Annons
  #1  
Gammal 2016-06-14, 20:54
Spirit night
 
Medlem sedan: aug 2010
Inlägg: 112
Ensam efter nästan 30 års äktenskap!
Fy fan ska jag börja med, det är helt mitt eget fel, då jag är en sådan där pillertrillare, alltså när man någon gång får lugnande utskrivet äter jag upp dom med en gång. Jag är inte beroende, narkoman, jag dricker ingen alkohol sen flera år tillbaka, för jag gör mig inte speciellt bra onykter kan vi säga, inta alltid med lite för påhittig i bland. Nu fick min fru nog och stack efter kanske 5 gången det hänt ordentligt med överdosering av lugnande medel. Fy fan så dum man varit, varför snurrar det i9 skallen hela tiden. Så ensamt och tyst i huset jag plötsligt blev lämnad i efter ett par dagar var allt rätt lugnt, men sen slog det till med full kraft, jag blev totaldeckad i ca 3 dygn utan mat, vatten eller någon alls att prata med utan att vi skickade dumma sms till varandra frugan och jag, det var helt förödande kan jag säga för mig i alla fall, för jag blev totalt nerplockad från det lilla jag höll mig kvar i. Nu har det gått ca 1,5veckor sen det hände och jag går omkring som en öppen bok, gråter nästan för ingenting, nu vill jag inte diskutter hur jävla dum i huvudet en man kan bli som mig, utan jag undrar om det finns andra som blivit ensamma av någon orsak, behöver inte vara som i mitt fall, det finns fler orsaker varför man blir ensam. Hur tar man sig vidare, jag menar jag ska aldrig mer ta piller, drick alkohol, gå på ett dans hak eller en pub, hur kan man ha nytta av sitt fotointresse i ett sådant här fall, brukar fotoklubbar vara öppna om somrarna, eller kan man söka en fotokompis så här bara, vad säger ni, har ni några uppslag åt mig.
  #2  
Gammal 2016-06-14, 21:58
easyrider
 
Medlem sedan: jun 2007
Inlägg: 838
Du behöver tid tror jag. Med tiden kommer du i balans och finner glädje i det du tycker om. Om du mår dåligt kan du alltid kontakta en vårdcentral för samtal. Har inte upplevt det samma men förstår att det är tungt. Hoppas det bästa.
  #3  
Gammal 2016-06-14, 23:21
ctlindsten
 
Medlem sedan: nov 2014
Inlägg: 236
Håll dig borta från allt det negativa som får dig att vilja ta dessa piller. Du kan ju ta bilder ser jag, så ut med dig och fota, naturen är bra på att heala och skapa välmående. Det finns massvis med fotoklubbar där du kan gå med. Hoppas allting löser sig för dig, njut nu utav sommaren och livet :)
  #4  
Gammal 2016-06-15, 07:44
Micke7406
 
Medlem sedan: nov 2010
Inlägg: 120
Håller med ctlindsten.
Och försök att hitta på saker hela tiden annars är risken stor att du gräver ner dig i sorg och bara blir sittandes hemma och mår dåligt. Ett tips om man har tid och råd är att ta en safari resa i Afrika och fotografera vilda djur och urbefolkningen, Det är en mycket spännande resa och man glömmer allt annat tråkigt som hänt. Kom sen hem med full laddat batteri och ta tag i sakerna då när du mår bättre.
  #5  
Gammal 2016-06-15, 10:30
Christer2
 
Medlem sedan: nov 2007
Inlägg: 260
Det verkar som om du nu gått emot väggen.

Då är det dags att vända sig om i annan riktning. Sök (när du nu är mogen för lösningar) kvalificerad hjälp att komma bort från behovet av piller, oftast hjälper sådana bara kortare tid. Tydligen har du kontakt med frun, även om det bara är sms. Även där kan ni få kvalificerad hjälp att "fila bort delar i utropstecknen till att bli punkter eller komman" (någon form av familjeterapi?).

Se sedan till att börja göra saker som dels låter dig fortsätta att fotografera (du är bra på det redan, att döma av visade bilder) och utvecklas vidare, för det finns ingen som är full-lärd.

Förslaget om safariresa är mycket bra, speciellt om du även får möjlighet att se dig omkring i lokalbefolkningens situation, för då bleknar ofta de svenska problemen. Kanske hustrun vill följa med och hjälpa dig hitta motiv?

Att våga ta upp din situation så här publikt visar på att du har styrka. Utnyttja den.

Ser fram emot en reseberättelse och nya bilder.

(Ni är båda i livet och kan gå vidare - inte alla har den lyxen.)
  #6  
Gammal 2016-06-15, 11:03
snap01
 
Medlem sedan: jun 2008
Inlägg: 4 065
alla är olika hur man hanterar krissituation svårt att ge råd i sådan fall. Vissa gånger behöver man hitta sig själv o det kan vara att bara gråta ut o göra ingenting för man orkar inte med något men något som alltid är bra är långa promenader o man ska alltid försöka äta o sova så pass bra man kan det är hörnstenar.

