Nu tror jag iofs att det är oerhört sällsynt att media medvetet skulle släppa igenom fejkade bilder av den form som t ex Terjes bilder eller de från Beirut eller var det var nånstans. Det handlar mer om att man dels inte kontrollerar bilder alls över huvud taget. Inte mot sin egen policy ifall man har nån eller mot nån annan policy heller. Det är orsaken till att ovan nämnda exempel går igenom.
Orsakerna är antagligen flera och många av dem kan sammanfattas i ekonomi. Det är inte ekonomiskt hållbart att granska alla bilder man får in. Hela idén med läsarbilder skulle falla och eftersom de är gratis så vill man inte loosa den möjligheten. Eftersom det inte är ekonomiskt att granska alla bilder så skulle man kunnat tänka sig att man jobbar med kända medarbetare som man litar på, men det skulle dels leda till att man inte fick in läsarbilder och det skulle stärka frilansarnas/fotografernas position vilket skulle leda till större utgifter.
Men sen finns det väl media som inte alltid redovisar sina metoder särskilt tydligt. Folk borde undra mer över hur National Geographics lyckas få sånna fina bobilder från diverse arter.
På fotografnivå skulle jag heller inte säga att det pågår nån slags allmän konspiratorisk mörkläggning av fejkade bilder. Men få har samma gränser, bortsett från det där med att lägga till och ta bort i photoshop. Ett delproblem är att alla gör anspråk på att just de ägnar sig år "äkta" fotografi. I synnerhet sekten med "direkt-ur-kameran"-filosofin utan hänsyn till att historiskt sett så är det enbart en del diafotografer som möjligen kunnat göra anspråk på den filosofin. Men söker man lite i FS forum så kommer man hitta hur man diskuterar filmval och underexponering för att få lite mer tryck i bilderna. Så inte ens de har i allmänhet någon ambition att återge verkligheten så som den var när de fotograferade.
Inom bildjournalistiken så var det här aktuellt för flera år sedan vilket resulterade i stort bråk och att PFK:s dåvarande ordförande Pavel Flato avgick efter ett upprop där alla nog inte visste vad de skrev under på. Därefter blev det tyst inom bildjournalistiken, eller mera inom pressfotografin kanske. Innan det var det bråk om Pieter Ten Hoopens bilder som var "för snygga" och innan det var det ramaskri om Jens Assurs bilder som många gånger var arrangerade.
Naturfotografin har haft samma diskussioner om huruvida man får fota i hägn över huvud taget och om det är okej att städa i skogen.
Personligen följer jag de etiska reglerna för Press, Radio och TV som säger att man ska inte vilseleda läsaren. Det är precis vad Terje har gjort. Jag skiter faktiskt i att han har klippt och klistrat. Men har dels lurat folk att tro att det finns mängder av lodjur i Mullsjö och att det dessutom skulle finnas mårdhund där. Det är inte hans bilder som ljugit, det är han och inget annat/annan. Kanske är det därför jag finner det väldigt ointressant att vända ut och in på hans arkiv för att hitta fler fejkade bilder.
Den här typen av diskussioner kommer bara att leva kvar så länge som det finns folk som tror på att kameran inte ljuger. Dvs att man lägger bort ansvaret för berättelsen från fotografen till bilden.
En film för folk som säger vara intresserade av ämnet kunde kanske vara "Shattered Glass".
/Maverick
Jag har inte ens skuggan av en tanke på att någon "grindvakt" inom pressen medvetet skulle släppa igenom friserat material - vare sig egenproducerat eller inköpt. Det sker hela tiden men är säkert som du säger en resursfråga - ytterst handlar det om pengar men även i viss mån om metoder. På samma sätt som det för de som medvetet friserar material också ytterst är styrda av belöningsystemen vare sig det gäller ära, berömmelse - ja karriär. Till slut landar det nästan alltid i reda pengar det med.
Jag är också rätt ointresserad av hur många fler bilder de hittar i Terjes dator som är fotomontage. Det räcker mer än väl med de man redan hittat. "Klipp og Lim" är nog annars inget problem, precis som du säger, utan problemet är "det sluttande efterbehandlings/bildmanipulations-planet" där man faktiskt inte alls alltid är överens om vad som är OK utan där alla håller sig med sina egna regler och sin egen moral och där det är väldigt lätt rent tekniskt "att gå över gränsen".
Det är ju dessutom inget fel i att använda fotomontage heller eller göra vad man vill med en bild bara man inte tappar bort bildens kontext på vägen. Tysken John Hartfield (Helmut Herzfelde) gjorde våldsamt satiriska antinazistiska fotomontage under mellankrigstiden och i hans fall fanns det ingen möjlighet att missta sig på att hans bilder var montage och manipulerade. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle på fullt allvar kunna hävda att han/hon skulle känt sig vilseförd av den mannen, annat än rent politiskt då (om man nu inte delade hans kommunistiska övertygelse). Det gjorde i alla fall inte de nazister han drev hejdlöst med som gjorde allt för att arrestera honom innan han till slut tvingades gå under jorden och i landsflykt.
Problem blir det bara när man inte klarar av att avgöra detta och att man medvetet eller omedvetet för betraktaren bakom ljuset. I historiska bilder däremot är ofta en del av kontexten dessutom sedan länge borttappad. Där kan problemet också vara att ett tidssamband kan göra att man tolkar bilder på ett sätt som faktiskt för fel och det finns inte alltid kvar en kunskap hos en allmänhet som idag allt oftare beredes möjlighet att korrigera detta i dialog med exv. minnesinstitutioner via deras webbar. Redan idag står allmänheten för en stor del av korrigeringen av felaktiga metadata/kontext i våra arkiv. Så det är inte bara aktuella händelser som korrigeras av uppmärksamma medborgare utan det sker även kontinuerligt med äldre material. Så i någon mening fungerar ju den korrektionen även om den inte är vare sig heltäckande eller 100%-ig.
