Annons

Analog comeback

Produkter
(logga in för att koppla)

Ventures

Aktiv medlem
Idag gör man ”relics” på gamla instrument som är en konstform, du får det att se slitet ut och som höjer värdet :)
Jag tycker det är förfärligt när vissa förstör nya instrument för att de ska se välanvända ut. Det är skrattretande att se nytillverkade instrument som någon i fabriken hackat och skrapat på och som de sedan tar ännu mera betalt för. Vilka är köparna?? Att göra en gitarr "roadworn" med avsikt är ju som att förfalska sina skolbetyg eller annars ljuga uppsåtligen.
Att metalldelar är rostiga är ju inte tecken på att man med kärlek använt sitt instrument utan snarare låtit det ligga oanvänt i uthuset.

Jag tror (och hoppas) att ingen i fotovärlden skulle få för sig att gå lös med hammare och stålull på en kamera för att det ska se ut som man legat vid fronten i koreakriget.
Visst kommer mässingen så småningom fram på väl använda kameror. Men det är ju inget positivt. Möjligen är Leica undantaget.
 

Abe Normal

Aktiv medlem
Jag tycker det är förfärligt när vissa förstör nya instrument för att de ska se välanvända ut. Det är skrattretande att se nytillverkade instrument som någon i fabriken hackat och skrapat på och som de sedan tar ännu mera betalt för. Vilka är köparna?? Att göra en gitarr "roadworn" med avsikt är ju som att förfalska sina skolbetyg eller annars ljuga uppsåtligen.

Jag tror (och hoppas) att ingen i fotovärlden skulle få för sig att gå lös med hammare och stålull på en kamera för att det ska se ut som man legat vid fronten i koreakriget.
Visst kommer mässingen så småningom fram på väl använda kameror. Men det är ju inget positivt. Möjligen är Leica undantaget.

Håller med, tror inte att kameror kommer uppleva samma sak. Det handlar om pengar, kan du som PMD köpa ett original för 7-8 tkr, finns det inga pengar att göra, plus att det är svårt att kopiera en Hasselblad. Ett instrument är mycket, mycket enklare.

En riktigt dyr relic är kopia på ett befintligt instrument som tillhört tex E Clapton (Black Strat), P Green/Moore (Gibson 59) Malmsteen (Strat No 5) mfl. Det är luthiers som bygger dessa instrument och det är dyra grejer.
 

Olof R

Aktiv medlem
Håller med, tror inte att kameror kommer uppleva samma sak. Det handlar om pengar, kan du som PMD köpa ett original för 7-8 tkr, finns det inga pengar att göra, plus att det är svårt att kopiera en Hasselblad. Ett instrument är mycket, mycket enklare.

En riktigt dyr relic är kopia på ett befintligt instrument som tillhört tex E Clapton (Black Strat), P Green/Moore (Gibson 59) Malmsteen (Strat No 5) mfl. Det är luthiers som bygger dessa instrument och det är dyra grejer.
Något som däremot förekommer är omlackerade Leica, där man lackerar i någon sällsynt (= dyr) färg.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Spelar ingen roll om omslaget är fotat digitalt eller analogt, det måste ändå göras digitalt innan tidningen/boken trycks.
Jag körde mina första 3-4 år som yrkesfotograf analogt med dia film för resebolag etc. Det var en rätt stor omställning när jag började köra digitalt, bilderna var typ hårdare mer kliniska.
Tog tid innan jag hade lyckats få liknande känsla i dom filmer jag använde på analoga tiden.

Mina bilder scannades med imacon scanner av duktigt branschfolk men det blev inte alltid som man ville. Med digitalt så kan du ha kontroll på hela kedjan o (välja) film själv. Jag startade en tråd på FS om filmer (preset) hade tänkt visa lite olika sätt att göra dom o visa på bra preset att köpa färdiga sådana från tex mastin labs. Lite finlir med dom så har du en snygg analog look.
Men intresset var lågt för den tråden tydligen mer intressant att tjafsa om DR o vilken kamera som ska vara bäst.

