Instämmer med alla som tycker att syftet är det viktigaste och ett ädelt syfte kan till och med få nagga lite i kante på integriteten. Däremot mår jag illa av de många dolda kameran filmer på TV (framför allt kabelkanaler) som visar folk som uppenbarligen gör sig väldigt illa och där syftet med att visa dem är att roa andra. Hade syftet varit ett annat hade det varit ok.

Hej Gustav,

>Jag förökte hitta Niklas Ehlens bilder men >misslyckades, vet du något användarnamn?

Niklas profil finns här:
http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=5366

Ta en titt på albumet "100000 kurder på flykt":
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=4627

-Christian

Vems integritet kränks av att visa bilder av kranier? Ingen kan identifiera kranier från en massgrav (utom rättsmedicinare -ibland - men det lämnar vi därhän).
Kränks människan/själen/anden som en gång bodde i kraniet?
Är det inte mera en fråga om att utan eftertanke vara politiskt korrekt (eller tro sig vara det) blandad med en viss rädsla för döden. De som hyser denna senare känsla kan ju fundera över det enkla faktum att det är inte så märkligt med kranier, varje däggdjur eller fågel du möter har ett.....
Us

Sonnaren skrev:
Vems integritet kränks av att visa bilder av kranier? Ingen kan identifiera kranier från en massgrav (utom rättsmedicinare -ibland - men det lämnar vi därhän).
Kränks människan/själen/anden som en gång bodde i kraniet?
Är det inte mera en fråga om att utan eftertanke vara politiskt korrekt (eller tro sig vara det) blandad med en viss rädsla för döden. De som hyser denna senare känsla kan ju fundera över det enkla faktum att det är inte så märkligt med kranier, varje däggdjur eller fågel du möter har ett.....
Us

Klicka för att se resterande...

Det handlar nog inte så mycket om integritet som om respekt. I de allra flesta kulturer behandlas de döda ytterst respektfullt. Ceremoniella begravningar och utsmyckade gravplatser är bevis för detta. Därför är det viktigt att vara försiktig med bilder på de döda också. För att visa respekt helt enkelt.

Jo, respekt för avlidna är givetvis viktig (läs nödvändig). Den har vi även i vår kultur. Däremot har vi också en rädsla för döden som tar sig uttryck i avståndstagande, döden och döendet har blivit institutionaliserad i allt högre grad. Detta samtidigt som TV visar alltmer våld och död och filmer gärna antyder och mer ändå scener från bårhus och obduktioner.
Är det mera etiskt?
Intressant tanke: vilken skulle reaktionen här bli om jag la upp en bild från ett bårhus med svepta, ej identifierbara verkliga avlidna jämfört med reaktionen på de (oftast ganska tafatta) bilder som ses här ibland med fejkade mord och självmord?
Vad tror ni?
Us

zappafan skrev:
Jo, allmänheten ska i regel alltid se.

Klicka för att se resterande...

I vad syfte? Det är ett skapat behov. Vad blir bättre av att ett personligt trauma blåses upp?
Du skriver "i regel". Jag tolkar det som att det finns undantag. Kan du ge exempel?

zappafan skrev:

Trafikolyckor ska alltid fotograferas och publiceras om man arbetar på en tidning.

Inget konstigt med det alls.

Klicka för att se resterande...

Att det är vanligt förekommande innebär inte att det är sansat eller vettigt eller "inte är konstigt". Men vad ger det? Vad positivt kommer ut av det?

zappafan skrev:

Skulle vilja säga att de pressfotografer som tar dessa bilder är det bästa som hänt trafiksäkerheten i detta landet.
Efter en trafikolycka har publicerats kommer snitthastigheten alltid att sjunka, enkla fakta.

Klicka för att se resterande...

Har du något som helst underlag för detta? Jag är mycket tveksam till den uppgiften. Låter mer som en efterkonstruktion...

zappafan skrev:

Samtidigt som det stillar ett enormt undrande hos befolkningen i vad som hände.

Klicka för att se resterande...

Ja, precis. Det är det det handlar om. Enbart det. Och det fyller enligt mitt sätt att se ingen funktion.