Nu vet jag inte vad som hänt hur läget ser ut mellan dig o frugan men ibland måste man släppa taget o tro mig livet går vidare även utan henne har själv varit i den sitsen många skiljer sig o det är tungt men det blir bättre.

Tabletter etc kan hjälpa för stunden men är inget man vill använda för länge men det är svårt att sluta tvärt måste trappas ned stegvis. Att åka iväg på en resa när man mår dåligt kan vara en katastrof för vissa en del mår bra av det men mitt råd är att träffa en familjerådgivare/psykolog o få lite hjälp på vägen.

Däremot så tycker jag inte man ska känna panik för att bli ensam livet går vidare finns fler damer den dagen du är redo för det utan försök ha det så bra som du kan nu o satsa på långa promenader o gör det du tycker är kul o gör det du känner att du orkar med. Jag förstår att du har panik inför att bli ensam men tro mig det blir bättre oavsett om ni hittar tillbaka eller ni går skilda vägar.

Om du har en godvän så kan det vara väldigt bra att prata med. Ang bråk o strul man haft med frugan ingen vits att vara bitter sur för sådant ibland funkar det inte o det handlar aldrig om att den är dålig eller bra utan det handlar om att man ska välja antingen vara ihop eller ej eller acceptera vissa brister eller försöka kompromissa oftast går man igen det stadiet att man ska lägga skuld på varandra men egentligen är det helt fel enligt mig man väljer själv om man är kvar eller ej för ingen är perfekt.
  #7  
Gammal 2016-06-15, 14:08
FoKeNo
 
Medlem sedan: jan 2016
Inlägg: 2
Hej Jan!
Knepigt det där är lite från person till person hur man tar det efteråt, piller tror jag inte är en bra lösning kan faktiskt ha motsatt effekt! Förmodar att du varit till din husläkare och pratat om problemet dom brukar kunna hänvisa till en bra psykolog och det är inget att skämmas för! Sen är det viktigt att försöka vara positiv och inte sätta sig i ett hörn och deppa hur jävligt det än är, gör bara saken värre! Hitta på något som är rolig om det går, försök att tänka så positivt du bara kan vilket inte är det lättaste så klart, visst blir det tomt men man vänjer sig efter ett tag och då går det lättare, mycket hänger på en själv vill jag må bra eller dålig? Är själv skild sedan några år och kan personligen säga att med resultatet i hand har jag inte mått så bra på många, många år! Så kämpa på även om det kan ta tid!

Må så gott!!
Kenneth
  #8  
Gammal 2016-06-15, 19:40
Spirit night
 
Medlem sedan: aug 2010
Inlägg: 112
Jag tackar så för er förstående tanke om mig, jag kommer att reda ut det här också, men att det tar tid. Jag har inte varit utan kvinna 37 år i följd, 2 olika då, så slående är tystnaden i huset jag bor i, sen om man är ute och fotar ja då vill man hem, för kanske att frugan sms:at något bra tänker man då. Nu har jag kommit till den grad att förstå att jag faktiskt har ett liv kvar att leva, sen har jag förstått att före detta frugan och jag ska inte ha någon kontakt alls, för vi bara sänker varandra, hon är ju kvinna spå hon är duktig på att kunna sänka mig, hon känner till alla mina svagheter och dom har hon utnyttjat. Visst det dröjer nog tills man tycker det är spännande roligt att fota igen, som jag annars alltid har haft med mig som en annan värld/tid att gå in i, fota kan ta en till oanade, inte orgasmer nu, men konstiga ställen.

Jag får hänga på, låt oss säga efter vintern som kommer blir inte rolig för mig, skotta snö alldeles själv, ca 200meter till närmaste granne, det som var så positivt för är nu ett minus, långt till grannen. Men våren 2017 hoppas jag blir starten för ett någorlunda hittat eget liv igen. Det är långt fram, det här tar tid det känner jag och även jag förstår nu på ett sätt jag inte kunde tänka ut för ca en vecka sedan, att livet går vidare även om frugan gifter om sig eller att jag träffar flera damer, jag gör som jag vill nu, fast det vill jag ju inte egentligen, men jag måste vidare och då jag är en romantiker/drömmare i grunden i min personlighet, har alltid drömt om kvinnor, saker och resor m.m. Det har präglat hela min existens utan att jag egentligen har funderat på vem jag är för en konstig prick.