Idag finns det inga filmer att stoppa in i en digital kamera, visserligen har Fuji fina (filmer) i sina kameror men idag får du bygga din egen filmbank o det gör du genom preset o sättet du fotar på.
Analogt är kul men lite svårt idag, för mig så skulle det bli mycket dyrare o ta väldigt lång tid.
Men det var alltid spännande att lämna in dia filmen o sedan sätta sig med peak luppen o lägga den på ljudbordet. Idag sitter man framför en eizo 27 tum.
Problemet med analogt är om du ska göra bilden digital då kan du tappa analoga känslan.
Analogt var ju kul när man började med det. Delade mörkrum på 70-talet i en atelje i en rivningskåk vid ett nedlagt gammalt bryggeri på söder i Sthlm. Men jag skulle nog aldrig gå tillbaka. Alldeles för meckigt för mig i alla fall idag. Jag har svårt att se något förmildrande med det analoga idag men även jag känner till (genom bekanta) en fotograf som fortfarande tar sina arkitekturbilder analogt av något skäl.

Jag tycker visst att det kan tillföra en dimension som kornet ger men det är som du skriver förmodligen så att man kan lika gärna kan återskapa det mesta av den "känslan" med ett "filmpack" man gillar - men många ser nog ner på det som "icke autentiskt foto". Körde själv bl.a. SLR Lounges presets till Lightroom så länge jag hade det.

Det tog mig flera års labbande med olika tekniker och utrustning (skanner, duplikator, reprofoto) att bestämma mig för hur jag skulle hantera mina dia. Det är ju som du säger så att om man slarvar så kommer man att tappa valörer i det rätt besvärliga media som dian är. Det är dålig DR redan från början och många av mina dia hade tappat mycket i främst den gröna RGB-kanalen. Så jag gav upp helt efter ett tag och tonade allt i brunt istället, för att kunna hantera allt mer rationellt.

Kornet var dessutom ofta inte alls kul, särskilt i mina mer "ljusstarka" AGFA CT 21 bilder(motsvarar ISO 100). Lite bättre var det kanske i CT 18 (motsvarar ISO 50). Så det råa kornet har jag försökt slå sönder med en Tri-X emulering med hjälp av DxO Filmpack 5. Mina dian har många gånger varit en utmaning främst i djupblå himlar. Där har kornet ofta blivit grovt, fult och problematiskt att hantera.

En annan sak som jag upptäckt varit hur hyperkänslig kontrasten ofta är. Det är inte mycket man kan peta på i mina dian. Så det är därför jag normalt reprofotar mina bilder med Capture One (då det är mest effektivt) - men det är inte där jag normalt efterbehandlar utan det gör jag i DxO och skälet till det är att jag funnit att DxO haft den mest sofistikerade kontrasthanteringen. Det finns Contrast, Microcontrast och Fine Contrast. I svåra fall tvingas jag lämna Contrast på default och dra ner Microcontrast helt i botten och sedan öka Fine Contast en hel del för det går heller inte att använda några av skärpeverktygen i DxO (de ger ingen verkan alls på diabildsstrukturen). Så det är egentligen Fine Contrast som ger en illusion av ökat skärpa.

Jag vet inte om du har liknade erfarenheter men det har varit rätt jobbigt att hitta hyfsat rätt med detta.

Jag har lagt upp ett antal bildberättelser här på FS och här ser du ett exempel på hur det blir med DxO och Agfadiafilm. Visst kan dessa gamla digitaliserade bilder ha ett hyfsat intressant eget uttryck och det är ju uppsidan men jag tycker egentligen att det är ett skitmedia i jämförelse med det digitala och de fantastiska sensorer vi har idag. Sedan är det ju bara tack vare möjligheten att reprofota och efterbehandla i en bra RAW-konverterare som gör det möjligt att överhuvudtaget kunna rädda dessa bilder, för i original ser de inte sällan rätt förfärliga ut.

Det jag undrar över är om den här trenden vi nu ser med det analoga bärs av äldre nostalgiker eller om det istället är dagens unga som tycker detta är kul och intressant. Jag skulle ju inte alls bli förvånad om det finns navet i Sverige skulle vara någon Södermalms-hipster Community som odlar detta i någon lätt nördig Facebook-grupp :). Som sagt jag har väldigt svårt att förstå vurmen. Det är dyrt, har nästan obehagligt irriterande lång feed back och om man skulle på långresa så hade man ju film i halva ryggsäcken och sedan skulle det framkallas och monteras. Analogt foto för mig idag är bara ett sätt att göra det onödigt svårt för mig som fotograf. Jag har verkligt svårt att se vad det skulle tillföra idag - utom då att man kan få fina kameror nästan gratis.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=380989
 

Ventures

Aktiv medlem
Analogt var ju kul när man började med det. Delade mörkrum på 70-talet i en atelje i en rivningskåk vid ett nedlagt gammalt bryggeri på söder i Sthlm. Men jag skulle nog aldrig gå tillbaka. Alldeles för meckigt för mig i alla fall idag. Jag har svårt att se något förmildrande med det analoga idag men även jag känner till (genom bekanta) en fotograf som fortfarande tar sina arkitekturbilder analogt av något skäl.

