Utan att interpolera kommer inte en bild på 12 mpix (såg t.ex. D700) att bli 300 dpi om storleken ska vara A2 eller har jag räknat fel? En bild från en D850 ger full storlek högre än 300 dpi i A2-format. Sedan när man skriver ut kan man ju välja vilken ppi man tycker blir bra.
Har jag missuppfattat något eller är dpi och ppi samma sak förresten? Trodde utskriften blev i ppi.
Min Fuji X-T2 ger runt 240-250 PPI för en A2 med minsta marginal inställt. Min 5Ds r gav runt 360 PPI. Båda native. Nu trivs som sagt en Epson skrivare bäst med 360 PPI eller 720 PPI.
Därför låter jag alltid programmet interpolera bilden till 360 PPI. Eller om det är en A4 eventuellt till 720 PPI.
DPI är något annat. Det är bläickstråleskrivarens punktstorlek. Alltså dots per inch.
För bra fotopapper kan jag välja mellan 1440 DPI eller 2880 DPI med min Epson 3880.
Teoretiskt skall man få lite bättre upplösning med 2880 DPI fast rent praktiskt är det nästan omöjligt att se detta.
Detsamma gäller om tagit bilden med en Canon 5Ds r och väljer 720 PPI eller om man tagit bilden med en X-T2 och väljer 360 PPI. Ögonen har svårt att se skillnaden eftersom upplösningen redan vid 360 PPI är så bra att 720 PPI inte ger så mycket mer. Man får plocka fram luppen för att se skillnaden.
Det finns en mycket bra kurs om kedjan Photo to Print av Jeff Schewe och Michael Reichman. Här provade de just detta. Man tog bilder tagna med Jeffs Phase One kamera med 80 MP eller liknande och testade om man tjänade på 720 PPI och 2880 DPI för printern. De skrev ut i A2 och kunde konstatera att det inte var synbart med blotta ögat utan bara marginellt synbart med hjälp av lupp.
Vad som betyder en del är printern i sig. Nya bläck och bättre teknik gör att den nya generation Epsonskrivare är bättre än den äldre som jag har.
Framförallt är det svärtan som har förbättrats. Man får bättre kontrast med de nya skrivarna och bläcket än med förra generationens.
En skrivare klarar idag en färgrymd som är cirka aRGB och med en upplösning ingen skärm ännu mäktar med.
Så slutligen är en en kamera med högre upplösning, bättre objektiv och större DR en fördel.
Jovisst är den det. Ju större utskrift desto större skillnad kommer man se mot en kamera med sämre egenskaper.
En iPhone klar galant att leverera upp till A4 så länge bruset inte blir för starkt. Så bilder tagna i bra ljus fixar lätt en A4. Vid A3 börjar man se att den inte riktigt hänger med en bättre kamera. Vid A2 räcker den inte längre till.
Hasselblad har som sagt hela kontoret och verkstaden full med utskrifter i jätteformat. De är förstås extremt fina och med en enorm detaljrikedom. Skulle jag kunna leverera något liknande med Fuji eller ens en Nikon 850?
Knappast.
Fast frågan man måste ställa sig själv är hur många printar i 2X3 meter har man plats med hemma. Har man ens plats med en A0 som är 84x 118 cm. Lägg på en passpartout och en ram och det blir cirka 1x1,5 meter.
Så jag argumenterar inte mot bättre kameror eller högre upplösning. Var och en skall välja den kamera som bäst motsvara deras behov.
För egen del kom jag fram till att jag inte behövde en Canon 5Ds r utan klarade mig med Fuji-kameror av senaste modell. De klarar de krav jag ställer på en A2 utskrift. Större behöver jag inte eftersom jag i så fall inte vet var jag skall göra av bilderna
Det gjorde det jag släpar på vägde mindre vilket gör att kameran får följa med oftare.
Livet är fullt av kompromisser och var och en av oss välja vad vi tror på.