Så tackar alla, fota det släpper jag aldrig, natur, vatten, berg och dalar, det finns så mycket att fota, stackar mina barn vad ska döm göra av alla mina bilder, troligen slängs dom flesta, men vad gör det, det var kul medans man levde och det har jag tänkt försöka i alla fall 25 år till om allt vill sig väl.
  #9  
Gammal 2016-06-15, 20:19
Abe Normal
 
Medlem sedan: mar 2014
Inlägg: 1 656
Hej Jan

Jag tycker ditt inlägg är positivt även om det är smärtsamt och utlämnande, fasaden liksom rämnar. Jag skriver vad jag tror, det du beskriver tror jag är mycket mer vanlig bland män (bra med fotoforum). Kvinnor har genom evolutionen inbyggt i sig, att kunna hålla ihop, att få det sociala sammanhanget att fungera medan män kan klara sig långt på att utföra en uppgift, som tex försörja sin familj.

När sådant här händer, att familjen eller relationen rasar samman, kan kvinnan ringa sin vännina och använda ett redan fungerande nätverk, medan män kan stå helt handfallna och i många fall hamna i panik. Vill också understryka att min beskrivning är generell, det finns även kvinnor som har det svårt.

Tycker inte heller att mediciner är fel, det kan ju vara en hjälp för att kunna hålla ihop vardagen. Det här är föstås ett jätteämne med många infallsvinklar. Men om jag skulle ge ett enda råd, så är det att få en vuxenkontakt. Det kan vara inom primärvård, kyrkan, gammal vän eller vilket som. Men att kunna ventilera och få lufta på ångesten och få input av en annan vuxen, det tror jag är det mest effektiva man kan göra. Vi människor har en fantastisk förmåga att kunna läka andra genom att bara finnas till och lyssna. Det är mitt råd, så fort det bara går, sök kontakt.

Sedan kommer det bli olika processer ut detta, men att bryta känslan av "vanmakt" tror jag är primärt. Det finns människor som gör sig själv illa, för dom ser inga alternativ.

Mvh
  #10  
Gammal 2016-06-16, 09:34
Spirit night
 
Medlem sedan: aug 2010
Inlägg: 112
Vårt sista barn tar språnget ut i livet i dag, examen kl 14.00. Önska mig lycka till, jag känner redan min knäsvaghet, fan vad det är jobbigt.
  #11  
Gammal 2016-06-21, 07:18
Spirit night
 
Medlem sedan: aug 2010
Inlägg: 112
Foto tur Ost eller Västkusten!
Är inte alls på topp efter detta kaos i familjen, många dumma ord, ja allt är dumt med den här skilsmässan enligt mig, tyvärr kan jag inte ändra mig där. Jag älskar fortfarande min fru så mycket och även mina barn, ingen otrohet har någonsin förekommet. Ja ja, det är som det är, jag är ju snäll, men det räcker inte alltid. Så nu måste jag lite smått ta tag i det som finns kvar av gubben Andersson, har ju haft så många hobby genom åren, så någon ny hobby vet jag inte för tillfället, det räcker med dom jag haft och har. Så lite kort, nu kommer midsommar och då tänker jag inte sitta alldeles själv i detta hus utan vänner, god mat och ha familjen omkring sig. Det går bara inte dessutom på ett semesterparadis som Öland, jag måste bort en bit, behöver inte vara långt. Ost och Västkusten är ett resmål jag alltid tyckt om, nu kommer jag inte ihåg några speciella platser, men det är det jag vill ha lite hjälp med här. Jag försöker mig på några dagar foto runda, det ska gärna genuint gammalt eller bra bevarat gammal miljö, fiskehamnar, klippor, byggnader, ja vad som helst utom stadsliv, det vill jag ifrån. Så någon lite lugnare camping att bo på och lite närhet till kusten och en inspirerande fotomiljö, har ni något som en vingklippt gubbe från Öland kan tänkas vilja fota.
  #12  
Gammal 2016-06-21, 08:19
Skilsmässofotograf
 
Medlem sedan: jun 2016
Inlägg: 1
Det går över
Blev själv lämnad för 7 år sedan. I början gör det jävligt ont, men det blir bättre. Nu lever jag livets glada dagar utan tjat. Tips: Låt bli alla former av droger!
  #13  
Gammal 2016-06-21, 09:17
Svabos
 
Medlem sedan: aug 2012
Inlägg: 27
Fråga
Ett problem som hör hemma på sociala siter och forum
Hur har det hamnat här ??????
  #14  
Gammal 2016-06-21, 09:29
Spirit night
 
