The Election av Ulf Berglund

THE E L E C T I O N
Mandelas väg från Apartheid till President.
Fotografier av Ulf Berglund 1993 -94
Det kallas Supervalåret 2014 när Reinfeldt och Löfvén ska göra upp om makten i höst. Men egentligen känns epitetet redan upptaget. Det verkliga Supervalåret skedde för tjugo år sedan.
I Sydafrika.
Det första fria valen 1994 bevakades av en hel värld. Nelson Mandela hade släppts efter 27 år i fångenskap, klivit ut i friheten utan bitterhet och pratade om rättvisa, fred och vänskap.
En av dem som följde honom var fotografen Ulf Berglund, då 30 år, som bevakade valprocessen under sju fantastiska och historiska månader.
Nu när det gått tjugo år sedan apartheidsystemet skrotades, Mandela har nyligen dött 95 år ung och Sverige ser ut att stå inför ett viktigt val.
Tidpunkten kändes rätt att damma av bilderna igen och presentera dem i en stor utställning.

- Det är egentligen så att det Mandela pratade om då fortfarande känns lika aktuellt. Och, märkligast av allt, så känns det plötsligt mer aktuellt i Sverige än på många, många år, säger Ulf Berglund.
Han tänker på hur både en växande öppen rasism och en ökande smygrasism fräter på det som var själva kärnan i Nelson Mandelas budskap:
Människors lika värde.

Vi trycker på rewind och spolar bak bandet till 1994. Kriget i forna Jugoslavien avtar, Peter Forsberg avgör OS-finalen i ishockey med en straff som blir frimärke, folkmordet startar i Rwanda, Sverige inför pappamånad i föräldraförsäkringen, Kalle Anka fyller 60 år, Roxette är
ute på sin andra världsturné, Sverige röstar ja till EU…
…och i Sydafrika ska det bli val.
Några månader innan valet landar Ulf Berglund och reportern Håkan Lövström i Sydafrikas största stad för att bevaka det kommande valet och vägen från en apartheidstat till demokrati. Om det nu blir ett val?
Hela situationen i Sydafrika är ganska förvirrad vid den tidpunkten och Johannesburg är för svenskar fortfarande mest förknippat med kravaller i kåkstaden Soweto.

Ulf Berglund berättar:
- Vi har hittat någon bok och läst att man kan bo på ett hotell i något som heter Hillbrow. Vi tar en taxi dit och blir lite tveksamma direkt, när vi inser att de judiska gamla farbröder som bor där blir glada att vi kommer eftersom de tror att vi är poliser…
- När vi träffar andra journalister säger de att ”nej, nej där kan ni inte bo, ni blir rånade direkt” . Så vi skaffar en lägenhet i Yeoville istället, en stadsdel med mycket fritänkade människor, både svarta och vita, mycket skådisar, mediamänniskor, musiker.
I Yeoville får de en perfekt bas.
- Många är väldigt oroade då. Landet står verkligen inför ett vägval.
Ska det bli en demokrati? Ska det bli ett nytt Rhodesia? De som inte har pengar hoppas få, de som har är rädda att förlora sina. I den där stadsdelen träffar vi många människor och får en bra rambild av situationen.
Även om vi är där i många månader kan det annars vara ganska svårt, säger Ulf Berglund.
Som svenskar är de populära hos ANC, alltså Mandelas parti som Sverige har stött under många år.
- Vi presenterade oss tidigt för Nelson Mandela, så han visste att vi var från Sverige. Sedan följde vi honom på kanske 15-20 olika möten, tillställningar och när han träffade svenska politiker.
Bevakningen av ANC går därför smidigt. Desto svårare är det att vara svensk när han ska bevaka de mer högerextrema grupperna.
- Jag blir spottad i ansiktet av några vita kvinnor, när jag säger att jag är från Sverige. De ser ju hela sin situation, både liv och ekonomiskt, som hotad och vet att Sverige har stöttat den Mandela och det ANC som de avskyr, säger Ulf Berglund.
Som fotograf från Sverige blir han en symbol för detta.
- Så efter kvinnornas spottande tar jag på mig en t-shirt med texten Hard Rock Café Reykjavik varje gång jag ska på den typen av bevakning.
De har mindre koll på Island så det blir lättare att jobba då.
Just att bevaka hela valperioden, och allt som händer runt omkring, ser de som sitt uppdrag. Inte minst människors vardagsliv, både fattigas och rikas, svartas och vitas. Och vardagslivet i Sydafrika den här tiden är hårt med rån, våld och mord som en mörk skugga över den
strävsamma demokratiprocessen.
Men Berglund tar sina bilder och valet hålls. Mandela vinner och efter sju månader åker Ulf Berglund hem med tusentals fysiska bilder och miljoner mentala.
Fast forward till idag.
När Nelson Mandela dör i slutet av 2013 lägger Ulf Berglund upp en av sina bilder på Facebook. Den får stor respons. Nästa dag är den förstasida på Aftonbladet och snart även bokomslag.
- Jag kontaktades av galleristen Lasse Nordin, som tillsammans med Per Gessle driver Tres Hombres Art på Hotel Tylösand. Han var intresserad av att köpa några kopior. Sedan undrade han om jag hade fler bilder…
Ulf Berglund blev tyst en kort sekund, vilket i sig inte är helt vanligt, och sa sedan kort:
- Ja.
Det kan vara årets understatement.
- Under vintern har jag sedan för första gången på tjugo år gått igenom hela bildskörden från de där sju månaderna. Det har varit otroligt roligt och otroligt jobbigt. Och faktiskt lite nervöst först. Musik man en gång tyckte var bra händer det ju att man nästan skäms när man hör långt senare. Jag visste först inte om bilderna skulle hålla, säger han.
Men det gjorde de. Tyckte Ulf själv. Tyckte galleristen Nordin. Och tycker alla som sett dem.

Ola Liljedahl
Journalist