För 8 år sedan förolyckades en närstående till mig i en dykolycka. Detta slogs upp i såväl riks- som lokalmedia. (Dock mestadels i skriven och talad form. Inte så mycket i form av bilder!)
Förutom att min familj hade en chock och en sorg att bearbeta samtidigt exploaterades traumat ur i media. Parallellt med den absurda uppgiften att avbeställa tandläkartider, boka av möten och säga upp bankkonton, kontakta begravningsentreprenörer tvingades vi höra i radio hur uppenbarligen okunniga journalister analyserade det som hänt.
Hade syftet varit att bidra till att dylika olyckor inte upprepades hade man ju kunnat bekväma sig om att kontakta polisen för att få en bild av vad som hade hänt. Men inte ens det hade man gjort. Jag betvivlar att det som sändes och skrevs hade någon positiv verkan. Dess negativa verkan kunde jag däremot uppleva hudnära.

Därför står jag fast vid min syn på saken: syftet måste vara klart. Reportage - ord och bild - från andra människors missöden sker på tok för ofta rent slentrianmässigt och utan djupare tanke. Däremot är det väl knappast pressfotografen som själv väljer vad som skall fotograferas?

Loj skrev:

Förutom att min familj hade en chock och en sorg att bearbeta samtidigt exploaterades traumat ur i media. Parallellt med den absurda uppgiften att avbeställa tandläkartider, boka av möten och säga upp bankkonton, kontakta begravningsentreprenörer tvingades vi höra i radio hur uppenbarligen okunniga journalister analyserade det som hänt.

Klicka för att se resterande...

Vad är din poäng, att all repportering om olyckor är plågsamt för de närstående (till den/de förolyckade)? Det är det väl alltid oberoende om de som rapporterar (radio, TV, tidningar osv) har rätt eller fel.

Skall media avstå från detta med hänsyn till de anhöriga blir det inte mycket kvar att skriva om.

tormig skrev:
Vad är din poäng, att all repportering om olyckor är plågsamt för de närstående (till den/de förolyckade)? Det är det väl alltid oberoende om de som rapporterar (radio, TV, tidningar osv) har rätt eller fel.

Skall media avstå från detta med hänsyn till de anhöriga blir det inte mycket kvar att skriva om.

Klicka för att se resterande...

Min poäng är att all rapportering skall ha ett väl genomtänkt syfte. Det skriver jag också ganska tydligt.

Loj skrev:
Min poäng är att all rapportering skall ha ett väl genomtänkt syfte. Det skriver jag också ganska tydligt.

Klicka för att se resterande...

Måste det verkligen det? Om en tidning skriver om t.ex. en bilolycka, måste den ha ett syfte med det? Är det inte i själva verket så att i princip all rapportering i media görs för dess egen skull för att tillfredsställa mänsklighetens till synes omättligta behov av att få reda på vad som händer.

Kevin Carter

Angående Calle Slättegrens inlägg om bilden med det svältande barnet och gamen. Den togs av Kevin Carter i södra Sudan och han vann ett Pulitzerpris för den sedan.

Se http://home-4.tiscali.nl/~t892660/msp/time.htm The Life and Death of Kevin Carter.

Han var även en del av "The bang-bang club" som man kan läsa om i The bang-bang club - snapshots from a hidden war. En läsvärd bok.

Jag har många gånger undrat örver vad det är som är så viktigt med att rapportera om olyckor. Visst är det bra om det kan minska ner på antalet olyckor i framtiden, men jag är osäker på om det verkligen är så. Vad som är tydligt är att det ofta är plågsamt för de anhöriga. Det är också tydligt att olyckor säljer lösnummer, annars skulle de inte hamna på löpen.

Det rapporteras väldigt sällan om folk som hoppar framför tåget o. dyl. Vad jag har förstått är det för att undvika att andra ska bli inspirerade. Om det funkar tycker jag att det är bra. Kanske samma skulle fungera för andra icke önskvärda händelse. (inte bilolyckor då kanske, men rån, våldtäckter osv.).

Det finns dock tragedier som har nyhetsvärde. Missförhållanden på vårdhem, skolor som inte fungerar, mobbing på arbetsplatser osv. Då är syftet att påvisa brister så att åtgärder kan vidtas. När det handlar om någon som dött i en bilolycka, drunknat, trillat ner från ett hus, eller vad det kan vara och media rapporterar så har jag svårare att se syftet. Speciellt bilderna är svårmotiverade tycker jag. Åtminstone om det bara handlar om att visa hur trasig bilen är och hur död den döde är.

Jag tror att rapportering från olyckor dessvärre ofta fyller mer av ett "skvallerbehov" än vad verkligen har ett nyhetsvärde.

Ta dagens Stockholm City; "78-åring slagen med häcksax i sitt vardagsrum" - ett perfekt löp som innehåller allt, ett stackars offer, en rolig situation, nyfikenhet på förövaren, inte alltför mycket blodvite osv... en "familjevänlig" skandal.

