Har funderat på att prova att fota lite stjärnor, och gärna då få med stjrnornas (jordens) rotation!

Hur långa slutartider bör an köra på? "Räcker" 10 min?
Vilken bländare?

Har en Canon EOS 300D
sam objektiven: Canon 18-55mm 1:3,5-5,6
Canon EF 100-300mm 1:5.6
Canon EF 35-70 mm

Vilket bör jag köra på?
Tips, idéer, tankar?


/Jocce

jag vet inget om nattfotografering men

Du måste först hitta en bra "location" med extremt lite ljusföroreningar, helst ett kalhygge i mörkaste norrland.

Antar att man vill ha kameran öppen längre än 10 minuter, för att få någon synbar rörelse.

http://www.paulbrowne.mb.ca/faq/faq11.htm

intressant artikel

Kolla bilderna som experten Olle Bjernulf har här på fotosidan:

http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=7588

Han har även skrivit lite om bländare, film, och slutartid.

Bara och prova med tio minuter och du kommer få goda möjligheter till att räkna ut jordens hastighet genom världsrymden. Ett stativ som snurrar i takt med jordens förflyttning genom universum motverkar bieffekterna av att hålla slutaren öppen tio minuter.

Jag brukar plåta port. med stjärnhimlen som bakgrund , redan efter 30s brukar man kunna
se stjärnorna som sträck iaf mot horiz..
Vid 100 Iso så gäller 30S/f4 nått.
Men kör man med bl.22 så kan man köra
med långa tider med snygga effekter.

Som mycket grov tumregel kan man exponera enligt följande formel för att undvika att stjärnorna blir streck:

tid = 800 / brännvidd

Vill man att stjärnorna ska bli streck så är det bara att exponera betydligt längre. Tänk dock på att i närheten av städer är himlen så ljusförorenad att man inte kan exponera så länge utan att himlen blir för ljus. Blända gärna ner något steg för "streckbilder".

Vill man undvika streck ska man ha stor bländare. Extremt ljusstarka vidvinklar och normaler är dock sällan tillräckligt bra på full öppning. Med bra telen går det dock utmärkt att använda full öppning.

Förtydligande:

Tid (sekunder) = 800 / brännvidd (mm)

Ex: 50mm => 16 sekunder

Vid vilken ISO och bländare gäller denna tumregel?

Känslighet och bländare har ingen betydelse, tumregeln gäller bara rörelseoskärpan hos stjärnorna. Man får alltså anpassa känslighet och/eller bländare så man får en kortare tid än 800/brännvidden om man vill undvika streck.

Nu förstår jag inte... Alltså; ljusmätning är väl bara att glömma när man fotar stjärnhimlen?

Och det måste väl bli skillnad om jag använder mitt 50mm objektiv på f/1.7 eller f/11? Kan jag verkligen ha 16s i båda fallen?

//Björn (känner att jag är på väg att lära mig något nytt. Mysigt. =)

Som Jim skrev så gäller tumregeln endast för att undvika att stjärnorna blir streck pga jordrotationen. Bländare eller ISO påverkar inte detta alls.

Tumregeln är räknad på småbildsformatet. Är man riktigt kräsen får man sänka faktorn till 400 eller kanske 200.

Man kan inte använda ljusmätare för denna typ av bilder. Stjärnorna i sig blir i princip alltid överexponerade. Längre exponering / större bländare / högre ISO ger enbart större prickar eller bredare streck. Intressantare är dock andra ljussvaga objektiv som nebulosor och galaxer. Dessa framträder tydligare med mer exponering men förloras om exponeringstiden är så lång att jordrotationen syns. Lösningen är då att med motordrivet stativ/teleskop motverka jordrotationen.

Skall ta mig ut nån natt och prova lite!

Vad kostar ett motordrivet stativ?
Kan man bygga ett själv?


/Jocce

Jocce skrev:
Skall ta mig ut nån natt och prova lite!

Vad kostar ett motordrivet stativ?
Kan man bygga ett själv?


/Jocce

Klicka för att se resterande...

Bäst är ett Celestron eller Meade teleskop med motordrivning och komplett datorstyrning. De kostar från $300 i USa men minst det dubbla här.

Man kan bygga en enkel vridare själv. Kolla i FOTO 1997.

Jocce>

Jag arbetar med at ta fram en matematisk modell som kan avändas för att bygga en anordning som roterar med natthimlen.

Jag har noterat att himlen swichar förbi med 15 grader per timma. Detta får bli utgångspunkten när det jag framöver eventuellt bygger maskinen som håller natthimlen stilla.

RolandM skrev:
Jocce>

Jag arbetar med at ta fram en matematisk modell som kan avändas för att bygga en anordning som roterar med natthimlen.

Jag har noterat att himlen swichar förbi med 15 grader per timma. Detta får bli utgångspunkten när det jag framöver eventuellt bygger maskinen som håller natthimlen stilla.

Klicka för att se resterande...

Okej, trevligt!

Låt os gärna få se/veta hur det går!


/Jocce

För fotografering av stjärnhimmel med digitalkamera lämpar sig användningen av ett program kallat "Image Stacker". Du tar flera "korta" exponeringar, och lägger ihop dem till en simulerad "lång" exponering. Programmet har bland annat ett läge som kallas "Brighten" (har jag för mig), som löser problemet med ljusföroreningar. då tar programmet den ljusaste pixeln från varje bild. Programmet har dessutom "dark frame subtraction", där du kan låta det automatiskt reducera s.k. hot-pixels.

Kolla in Max Lyons startrail-bilder tagna m.h.a. Immage Stacker: Startrails

I början av 80-talet tog jag en bild av
stjärnhimlen med öppen slutare i en timme,tyvärr
kommer jag inte ihåg inställningen för bländare.
Bilden blev fullt godkänd vid första försöket.
Naturligtvis finns det många variationer vid
dyligt fotande.

Lycka till!

Om du vill ha tydliga sträck på himlen så bör du använda en slutartid på en timme eller längre. Vid 30 min så blir strecken lite för korta (subjektivt). Stativ, ISO 100 och 50mm 1,7 var det jag använde. Bara att öppna och vänta.

Jag har byggt en enkel variant av stjärnföljare.

Några träbitar och en gängad stång är vad som behövs. Om någon är intresserad kan jag göra en liten ritning ikväll.

Med manuell vridning klarar den 70mm ungefär, vid större bränvidd genererar man för mycket skakningar för att det ska bli bra.
Hur bra det blir med motor vet jag inte ännu eftersom det var mulet igår när jag skulle göra mitt första test.

Jag har en bild bland mina kritikbilder som är tagen med denna metod.

RolandM skrev:
Jag arbetar med at ta fram en matematisk modell som kan avändas för att bygga en anordning som roterar med natthimlen.

Jag har noterat att himlen swichar förbi med 15 grader per timma. Detta får bli utgångspunkten när det jag framöver eventuellt bygger maskinen som håller natthimlen stilla.

Klicka för att se resterande...

Så värst mycket modellerande behövs inte... jorden roterar kring en axel som går genom Polstjärnan (nästan). Rikta rotationsaxeln på din maskin mot Polstjärnan (nästan), rotera med 15 grader per timme, så är det klart.
För "riktig" astrofotografi räcker inte det här, se t.ex här hur man gör: http://www.absolutebeginnersastronomy.com/primefocus.htm