Jag tycker visst att det kan tillföra en dimension som kornet ger men det är som du skriver förmodligen så att man kan lika gärna kan återskapa det mesta av den "känslan" med ett "filmpack" man gillar - men många ser nog ner på det som "icke autentiskt foto". Körde själv bl.a. SLR Lounges presets till Lightroom så länge jag hade det.

Det tog mig flera års labbande med olika tekniker och utrustning (skanner, duplikator, reprofoto) att bestämma mig för hur jag skulle hantera mina dia. Det är ju som du säger så att om man slarvar så kommer man att tappa valörer i det rätt besvärliga media som dian är. Det är dålig DR redan från början och många av mina dia hade tappat mycket i främst den gröna RGB-kanalen. Så jag gav upp helt efter ett tag och tonade allt i brunt istället, för att kunna hantera allt mer rationellt.

Kornet var dessutom ofta inte alls kul, särskilt i mina mer "ljusstarka" AGFA CT 21 bilder(motsvarar ISO 100). Lite bättre var det kanske i CT 18 (motsvarar ISO 50). Så det råa kornet har jag försökt slå sönder med en Tri-X emulering med hjälp av DxO Filmpack 5. Mina dian har många gånger varit en utmaning främst i djupblå himlar. Där har kornet ofta blivit grovt, fult och problematiskt att hantera.

En annan sak som jag upptäckt varit hur hyperkänslig kontrasten ofta är. Det är inte mycket man kan peta på i mina dian. Så det är därför jag normalt reprofotar mina bilder med Capture One (då det är mest effektivt) - men det är inte där jag normalt efterbehandlar utan det gör jag i DxO och skälet till det är att jag funnit att DxO haft den mest sofistikerade kontrasthanteringen. Det finns Contrast, Microcontrast och Fine Contrast. I svåra fall tvingas jag lämna Contrast på default och dra ner Microcontrast helt i botten och sedan öka Fine Contast en hel del för det går heller inte att använda några av skärpeverktygen i DxO (de ger ingen verkan alls på diabildsstrukturen). Så det är egentligen Fine Contrast som ger en illusion av ökat skärpa.

Jag vet inte om du har liknade erfarenheter men det har varit rätt jobbigt att hitta hyfsat rätt med detta.

Jag har lagt upp ett antal bildberättelser här på FS och här ser du ett exempel på hur det blir med DxO och Agfadiafilm. Visst kan dessa gamla digitaliserade bilder ha ett hyfsat intressant eget uttryck och det är ju uppsidan men jag tycker egentligen att det är ett skitmedia i jämförelse med det digitala och de fantastiska sensorer vi har idag. Sedan är det ju bara tack vare möjligheten att reprofota och efterbehandla i en bra RAW-konverterare som gör det möjligt att överhuvudtaget kunna rädda dessa bilder, för i original ser de inte sällan rätt förfärliga ut.

Det jag undrar över är om den här trenden vi nu ser med det analoga bärs av äldre nostalgiker eller om det istället är dagens unga som tycker detta är kul och intressant. Jag skulle ju inte alls bli förvånad om det finns navet i Sverige skulle vara någon Södermalms-hipster Community som odlar detta i någon lätt nördig Facebook-grupp :). Som sagt jag har väldigt svårt att förstå vurmen. Det är dyrt, har nästan obehagligt irriterande lång feed back och om man skulle på långresa så hade man ju film i halva ryggsäcken och sedan skulle det framkallas och monteras. Analogt foto för mig idag är bara ett sätt att göra det onödigt svårt för mig som fotograf. Jag har verkligt svårt att se vad det skulle tillföra idag - utom då att man kan få fina kameror nästan gratis.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=380989
Tja varför ska man göra det enkelt för sig? Varför bestiga berg när man kan åka helikopter? Och självklart är det utvandrade södermalmshipsters som startat trenden i USA :).

Jag tror en del av förklaringen till att man tycker det ser illa ut med diabilder idag är hur de presenteras. Jag tänkte aldrig på korn när man såg bilderna på duk. Men som sagt en blå himmel på en kodachrome-dia som skannats kan se ut som ett sandpapper på skärmen. Med projektorn ser det blått och vackert ut.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Tja varför ska man göra det enkelt för sig? Varför bestiga berg när man kan åka helikopter? Och självklart är det utvandrade södermalmshipsters som startat trenden i USA :).

