Så var den då avgjord. World press photo.
Vad tycker ni själva, ni som sett bilderna?
I en kategori vann, återigen, Pieter ten Hoopen i kategegorin "Daily Life: stories.

En av bilderna föreställer en kille i en avlägsen by i Ryssland körandes en moped i cirkel. Fått höra av illsinnade att jag själv inte har bildseende, men jag lär mig. Försöker lära mig av de som kan bättre. Är alltså självkritisk.
Men den vinnande bilden i en serie av bilder säger mig så lite. Har jag missat något grundläggande?

Bilden med killen på moped tycker jag e ren skit. I min kamera skulle den raderas, Nu vinner den " World press photo"!
Hmmm

Nej, jag förstår inte heller.

Jag kollade igenom en del av vinnarbilderna för någon dag sedan. Min reaktion var liknande din. Just mopedbilden tyckte jag var OK men det var mycket annat som jag inte förstod alls.

Uppenbarligen är man en riktig amatör och kommer så att förbli.

tack

Tack, då var jag inte ensam om min åsikt.

Kanske dessa foton inte är för allmänheten eller för vanliga fotografer. Kanske dessa foton är för en elitjury med bestämda krav och särksild tyngdpunkt på det ovanliga. Ovanlig var ju bilden. Ovanligt dålig enligt min mening.

Ska kolla om jag har någon moppebild med dia....kanske en gammal Puch Dakota anno 1979 från ett ödsligt dimmigt Skåne kan vinna nästa gång i World Press Photo?

Eller måsta jag åka till Irkutsk?

Det är väl fråga om tycke och smak hos jurymedlemmarna precis som i andra liknande sammanhang.

Re: tack

wolken40 skrev:
Eller måsta jag åka till Irkutsk?

Klicka för att se resterande...

Det hjälper säkert!

Det är påfallande många bilder som är tagna i slitna och sjaskiga miljöer i fattiga delar av vår värld.

Visst skildrar många av bilderna starka skeenden men det känns ibland som man gottar sig i våld och elände, mer än i bra bilder.

Då ska jag redovisa mitt tycke och smak:

Ser ju faktiskt ut som han använt en toycamera och sedan "slätat ut" på något sätt i datorn (synd att han gjorde det). Tycker inte det passar så bra. Hans bilder har ofta detta måleriskt "utslätande hötorgstuk". Bilderna skulle vinna på att vara mera "fotografiska" med den lite grova grafiska känslan som nu försvinner i datortekniskt effektsökeri och digital kornlöshet. Det ser malplacerat ut, tekniken passar inte med motivens innehåll. Men kanske är det sådant som ses som "nyskapande"?

Nyskapande

I detta fall ser jag nyskapande som ett sätt att behålla sin integritet och stil in absurdum.
Lönar sig tydligen.

Att utveckla sin fotofrafiska stil och sätta sin särskilda bildstil är inte helt lätt. Någon har förmodligen gjort det tidigare...

Men är alltid annorlunda=bra?

Jag tror att Pieter ten Hoopens bilder uppskattas bland pressfotografeliten mycket för att de bryter mot den traditionella pressbilden.

Hans bild bygger inte på innehåll. Vad bilden föreställer är inte så viktigt, istället är det själva känslsan, atmosfären i bilden, som är grejen. För mig är bilden en hel historia i en, det är lätt att få en hel historia i huvudet och närvarokänslan är påtaglig. Jag kan känns tvåtaktsavgaserna i näsan av att titta på bilden och jag jag identifiera mig med en en period i livet då jag också skulle impa.

Bilden ger alltså en massa saker som traditionella pressbilder inte ger. Observera att det inte är en nyhetsklass han tävlar i utan i en klass för berättande reportage. Och sådana reportage kan bygga på subjektivt berättande där fotografens egen upplevelse står i fokus.

Samtidigt knockar inte bilden mig i magen. Kanske för att jag inte sett övriga tävlingsbidrag eller för att jag är för förtjust i den traditionella pressfotografin.

BILDER SOM HÅLLER

Har en barnslig förtjusning i bilder som talar för sig själv. Vet att "worldpress photo" har en nivå som jag inte kan nå upp till. Därför denna tråd. Jag vill lära mig av de främsta.

Vad kan jag då lära av denna "moppebild"?
Bilden kan inte stå för sig själv, För det första; den kräver mer information och fakta.
Kanske har jag missförstått tävlingen helt och hållet?

Tycker det finns bilder här på fotosidan som både är originella, nyskapande och som klarar sig utan en förklarande text.
Fröderberg t.ex har flera bilder som kanske inte kommer från avlägsna Ryska utposter, men som bild klarar sig att uttrycka sitt budskap självt.

Ska inte bilden klara sig själv?

Re: BILDER SOM HÅLLER

wolken40 skrev:
Ska inte bilden klara sig själv?

Klicka för att se resterande...

För mig står bilden för sig själv. Den har ett universellt innehåll som är gränsöverskridande. Har du aldrig själv "burnat"? Känner du inte igen dig?

En sådan bild behöver inget sammanhang utan står själv.

Nu vet jag inte om du sett alla bilder i det vinnande reportaget och läst bildtexten, men för mig handlar bilderna om något allmänmänskligt och då står bilden på egna ben.

Här hittar du hela reportaget

Egna ben

Vet inte vilka egna ben denna bildserie kan stå på. Utan den förklarande texten om den okända ryska byn,

Jag kan jag inte se något sammanhang eller intresse i bildserien. Kanske det är hela poängen...ingen fattar något, Men alla tror det är något nyskapandem poetiskt. Kanske´t.o.m något som ingen mänsklig varelse kan förstå?

Undantaget då förståss juryn för World Press Photo,

Och då kanske också bildskaparen...

Har sett bilderna!

Jag har sett bilderna lite snabbt,dessutom kan jag tillägga att pristagaren, Erika Larsen, som fick andra pris i kategorin Sports features Stories kommer att ha en utställning i Bankeryd i september/oktober 2008. Där kommer bilderna hon vann priset för att visas.

froderberg skrev:
Observera att det inte är en nyhetsklass han tävlar i utan i en klass för berättande reportage. Och sådana reportage kan bygga på subjektivt berättande där fotografens egen upplevelse står i fokus.

Klicka för att se resterande...

Är inne på samma linje. Såg bildserien inte med pressfotoögon utan med konstfotoögon, och då blev det ganska bra.
Jag fattar det som att ten Hoopen har besökt den okända staden och sedan gjort sin tolkning av hur människorna där upplever stället, och hur han upplever stadens invånare.
Moppebilden upplever jag lite grann som ett skrik, någon som med buller vill tala om att han finns efter att så länge ha varit undangömd och okänd.
Om nu denne någon är just denna moppeåkare eller befolkningen i stort ska jag låta vara osagt.

Men helt poänglöst fotografi är det inte.