I fallet med att man kör på en generell CO2-skatt så tänker jag mig närmast liknelsen med mervärdesskatten, att den läggs på i alla led förädlingsled från tillverkning ända fram tills slutkonsumentens köp av varan/tjänsten.
Fördelen jämfört med osammanhängande punktbeskattningar (som tex. bensinskatten) och detaljregleringar (som tex. förbud för plastsugrör) är att man då ersätter dessa med en generell CO2-skatt som tillämpas likt mervärdesskatten (även om den har vissa undantag) över alla varor och tjänster på ett jämt balanserat sätt.
Skulle man gå på varianten med att slags auktionsförfarande och försäljning av utsläppsrätter så kommer ju denna kostnad, precis som alla företags alla andra kostnader, att tas med i priset för tillverkningen av varan/tjänsten, och betalas i slutändan av slutkonsumenten oavsett var i kedjan den köptes/anskaffades.
Men är "utsläppsrätter" och/eller CO-skatter i olika former egentligen förenliga med en 0-vision och ett CO-fritt Sverige och en CO-fri värld egentligen? Sånt gör väl bara att de som har råd kan fortsätta att skita ner rätt ohejdat. Tjänar man bara bra med pengar på det man tillverkar så kommer utsläppen fortsätta.
Tror också Per har en poäng. Hur ska allt mätas för mäta behöver man om det ska finnas någon som helst legitimitet i åtgärderna. Ska vi kunna göra sånt så måste man gå till tillverkarna.
En annan sak som jag också tror man underskatta är plastens betydelse idag. 1986 när jag var i Sovjetunionen så slogs jag av totala frånvaron av plast i vardagen. Gamla Sovjet skulle ju varit ett föredöme om vi nu bara ser till det för det landet verkade ju inte kunna tillverka vare sig plastpåsar eller plastfilm. Vad fick det för följder? Ett enormt matsvinn. Man var tvungen att köpa vete från USA en masse och Chrustjev startade ett jätteprojekt att odla upp de arida jordarna i söder med känt resultat - torrläggning av hela Aral-sjön bl.a.
Vad får plastutrensningen för följder i andra änden? Idag kan jag inte ens få en plaståse hos snobbbageriet Gateau i hålan jag bor i till brödet jag köper. Om jag inte skulle skaffa plastpåsar på annat sätt skulle jag förmodligen regelmässigt kasta hälften av det bröd jag köper. Istället lägger jag brödet i plastpåde som jag sedan lägger sopor i. Genom att använda plastpåsar till mitt bröd så har lilla jag lyckats minska med matbrödssvinn med 50%! Det skulle heller inte uppskattas i vår förening att medlemmarna dumpade sina sopor direkt i våra sopkärl av hygieniska skäl. Det är inte så enkelt med plus och minus och ibland verkar det som om vi inte kan hålla två tankar i luften samtidigt. Vi har fått ett Gerald Ford-samhälle (ja ni vet presidenten som inte kunde gå och tugga tuggummi samtidigt enligt Rickard Nixon).
Missförstå mig rätt - det är klart att vi ska använda plasten med försiktighet och kontroll men för mig som växte upp i skärgården på 60-talet minns alla plastpåsar, ölburkar och annat som sorglöst slängdes i vattnet inte minst från Finlands-båtarna. Idag ser jag praktiskt taget aldrig något skit av detta slag i vattnet i mellanskärgården där jag bor. Jag bor på en liten ö större delen av tiden när inte isen ligger och åker frekvent mellan öarna i egen båt så jag ser faktiskt hur det ser ut.
Min poäng är alltså att vi i Sverige till skillnad från vid Asiens stora floder eller för den delen i de små tätorterna i masajlandet i Kenya där små plastpåsar "pryder" var och varenda buske i hundratal, kan hantera detta väldigt bra i allmänhet. Där kan man inte alls hantera detta och t.o.m. en del av deras egen boskap får i sig plasten och dör. I grannlandet Tanzania har man haft plastpåsförbud i åratal redan. Det är skillnad på västkusten men det är faktiskt inte vår egen skit i allmänhet utan det som gjort en lång världsomsegling i havsströmmarna från Asien, Afrika, Syd-Amerika. På 70-talet såg det för jäkligt ut i exv. Grekland också men även det är i stort historia idag. Vissa saker har faktiskt blivit bättre också och det är ju delvis det som gör detta så komplicerat att förhålla sig till.