Visa ett inlägg
  #7  
Gammal 2019-06-20, 11:41
Ventures
 
Medlem sedan: apr 2007
Inlägg: 2 191
Jag tycker det är en jobbig vetskap när man t.ex. är på semester och vill ta landskapsfoton, att de bästa fotona tas av fotografer som bor på platsen och kanske i åratal studerat hur ljuset faller olika årstider och tider på dygnet innan de tar bilden. Själv kliver man ur bilen och har fem minuter på sig och ska ha riktig tur om det råkar vara just det där ögonblicket.
Andra gånger sitter man och kör på en motorväg när plötsligt Bilden uppenbarar sig. Men det går förstås inte att stanna.
Ibland ser man bilden när kameran är kvar hemma. Man tar sig dit igen utrustad med stativ och allt och när man kommer hem har man bara tråkiga och platta bilder med sig. Ibland mognar bilderna med tiden. Eller att man kan återskapa känslan genom efterbehandling.
För ett par veckor sedan bilade vi på Österlen och hade ganska bra tur när ett fantastiskt rapsfält bara dök upp. Men det blev kanske alltför klyschigt. Mer som en Windowsbakgrund. :)

Hur man utvecklas? Jag ser det som en risk att snegla för mycket på andra om man vill gå sin egen väg. Risken är att man gör kopior på redan tagna bilder. Tittar man på vykort när man är på semester ser man att dit måste man åka och ta en likadan bild. Då kan man lika gärna skanna vykortet.
Horse shoe band i Grand Canyon skulle man säkert ta bild på om man hamnade där. Men hur många bilder har inte redan tagits där? Vissa försöker förstås vara unika genom att hänga så långt ut som möjligt på klippan. Men det har nog 100 andra fotografer redan gjort.
Väntar på Terjes bok om landskapsfoto.