Annons

Vart är fotografin på väg?

Produkter
(logga in för att koppla)

Oförbätterlig

Aktiv medlem
Ligger det inte en motsägelse i det du skriver? Många har väl aldrig haft det bättre än idag?

Jag tror mer på att fotografyrket har proletariserats. Stefan Olsson skrev en viktig artikel för kanske 5 år sedan i F-tidningen - organ för yrkesfotograferna om just detta. Kontentan var att mellan 2008 och 2012 hade antalet yrkesfotografer fördubblats medan de pengar som fanns i branschen inte förändrats alls. 2012 slogs alltså två fotografer om samma pengar en tjänade 2008. En del försökte parera detta med att komplettera med att satsa på video där marknaden då såg bättre ur men problemet var bara att redan då kom de flesta systemkameror med video i HD-kvalitet, så den tanken var ju inte särskilt originell ens 2013.

Ovanpå detta finns massor med mobilfotografer som ju faktiskt är de som alltid är där "när det händer" så de bilderna hade ju proffsen förmodligen inte tagit ändå eller hur? .... och mobilerna folk har idag har aldrig gett bättre bilder rent tekniskt än nu.

Jag tror fortfarande att yrket lockar många men vilken förälder skulle råda sina tonåringar idag att bli fotograf även om det säkert är mycket roligare än mycket annat.
Jag skriver ju att jag inte tror att det beror på penningbrist. Folk köper som aldrig förr. Men man ser ingen anledning att betala för bilder.

Det där med mobilfotograferna skrev jag om i en annan tråd, att det viktigaste för tidningarna är aktuella bilder där det händer, inte en timme gamla bilder från andra sidan Polisens avspärrningsband.
 

MattiasL

Aktiv medlem
Jag måste, som vanligt, invända att "fotografi" är en alltför bred term. Vi pratar här om nyhetsfotografi, reklamfotografi, ateljéporträtt, osv om vartannat. Det blir lite som att säga "vart är skrivandet på väg" och inte specificera vidare om det är romaner eller sökordsoptimerad reklamtext som avses.
 

Linmajon

Aktiv medlem
Å andra sidan så tror jag att det var få personer som köpte en CD i månaden till det priset på den tiden då det inte fanns strömmande musik via Internet.
Nej nej nej... Jag köpte färre skivor än de flesta unga på 80-90 talet och det blev ungefär en skiva i månaden, lite drygt. Notera att en CD-skiva kostade 139:- från 1984 fram till dess död i princip. En ansenlig del av lönen alltså men priset 'sjönk' i takten med inflationen.
Strömmande musik har väl inte ens funnits 10 år?
Min sista CD köpte jag dock runt 2003.
Idag tycker folk en bra digital systemkamera för bara en veckolön är dyrt. Helt sjukt hur det har blivit. Ur mitt perspektiv är nästan allt idag otroligt billigt, undantaget Canons nya RF-objektiv då kanske.
 

Abe Normal

Aktiv medlem
Utvecklingen är enorm. Idag har alla en verktygslåda som bara för en generation sedan var ouppnåelig för de allra flesta om man inte satsade ordentligt. Idag får man ett komplett mörkrum från 0 kr till ett par tusenlappar. Tycker man kan dra paralleller till musiken. För en generation sedan var det ett visst utbud, topplistor på radio och så, som man något sånär kunde hantera. Idag är det fullständigt omöjligt om man inte lägger ner väldigt mycket tid på lyssning. En känd musikkompositör fick frågan om vilken musik/artister han lyssnar på, svaret blev - ingen aning, jag klickar mig fram tills hör något intressant.

Musiken börjar hitta sin form, mellan utbud och vad lyssnare klarar av och är beredda att betala. Foto måste också hitta sin form, idag finns det miljoner fotografer som tar bra bilder. Tillsammans med internet, smidigheten med att ta bilder och sociala medier, gör att det blir en fullständig overwhelming med foto. Det blir samma sak där, man klickar sig fram.

Sedan kommer det alltid finnas intresse för sensationella bilder, men ribban har åkt upp och användarna är mycket mer kritiska till de bilder som visas. Inte samma naivitet som för bara tio år sedan. Att fotografer manipulerar och fuskar för att skapa spännande bilder är helt uppenbart.
 