Jag tror en del av förklaringen till att man tycker det ser illa ut med diabilder idag är hur de presenteras. Jag tänkte aldrig på korn när man såg bilderna på duk. Men som sagt en blå himmel på en kodachrome-dia som skannats kan se ut som ett sandpapper på skärmen. Med projektorn ser det blått och vackert ut.
Visst är det så att det funkade på duk och det var det enda sättet vi hade då att visa bilder för många människor på samma gång.

Problemet idag är att vi faktiskt måste digitalisera våra dia för det är just den typen av film som drabbas snabbast av kvalitetsförluster över tid. Jag har dian som inte är mer än 20 år som inte längre håller sin kvalitet.

Jag tänker ibland att jag växte upp i fel tid fotomässigt för jag hade verkligen önskat att jag haft den teknik jag har idag då. Ibland brukar jag tänka att det är märkligt att bilderna blev så pass bra ändå reprofotade och digitalt efterbehandlade. Jag är också säker på att jag skulle tagit många fler och bättre bilder rent tekniskt. På den tiden hade jag inte råd heller för film var verkligen en stor del av en långresas utgifter. Det gjorde att man inte slarvade bort en enda ruta. Hade jag haft dagens teknik skulle jag heller inte behövt lägga alla dessa timmar jag nu tvingats lägga för att digitalisera mina dia och rädda dem till ett mer stabilt media.

Jag och många andra hade att röra oss mellan motsvarande ISO 50 och 100 med mina AGFA CT 18 och 21och det gav ofta långa slutartider med risk för skakoskärpa. Bildstabilisering drömde inte ens folk om som hade delirium. Exponerade man det minsta över så stack färgerna och underexponerade man det minsta så blev bilderna oanvändbara bara av det skälet. Skärpan var ofta svår att sätta trots microlinser och snittbilder. Ofta hann man inte med där man stod och kisade och vred på objektivet, så blev det oskarpt av det skälet.

Men allt var inte skit. Det bästa var trots allt att det var en väldigt bra skola. Har man varit tvingad att alltid ta bilder på så låga ISO och under de övriga av den tidens premisser så behöver man inte hålla på att lyfta underexponerade bilder i ett antal steg bara för att man exponerat fel bara för att ta ett litet exempel.

Jag undrar verkligen vad det är som egentligen driver folk att utsätta sig för de villkoren idag fast man faktiskt inte behöver.
 

PMD

Aktiv medlem
Problemet idag är att vi faktiskt måste digitalisera våra dia för det är just den typen av film som drabbas snabbast av kvalitetsförluster över tid. Jag har dian som inte är mer än 20 år som inte längre håller sin kvalitet.
Det beror på. Kodachrome har mycket god hållbarhet om man ser till att förvara diabilderna i mörker och inte tittar på dem i ljus. :)
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Det beror på. Kodachrome har mycket god hållbarhet om man ser till att förvara diabilderna i mörker och inte tittar på dem i ljus. :)
Jag har en del Kodak också. Kodachrome II gillade jag aldrig men har en del sånt också men speciellt de senare snabbare Kodak-diafilmerna är knepiga.

Mina bilder har heller inte alltid förvarats bra. Hade ett tag ett väl varmt källarkontor så det är nog en del av skälet till mina bilders kvalitetsförlust över tid.
 

Ventures

Aktiv medlem
Visst är det så att det funkade på duk och det var det enda sättet vi hade då att visa bilder för många människor på samma gång.

Problemet idag är att vi faktiskt måste digitalisera våra dia för det är just den typen av film som drabbas snabbast av kvalitetsförluster över tid. Jag har dian som inte är mer än 20 år som inte längre håller sin kvalitet.

Jag tänker ibland att jag växte upp i fel tid fotomässigt för jag hade verkligen önskat att jag haft den teknik jag har idag då. Ibland brukar jag tänka att det är märkligt att bilderna blev så pass bra ändå reprofotade och digitalt efterbehandlade. Jag är också säker på att jag skulle tagit många fler och bättre bilder rent tekniskt. På den tiden hade jag inte råd heller för film var verkligen en stor del av en långresas utgifter. Det gjorde att man inte slarvade bort en enda ruta. Hade jag haft dagens teknik skulle jag heller inte behövt lägga alla dessa timmar jag nu tvingats lägga för att digitalisera mina dia och rädda dem till ett mer stabilt media.

