnärlig. Det är inte hur bilden tas som avgör i första hand, utan hur bilden används.

Enligt GDPR och Lagen om namn och bild i reklam ska ett samtycke/avtal finnas innan kommersiell användning. (underförstått: då människor i bild kan identifieras)

Än en gång, detta är i teorin. I praktiken är de få som följer reglerna, och publiceringarna hamnar ofta i någon slags gråzon mellan reklam och dokumentation.

Sweden Rock Festival skulle istället kunna ha med någonting sånt här i det finstilta på biljetten:
"Genom att köpa denna biljett godkänner du att vi får fotografera dig".

@Per Danielsson: GDPR tillåter inte tvingande avtal/samtycken, de måste vara frivilliga och ha tydliga alternativ. Ett avtal, på t.ex. biljetten, som inte går att tacka nej till skulle inte vara juridiskt bindande.
En av principerna som skiljer GDPR från tidigare PuL är att man nu ställer högre krav på personuppgiftsinsamlaren (fotografen) att informera och skaffa samtycken/avtal i samband med fotografering. Det var mer flytande/gråzon tidigare.

Men som sagt, GDPR är inte ute efter att sätta dit hederliga fotografer. Däremot är det nog en bra grej att som fotograf/arrangör informera besökare om att de sannolikt kommer bli fotograferade. Det skulle om inte annat se bra ut vid eventuell tvist.

Det är ingen som VET vad som egentligen gäller fotografer och GDPR. Avsnitten som uttryckligen nämner bilder är få och inte särskilt tydliga. Därför tror jag att man gör bäst att tänka förnuftigt och vara lite extra försiktig framöver, tills man ser vad som gäller i praktiken.

Man kan väl tacka nej genom att inte köpa biljetten? Villkoret måste väl presenteras i förväg förstås, ungefär som checkrutorna med texten "Jag godkänner villkoren" och en länk till villkorstexten.

(. Det är bra att GDPR är så tydlig. .)

Nej, det räcker inte. Avtalet/samtycket skulle ändå ses som tvingande eftersom du bara får komma in om du tackar ja till att bli fotograferad.

Normalt sett får en fastighetsägare ställa i stort sett vilka villkor som helst för att släppa in en person på sin fastighet. Varför inte i ett sådant här fall?

Du tänker bakvänt. Sweden Rock Festival har rätt att sätta upp ordningsregler för området, ja. Men de kan inte upphäva befintliga lagar som Ordningslagen, Alkohollagen eller GDPR.

Varför skulle det bli problem med GDPR om de bara släpper in folk som har gått med på att bli fotograferade?

Nu känns det som att vi pratar i cirklar.

Att du som arrangör informerar alla som kommer in på området att de kan bli fotograferade är en sak (som jag skrev tidigare så är det något man traditionellt får räkna med på stora evenemang).

Men om bilderna ska användas för kommersiella syften, t.ex. att marknadsföra festivalen, så krävs ett samtycke och/eller ett giltigt avtal (modellavtal). Skriftligt. Individuellt.

Som jag tolkar GDPR skulle ett tvingande entréavtal (dvs: du kan inte välja att gå in utan att användas i deras marknadsföring) inte gälla i domstol. Det måste vara individuellt och skriftligt. Det får inte upplevas som påtvingat. (Det ska enligt GDPR finnas tydliga JA / NEJ-alternativ)

Att du som privat arrangör bestämmer ordningsregler på området förändrar inte GDPR:s och LoN&BiR :s krav på avtal/samtycke.

Men om bilderna används i konstnärliga, journalistiska eller andra sammanhang som ger undantag från GDPR behövs inga skriftliga avtal eller samtycken. (Så länge bilderna inte kan upplevas som kränkande).

Det är möjligt, som Magnus skrev, att ett evenemang av Sweden Rock Festivals typ skulle kunna komma runt GDPR i sitt användande av bilder genom att hävda något slags allmänintresse, typ journalistisk eller konst.
Jag tror inte det.

Samtidigt är inte detta ett problem i praktiken. De allra flesta är okej att medverka på bilder/filmer från Sweden Rock (även om det indirekt blir reklam för festivalen).

Skulle det däremot uppstå en situation där en person känner sig kränkt av festivalens ”olovliga” bildpublicering så tror jag de skulle ha ett ganska starkt case.

Kanske vill festivalen genom att använda ”No Photo”-märken gardera sig lite mot det och andra potentiella GDPR-konflikter med publiken.

Förtydligande/rättelse:
”Skulle det däremot uppstå en situation där en person känner sig kränkt av festivalens ”olovliga” bildpublicering så tror jag PERSONEN/DEN AVBILDADE skulle ha ett ganska starkt case.”

Ett avtal som träffas genom att man klickar i en kryssruta är individuellt. Hur "skriftligt" det är kan man förstås diskutera, men man brukar identifiera sig på något sätt när man köper något via en webplats.

Festivalarrangören måste väl skaffa individuella, skriftliga, godkännanden från personer som kan identifieras på fotografier som används i marknadsföringssyfte oavsett om andra personer inte blir fotograferade för att de bär ett "No Photo"-märke?

Att godkänna ett köp på nätet är inte samma sak som att ge samtycke för att delta som modell i en kommersiell reklamkampanj. GDPR och LoN&BiR ställer rätt hårda krav på hur ett sådant avtal ska se ut.

Att SRF delar ut ”No photo”-märken tror jag mest handlar om en osäkerhet kring GDPR och vad lagen kan innebära. De fattar troligen att märket inte har någon som helst juridisk bäring... möjligen kan det göra att festivalen slipper klagomål från de besökare som ”indirekt” gått med på att bli fotograferade.

Spekulationer givetvis.

Nej, det är klart att det inte är samma sak. I mitt scenario ger man dock samtycke till att ens bild används i marknadsföring.

Men visst kan jag ha överförenklat saken. Vilka krav ställs på ett sådant avtal enligt GDPR och lagen om namn och bild i reklam?

Kolla SFF:s mallar för modellavtal.
https://www.sfoto.se/radgivning-och-juridik/avtalsmallar/

Datainspektionen ger en summering som bland annat tar upp syfte, lagring och arkivering.
https://www.datainspektionen.se/lagar--regler/dataskyddsforordningen/grundlaggande-principer/

Lagen om namn och bild i reklam:
https://lagen.nu/1978:800

Lagen om namn och bild i reklam nämner bara "samtycke" och förordar inget speciellt sätt att ge samtycke. Man måste kanske gå till förarbetena för att se om det finns någon antydan om den påbjudna formen för samtycket?