Abe Normal

Aktiv medlem
Nja. Det finns miljoner fotografer som tar halvbra bilder, men riktigt bra bilder tar bara några få. Det är min uppfattning.
Det finns väldigt många istock-foton som är ”bra” tycker jag. De allra flesta som lägger upp sina bilder till försäljning, gör det med så lågt tuggmotstånd som möjligt för att kunna sälja bättre. Då menar jag att det finns miljoner fotografer som tar ”bra” bilder.
 

Bengf

Aktiv medlem
Folket har nog blivit vana vid halvsuddiga gråa bilder i dag, mycket från övervaknings kameror som florerar i mängden polis program i våra Tv-apparater, mängden filmer från allmänheten av skiftande kvalitet där nyhetsvärdet blir viktigare än allt annat.

Dom halvtaskiga filmerna blir nästan som en egen konstart, bara spänningen och dramatiken fins där, vi ser dom ständigt i media.
 

fotobollfoto

Aktiv medlem
Jag måste, som vanligt, invända att "fotografi" är en alltför bred term. Vi pratar här om nyhetsfotografi, reklamfotografi, ateljéporträtt, osv om vartannat. Det blir lite som att säga "vart är skrivandet på väg" och inte specificera vidare om det är romaner eller sökordsoptimerad reklamtext som avses.
Ja, allt ryms i frågeställningen.
När pressfoto har ersatts av jag-var-där-med-mobilen-foto, eller hittade-på-Facebook-lån-foto-privat, och familjeporträtten med fullgott resultat tas med mobilen, så är frågan vart det bär hän.

Till och med den ”obligatoriska” institutionen skolfoto verkar börja möta förändringsvindar.

När det gäller det skrivna språket och vart det är på väg så är det nog värt ett helt eget forum
 

J O Härnström

Aktiv medlem
Bildflödet är gigantiskt.
Det finns otroligt många fina foton i den saliga röran.
Svårigheter är kanske att hitta rätt i mängden.
Fotositernas förstasidor ser ut ungefär som de har gjort de senaste 15- 20 åren.
Kanske för att de flesta vill se dramatiskt i PS redigerade bilder där de flesta bilderna faktiskt stilmässigt påminner om varandra.
Titta exempelvis på fliken: bilder "favoriter" här på FS så förstår ni kanske vad jag syftar åt.

Idag tar det ungefär 20 sekunder att hitta en fotograf eller något ämne/inriktning på nätet som är intressant. Sen skrollar man genom bilderna man hittat på säg 2-10 min.
Sedan vidare till nästa intressanta ämne etc...

Idag är det lättare att ytligt stimulera vårt omedelbara behov att tillfredsställelse än för 20 år sedan. Det kan vara riktigt värdefullt att få vänta och längta till något.
Som när man tog en rulle diafilm "i blindo" och fick vänta en vecka på att filmen framkallades och landade i brevlådan. Först då fick man se resultatet, det var faktiskt något gott i det hela.

Det spelar absolut ingen roll om bilden är tagen med en billig mobilkamera av en fotografiskt okunnig amatör eller fångad av ett fullblodsproffs med värstingkamera.
 

martinot

Aktiv medlem
Stämmer nog bra. 2009 hade jag en kollega som avslöjade hur man kunde använda gratisvarianten utan att störas av reklam: man registrerade ett konto som kvinna på 95 år. Fanns ingen reklam riktad mot den kategorin :)
Var betatestare av Spotify innan det lanserats offentligt och med fördelen att det inte var någon reklam i början. Men gillar ditt "pensionärshack" ovan - underbart!
 

fotobollfoto

Aktiv medlem
Ett ”Spotify” för bilder, där jag som konsument lägger upp mina egna visningslistor och där jag också kan få rekommendationer. Till jul översvämmas vi av tomtemotiv.
Som producent får jag en liten slant om tillräckligt många väljer att titta på just mina bilder en stund.
Ja, varför inte?

Finns det STIM för bilder?
 

MattiasL

Aktiv medlem
Ja, allt ryms i frågeställningen.
När pressfoto har ersatts av jag-var-där-med-mobilen-foto, eller hittade-på-Facebook-lån-foto-privat, och familjeporträtten med fullgott resultat tas med mobilen, så är frågan vart det bär hän.

Till och med den ”obligatoriska” institutionen skolfoto verkar börja möta förändringsvindar.