Ställ det mot Abu Graib-fängelset, Guantanamo, eller varför inte upproret i Najaf? Högrelevanta händelser med en massa otäcka bilder, som vi inte får se så mycket av (och där "vi" ju delvis är inblandade).

Däremot kan vi emellanåt få se hemska (men säkert sanna) reportage från andra ställen där "vi" inte är inblandade... Kambodja är ju också ett ställe där "vi" inte hade med saken att göra, utan en konflikt där "dom" ju var helt galna (vilket de var).

Vad jag försöker säga är väl att "Våra" och "Deras" konflikter rapporteras så olika, och att vi ofta använder olika värderingar kring dem (trots att det egentligen är samma typ av situation).

Jaja, vi lär väl inte slutligen lösa världsproblemen i forumen på fotosidan, men bara några reflektioner över diskussionen.
-Christian

Att fotografera andras missöden är viktigt för att öka förståelsen för de drabbade. Men det är viktigt att veta vad man har för syfte med att ta bilderna och att man har möjlighet att förmedla det.
Jag tycker att bilden från Killing fields är bra exempel på en bild som förmedlar ett hemskt skeende och vidgar förståelsen och dessutom är det en fin bild.

Vem som har rätt att fotografera/förmedla andras missöden kan uppfattas olika. Om man ser hur många fotografer och journalister som dödas eller hotas i krigszoner så ser man att det finns makter som inte att dessa missöden bör fotograferas. De som drabbas av dessa missöden brukar däremot uppskatta att situationen fotograferas och förmedlas ut.

Att fotografera olyckor eller liknande kan däremot kännas lite mer tveksamt om man inte är säker på vad man vill förmedla.

Om man har ett medvetet syfte med att fotografera andras missöden så är det moraliskt försvarbart. Sen får andra bedöma om man är ond eller god

Parcifal skrev:
Jag har många gånger undrat örver vad det är som är så viktigt med att rapportera om olyckor. Visst är det bra om det kan minska ner på antalet olyckor i framtiden, men jag är osäker på om det verkligen är så. Vad som är tydligt är att det ofta är plågsamt för de anhöriga. Det är också tydligt att olyckor säljer lösnummer, annars skulle de inte hamna på löpen.

Det rapporteras väldigt sällan om folk som hoppar framför tåget o. dyl. Vad jag har förstått är det för att undvika att andra ska bli inspirerade. Om det funkar tycker jag att det är bra. Kanske samma skulle fungera för andra icke önskvärda händelse. (inte bilolyckor då kanske, men rån, våldtäckter osv.).

Det finns dock tragedier som har nyhetsvärde. Missförhållanden på vårdhem, skolor som inte fungerar, mobbing på arbetsplatser osv. Då är syftet att påvisa brister så att åtgärder kan vidtas. När det handlar om någon som dött i en bilolycka, drunknat, trillat ner från ett hus, eller vad det kan vara och media rapporterar så har jag svårare att se syftet. Speciellt bilderna är svårmotiverade tycker jag. Åtminstone om det bara handlar om att visa hur trasig bilen är och hur död den döde är.

Klicka för att se resterande...

Jag har inte sett någon bild som direkt visar hur död den döde har blivit, i en trafikolycka. Visst kanske det inte är helt rätt alltid att ta bilder för att syilla den nyfikna hungern som finns, men om det inte skulle visas en del saker som ex olyckor i tidningarna så tror jag att det skulle bli många gånger värre snack ryktesvägar mm plus att allmännheten kräver information. Andra saker som kan var bra utav dessa reportage/ artiklar är att kunna få igång en diskution som kanske kan inebära till förbättringar mm. Det gäller tex olyckor, våldtäckter, rån mm.
Angående självmord så publiseras endast ett litet antal i press och då är det oftast pga omständigheten till självmordet och inte om själva dödsögonblicket. Angående rån och våldtäckter så publiseras det en hel del händelser.

tormig skrev:
Måste det verkligen det? Om en tidning skriver om t.ex. en bilolycka, måste den ha ett syfte med det?

Klicka för att se resterande...

OK, rapportering måste inte ha ett väl genomtänkt syfte - det finns det mer än nog av bevis för.
Men jag anser att den borde ha det. Jag tror helt enkelt att det skulle höja kvaliteten - och minska risken för övertramp.

tormig skrev:
Är det inte i själva verket så att i princip all rapportering i media görs för dess egen skull för att tillfredsställa mänsklighetens till synes omättligta behov av att få reda på vad som händer.

Klicka för att se resterande...

Är övertygad om att du har helt rätt här. Frågan är bara om det är bra...

mvh Janne