Jag och många andra hade att röra oss mellan motsvarande ISO 50 och 100 med mina AGFA CT 18 och 21och det gav ofta långa slutartider med risk för skakoskärpa. Bildstabilisering drömde inte ens folk om som hade delirium. Exponerade man det minsta över så stack färgerna och underexponerade man det minsta så blev bilderna oanvändbara bara av det skälet. Skärpan var ofta svår att sätta trots microlinser och snittbilder. Ofta hann man inte med där man stod och kisade och vred på objektivet, så blev det oskarpt av det skälet.

Men allt var inte skit. Det bästa var trots allt att det var en väldigt bra skola. Har man varit tvingad att alltid ta bilder på så låga ISO och under de övriga av den tidens premisser så behöver man inte hålla på att lyfta underexponerade bilder i ett antal steg bara för att man exponerat fel bara för att ta ett litet exempel.

Jag undrar verkligen vad det är som egentligen driver folk att utsätta sig för de villkoren idag fast man faktiskt inte behöver.
10 rullar kodachrome 64 i bagaget för en månads vistelse i Australien hade jag. Undrar hur många tusen bilder man skulle ta om man gör om resan idag? Mulna dagar och vid besök i grottor var det besvärligt att få hyggliga exponeringar med en helmanuell Nikon FM och ljussvaga objektiv. Annars är ljuset generöst där. Men man hade fått suttit ett halvår och sorterat alla digitala bilder.
Idag har jag kunnat rädda några felexponeringar digitalt, men annars var urvalet ganska lätt. Plocka ut de bilder med bra exponering och skärpa till visningslådan (max 80 bilder annars somnar åskådarna i mörkret). Idag har man kanske fem bilder av varje motiv som ska nagelfaras innan man hittar det bästa exemplaret och kunna radera de övriga. Man får sortera om och om igen innan man får ner antalet till lämpligt visningsantal. Mycket pga att bildkvaliteten sällan är dålig från dagens kameror.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
10 rullar kodachrome 64 i bagaget för en månads vistelse i Australien hade jag. Undrar hur många tusen bilder man skulle ta om man gör om resan idag? Mulna dagar och vid besök i grottor var det besvärligt att få hyggliga exponeringar med en helmanuell Nikon FM och ljussvaga objektiv. Annars är ljuset generöst där. Men man hade fått suttit ett halvår och sorterat alla digitala bilder.
Idag har jag kunnat rädda några felexponeringar digitalt, men annars var urvalet ganska lätt. Plocka ut de bilder med bra exponering och skärpa till visningslådan (max 80 bilder annars somnar åskådarna i mörkret). Idag har man kanske fem bilder av varje motiv som ska nagelfaras innan man hittar det bästa exemplaret och kunna radera de övriga. Man får sortera om och om igen innan man får ner antalet till lämpligt visningsantal. Mycket pga att bildkvaliteten sällan är dålig från dagens kameror.
Ja så var det ju och på 70-talet hade ju alla helmanuella kameror. Trots det har jag ofta blivit förvånad över hur pass jämt min gamla Pentax ME exponerade men de låga ISO-talen i princip i all diafilm från den satte ju rätt hårda kreativa begränsningar men att få till skärpa var ju alltid en utmaning.

Du hade 10 rullar Kodachrome för en månad och jag hade max det dubbla för 3-4 månader på de lite längre resor jag gjorde då i Asien. Det blir ca åtta eller sex bilder per dag! Film var relativt dyrt då och kostnaden var en klart begränsande faktor som skulle ställas direkt med kostnader för resor, husrum och mat.

Med det i beaktande så är jag nog en väldig teknikoptimast idag och inte minst när jag sett hur mycket som hänt bara de fem senaste åren. Men visst är det intressant att ryktet om det analoga fotots död visat sig vara lite överdrivet :)
 

PMD

Aktiv medlem
På 1970-talet började exponeringsautomatiken komma på ganska bred front. Jag vet inte om det blev så mycket bättre exponeringar av det, men det gick fortare att ta en bild.
 

Tibor

Aktiv medlem
Ett stort skäl till att använda analog utrustning vid musikproduktion är att det ger ett ”varmare” och mer tilltalande ljud.