När det gäller det skrivna språket och vart det är på väg så är det nog värt ett helt eget forum
Men samtidigt har vi bildberättandet i bokform som jag tycker mår bättre än på länge. Även den fördjupade bildjournalistiken har en riktigt fin ställning, inte minst genom att rörlig bild kan förmedlas på ett tillgängligt sätt. Ja, kanske ryms allt i frågan. Min bild är isåfall att fotografiet avlastas från det mer "maskinella" avbildandet och blir mer personligt berättande.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Men samtidigt har vi bildberättandet i bokform som jag tycker mår bättre än på länge. Även den fördjupade bildjournalistiken har en riktigt fin ställning, inte minst genom att rörlig bild kan förmedlas på ett tillgängligt sätt. Ja, kanske ryms allt i frågan. Min bild är isåfall att fotografiet avlastas från det mer "maskinella" avbildandet och blir mer personligt berättande.
Det är ju kul nyheter tycker i alla fall jag som aldrig publicerar enstaka bilder utan enbart fotoberättelser - dock inte i bokform.

Har du några intressanta tips på bildberättande?
 

fieldcells

Avslutat medlemskap
När pressfoto har ersatts av jag-var-där-med-mobilen-foto, eller hittade-på-Facebook-lån-foto-privat, och familjeporträtten med fullgott resultat tas med mobilen, så är frågan vart det bär hän.
Samtidigt så är detta knappast något nytt fenomen. Minns Stefan Söderströms suddiga bild på Anna Lindh från 2003 som blev årets bild, Capas bilder från Normandie eller massakern på Himmelska fridens torg. Bilderna är knappast kända för sitt konstnärliga värde.

Skillnaden idag är att valfri person på gatan har likvärdig utrustning i sin ficka. Tänk på GoPro-materialet som Peshmerga hittade på IS-medlemmar. Det gav ett helt nytt perspektiv som ingen pressfotograf hade kunnat fånga. Tänk om valfri soldat i Normandie hade haft en GoPro och jämför det med Capas bilder. Värdet på materialet vore enormt.

För mig kommer t.ex. terrorattacken vid Bataclan för evigt kommas ihåg med mobilfilmen som visar hur en kvinna försöker fly fönstervägen. Inte genom pressbilder på blommor tagna dagen efter när de "riktiga" fotograferna väl tagit sig dit.
 

fotobollfoto

Aktiv medlem
Jag såg en film en gång, en framtidsskildring, där en person hade till yrke att klippa ihop en dödsruna över folk som dragit din sista suck.
Alla minnen, hela livet, fanns lagrat som en film. Vår huvudperson hade att välja ut en lagom smakfull delmängd att visa upp på begravningen. Ett inte alltid lätt arbete med många moraliska betänkligheter. Vad kan man egentligen visa? Och usch vilka hemligheter folk bär på.

Vi är Kanske lite på väg ditåt med alla bilder och minnen vi publicerar och lagrar.
Så länge vi själva är producent är det mest positiva saker vi delar med oss av. Men exempelvis en kamera i bilen fångar vi ju, och delar med oss av, andras dumheter.
 

MattiasL

Aktiv medlem
Det är ju kul nyheter tycker i alla fall jag som aldrig publicerar enstaka bilder utan enbart fotoberättelser - dock inte i bokform.

Har du några intressanta tips på bildberättande?
Å, massor :)
Mitt senaste inköp är La paloma y la ley av Lisette Poole. Hon har följt två kubanska kvinnor på deras väldigt komplicerade utvandring till USA.

Min kompis Johannes Frandsens bok Touch Me är ett annat.
 

Abe Normal

Aktiv medlem
Idag sitter alla på verktygen, det är bara fantasin och kreativiteten som säger stopp. Ven som helst kan uttrycka sig, man kan inte längre säga - tyvärr, jag inte mörkrummet, kameran osv.

Kollade på Istock, sökord: > Stockholm och slogs av att många bilder är så sötaktigt redigerade, färgerna blöder igenom på skärmen och är påtagligt överdriva.

En fundering. Redigerar fotografen så för att hen tycker det är snyggt, eller gör hen bilderna sötaktiga med överdriva färger i hopp om att sälja bättre. Är det i förhoppning om att bara sälja fler bilder, är det då inte nära ”Hötorgskonst”?
 
ANNONS