Det var inte jag som drog igång den debatten medvetet. Den startade möjligen som ett missförstånd kring det jag skrev och Erland gick igång för han trodde att har måste dra en lans för Aftonbladet. Det var inget jag önskade. Nyhetsbilderna är inte alls samma problem för de som jobbar med att producera dessa. De vet vad som krävs och har sedan länge speciellt ögonen på sig - och de är proffs på detta. Däremot drabbas de också (eller deras arbetsgivare) när man köper material i god tro som kanske senare visar sig vara friserat. Finns en del exempel på det.
Det jag ville sätta fingret på var just det faktum att det inte var fotograferna själva som avslöjade fusket trots att det är de som är bildproffsen utan folk i helt annan verksamhet. Det var ju det som satte ljuset på det som gjorde att en del började fråga sig varför bildexperterna som grupp missat detta och debatten om källkritisk godtrogenhet ja naivitet kom igång - helt berättigat enligt min mening. Hur man kan diskutera Terjes fall utan att förhålla sig till hela problemet har väl jag svårt att förstå. Senaste nytt om man hitat två bilder till eller tre är faktiskt inte speciellt intressant längre. Vi har väl tillräckligt med "bevis" nu och det är väl få vid sina sinnens fulla bruk som varken bestrider fusket eller betvivlar uppsåtet.
Nä som jag skrev så har de flesta nog lämnat forumet och det är precis som det brukar vara på de mest extrema trådarna där exv. invandringsfrågor diskuteras och hur det ser ut går bra att studera det med här på FS (det finns sådan trådar här med). Till slut blir bara en handfull kvar som orkar idissla i all oändlighet och det är då debatten tar slut om inte förr.
Min huvudfrågan kvarstår obesvarad: Hur fan kan alla dessa bildproffs både proffs och entusiaster se alla dessa bilder under x anatal år utan att reagera? Hur är det möjligt att ingen enda undrat tidigare?
Det är har den fullständiga brist på intresse för det "sluttande planets" bedräglighet med hårfina och knappast glasklara gränser lägs i dagen och min mening är att en stor del av förklaringen till allehanda mer eller mindre medvetna bildbedrägerier sker därför att det går - så lätt att utföra och att det är - så lätt att komma undan med det när man helt okritiskt begapar allt man ser utan kritisk reflektion. Om man inte tycker detta hör hemma i forum som dessa så har jag svårt att se att man är speciellt intresserad av annat än den rena tragedin, skandalen och den mänskliga förnedringen. Det är ju det det kokar ned till om man tuggar riktigt länge på ett skandalkadaver.
Jag tror jag vet varför. Det beror inte på att inte nån har misstänkt något utan för att frågan är sjukt inflammerad även i yrkeskretsar. Jag har suttit på möten med företrädesvis yrkesfotografer där man försökt väcka frågan och där det blivit tyst som om någon sagt något riktigt pinsamt som ingen vill kommentera.
Inflammationen beror på att i stora drag så är det enda man är överens om att det inte är tillåtet att lägga till objekt eller ta bort objekt i PHOTOSHOP. Drar man det till verkligheten så är fotograferna inte alls överrens längre. En del tycker det är okej att "städa" miljön oavsett om det gäller ett personporträtt eller en naturbild. Andra tycker att allt ska vara helt ostört. En grupp tycker att allt som är pixelförändrande ska vara otillåtet osv...
Det blir ju naturligtvis svårt att nå fram till ett resultat som alla skriver under på. FS definition tror jag inte nån bryr sig om i yrkeskretsar. Tittar man i den bransch jag kan bäst, bildjournalistik, så är det olika definitioner hos Aftonbladet, som de godtyckligt följer, Scanpix, Reuters osv... Tittar man på en normal tidning så är det dessutom olika policys beroende på om det är blåljusbilder, nyhetsbilder, feature som då samma fotograf ägnar sig åt på de mindre tidningarna.
Det enkla, nåja, hade kunnat vara att göra som de skrivande journalisterna och säga att det är skaparen som står för trovärdighet, sanning och berättelse i likhet med det skrivna ordet. Jag tillhör själv denna grupp rätt så mycket. Men då finns det en annan grupp som anser att fotografiet är ett oantastligt sanningsvittne trots alla exempel som visar på motsatsen. Det senare tror jag beror på ren och skär bekvämlighet. Det är lättare att peka på sin bild och säga att det här finns på bild då har det hänt och då är det sant. Än att säga att det här har jag upplevt och det är sant. Det är ett sätt att skjuta ifrån sig ansvaret.
Kamera & Bild har haft en artikelserie i ämnet som på ett väldigt bra sätt beskriver problematiken och hur olika man kan se på det.
/Freddo
