Visa ett inlägg
  #44  
Gammal 2012-03-23, 22:05
Leo S
 
Medlem sedan: jan 2005
Inlägg: 860
Photocon skrev: Det kallar jag nog huvudet på spiken, verkligen. Insiktsfullt att ta upp detta, tycker jag. Nu säger ju FS ledning att de varit i kontakt med NN ett antal gånger.

Jag vet själv hur svårt det är om man är verkligen kunnig i ett ämnesområde som man själv uppfattar som lätt att förstå. Man kan då bli lätt blind för att andra har svårare att hänga med och i iver att klargöra vad man menar så är man så låst vid själva ämnet att man kanske använder en lite "kortare" ton när man försöker förklara för xx:e gången. Då kan det vara svårt att notera andras reaktioner.

Jag har dock svårt för att lämna ett bra svar på vad som bör göras i sådana fall. Själv försöker jag, om jag själv blir utsatt för ett svar eller kommentar som jag KAN tolka som illa ment hellre fria än fälla.

Har du själv några idéer? Hur göra med dyslektiker? I skrivspråk är de ju handikappade många gånger. Folk som lider av Tourettes syndrom kan ju bli oerhört misstolkade när det gäller talspråk.

//Lennart
Tack Lennart för uppskattande ord!

Det finns förstås inga enkla svar, och frågan kan bli hur stor och filosofisk som helst... I grunden handlar det väl om att internetforum blir en allt större del av vår kommunikation. Och ska internetforum särskilja sig i frågor som tolerans och möjlighet att vara delaktig mot hur vi bestämt att vi ska förhålla oss i verkliga livet gentemot människor med funktionshinder?

Om vi tar människor med funktionsnedsättningar inom autismspektrat, så har många ett specialintresse som kan vara t ex kameror och teknik som de brinner för. Samtidigt gör funktionsnedsättningen att de inte kan läsa av sociala koder som att mjuka upp sitt budskap med lite vänligt kringsnack - så de uppfattas som oförskämda. De kanske inte kan tolka ironi eller det som är underförstått i någon annans inlägg - allt är mycket bokstavligt. Samtidigt betyder ett forum som FS så mycket för dem för att få uttrycka sin passion.

Och det här kan även gälla personer som inte varit nära att ha fått en diagnos men som har mer eller mindre av svårigheterna.

Och åter till kärnfrågan: hur ska alla få komma med i gemenskapen kring en passion även om några av oss har svårt att följa reglerna - av skäl som vi inte själva alltid rår över?