Här skulle det vara kul och höra någon på FS som håller på med analogt och hur de ser på saken :)
Ja, om brus och distortion är bättre så är ju analogt bra. Nä - det som gör att man kan uppleva "analogt" som bättre är att de som har ambitioner för ljudet också satsar på bättre inspelning, utan kompression och så använder de som lyssnar analogt bättre utrustning. Jag kan peka på 100-tals CD som låter kanon om bara använder en riktig DAC som då tyvärr kostar dom en "låång vit Canon tele". Men det gör ju å andra sidan en bra skivspelare och pick-up och MC förstärkare också.....
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
På 1970-talet började exponeringsautomatiken komma på ganska bred front. Jag vet inte om det blev så mycket bättre exponeringar av det, men det gick fortare att ta en bild.

Det kanske blev det för många för alternativet innan var väl ofta att man inte hade någon inbyggd mätare som man alltid hade med sig åtminstone. Men en del använde väl andra tekniker som zonsystem exv.

Man kunde ju dessutom exponera manuellt om man ville.

Sedan fanns ju exponeringskompensation redan då.
 

jonasfj

Avslutat medlemskap
Oavsett om du fotat med dia film eller negativ film så måste du göra bilden digital för att diu ska kunna printa den på omslaget på tidningen.
Om bilden blir digital i kameran eller i en imacon scanner så är det mesta bara en redigerings fråga hur analog bilden upplevs. Lägger du ner tillräckligt mycket tid så kan du efterlikna dom flesta filmer riktigt bra. Annars finns det andra som gjort jobbet åt dig bla Martin labs.
Det går säkert att efterlikna analoga filmer med digitala metoder, men frågan är varför? Det är som att ha en nybyggd Mustang 67 Fastback.

De fotografer som använder film som jag känner till bäst har valt olika strategier.

Michael Kenna kopierar sina bilder på ljuskänsligt papper. Om det krävs digitalisering så sker det från papperskopian.

Nick Brand skannade (jag har för mig att han fotograferar digitalt numera) från ett Tri-X mellanformatnegativ och tryckte digitalt.
 

KarlE

Aktiv medlem
Ja det är lite märkligt, men de flesta yrkesverksamma fotografer när dom kör egna projekt, använder analoga kameror.
Anders Petersen har en utställning nu på Liljewalds i Stockholm, det är ca 500 bilder tagna de senaste 3 åren i Stockholm, bilderna är beställda av Liljewalds och alla är tagna med TriX 400, kameran var en kompaktkamera Contax T3
 

esbtse

Aktiv medlem
Behållit några mellan formats kameror så inte helt dött och film har jag kvar. Men problem med få tag i ny film och framkallning idag då jag inte har plats för mörkrum. Dock uppskattar jag enkelheten med digitalkameror och de passa mitt nuvarande fotograferande bättre.
Tycker dock mycket om 6*6 och 6*9 cm formatet vilka mina kameror har.
 

jonas18z

Avslutat medlemskap
Om man vill ha en Analog kamera med typ en 85mm motsvarande , vad ska man satsa på? mellanfomrat ?
 

cardazio

Aktiv medlem
Om man vill ha en Analog kamera med typ en 85mm motsvarande , vad ska man satsa på? mellanfomrat ?
Menar du brännvidd i jämförelse mot 35mm formatet så kan du få det med alla -vilken brännvidd du ska ha beror då på storleken på sensorn (filmen).

Är det samma perspektiv du är ute efter kan man resonera så.

På kameran jag bygger motsvarar 240mm ca 24mm (tror jag - har inte räknat exakt) om vi pratar 35mm-motsvarighet i perspektiv pga sensorstorleken (50*70cm).

Lite info om skillnad i brännviddsförlängnomg mellan fullformat FX och aps-c DX.
https://www.nikonians.org/reviews/fov-tables
 

jonas18z

Avslutat medlemskap
Menar du brännvidd i jämförelse mot 35mm formatet så kan du få det med alla -vilken brännvidd du ska ha beror då på storleken på sensorn (filmen).

Är det samma perspektiv du är ute efter kan man resonera så.

På kameran jag bygger motsvarar 240mm ca 24mm (tror jag - har inte räknat exakt) om vi pratar 35mm-motsvarighet i perspektiv pga sensorstorleken (50*70cm).

Lite info om skillnad i brännviddsförlängnomg mellan fullformat FX och aps-c DX.
https://www.nikonians.org/reviews/fov-tables
85 motsvarade för 35mm (FF) menade jag vilket system ska man köpa?
 
ANNONS