Medlem sedan: aug 2010
Inlägg: 112
Tackar för dom orden för det är extra givande om det kommer från en som varit med om detta. Nej droger, aldrig mer i mitt liv, alkohol slutade jag dricka för ca 28 år sedan när vi träffades, inbgfen större anledning, mer än att jag kände mig väl vid det här laget och om jag fortsatt att fästa då, ja antingen hade man varit otrogen eller så hade ,man ställt till det på annat sätt. Det är alla andra narkotiska droger som jag haft lite svårt att hålla mig ifrån. Ska börja med att det är inte mycket, inte ofta, liten mängd m.m men tillräckligt för att förstöra ett äktenskap, fy fan vad jag ångrar mig. Nu kanske ni tror att det är en lätt skilsmässa med snabba raka beslut, nej det började bra men har urartat sig så att förmodligen vill inte barnen heller ha någon större kontakt med dom, inte för att vi har blivit ovänner denna sista tid, nej det är en uppfostran som både jag och min fru har totalt misslyckat med. Vi har inte lärt barnen någonting om att prata igenom problem, träffa släkt, träffa någon överhuvudtaget i våran föräldrarnas ålder, det såg jag och min fru till att alla vände oss ryggen i byn där vi bor, min/frugans ungdomskamrater ja alla, bara före vi var så kära i ca 20 år och det skulle vi leva själva på i all evigheten namn, amen. Fy fan vad jag ångrar detta sätt att vara, jag får bittert erfara det nu, ingen att prata med alls. Barnen har inte hört av sig på 2.5 vecka för att undra om deras far ens lever, om han får mat i sig, ja ingenting bryr dom sig, detta tror jag frugan och jag har rotat djupt i våra barn, att man ska klara allt själv. Så vetskapen om att dom inte hört av sig nu, när jag till och med var på väg att skjuta mig och ingen ens hörde av sig, detta påvisar med en exakthet av vad våran uppfostran gett för resultat.

Har prata, skällt ut, bett, ja allt möjlig har skett den här sista tiden för att få någon av barnen höra av sig själva till mig, inte det minsta gensvar. Så jag förmodar att det är inte bara frugan som stuckit, det är barnen, det är hundarna, ja det är allt som jag levde för som är borta och kanske även för alltid. Detta är nog en tung bit för många att läsa om, i alla fall dom som varit med om detta. Lustigt nog reser man sig sakta ur askan, men nu gäller det bara att fortsätta resa sig och precis som ni skriver aldrig droger, då är det riktigt kört. Men som tur är vet jag detta och med min envishet och bestämdhet gör att jag vet att det aldrig i mitt liv bör någon slags drog för drogens skull, nej det är överstökat nu. Inte för att det går fort framåt, men jag ligger i vart fall under en bil och byter bromsrör, så bara det är ett lyft framåt, ja fy fasen inte ens klara byta bromsrör tidigare, man är rätt slut och utmattad kan jag säga. Men ensam är stark som det sägs, jag får förliuta mig på det, för något annat att välja på har jag inte.
  #15  
Gammal 2016-06-21, 09:33
Spirit night
 
Medlem sedan: aug 2010
Inlägg: 112
Spirit night skrev: Tackar för dom orden för det är extra givande om det kommer från en som varit med om detta. Nej droger, aldrig mer i mitt liv, alkohol slutade jag dricka för ca 28 år sedan när vi träffades, inbgfen större anledning, mer än att jag kände mig väl vid det här laget och om jag fortsatt att fästa då, ja antingen hade man varit otrogen eller så hade ,man ställt till det på annat sätt. Det är alla andra narkotiska droger som jag haft lite svårt att hålla mig ifrån. Ska börja med att det är inte mycket, inte ofta, liten mängd m.m men tillräckligt för att förstöra ett äktenskap, fy fan vad jag ångrar mig. Nu kanske ni tror att det är en lätt skilsmässa med snabba raka beslut, nej det började bra men har urartat sig så att förmodligen vill inte barnen heller ha någon större kontakt med dom, inte för att vi har blivit ovänner denna sista tid, nej det är en uppfostran som både jag och min fru har totalt misslyckat med. Vi har inte lärt barnen någonting om att prata igenom problem, träffa släkt, träffa någon överhuvudtaget i våran föräldrarnas ålder, det såg jag och min fru till att alla vände oss ryggen i byn där vi bor, min/frugans ungdomskamrater ja alla, bara före vi var så kära i ca 20 år och det skulle vi leva själva på i all evigheten namn, amen. Fy fan vad jag ångrar detta sätt att vara, jag får bittert erfara det nu, ingen att prata med alls. Barnen har inte hört av sig på 2.5 vecka för att undra om deras far ens lever, om han får mat i sig, ja ingenting bryr dom sig, detta tror jag frugan och jag har rotat djupt i våra barn, att man ska klara allt själv. Så vetskapen om att dom inte hört av sig nu, när jag till och med var på väg att skjuta mig och ingen ens hörde av sig, detta påvisar med en exakthet av vad våran uppfostran gett för resultat.

Har prata, skällt ut, bett, ja allt möjlig har skett den här sista tiden för att få någon av barnen höra av sig själva till mig, inte det minsta gensvar. Så jag förmodar att det är inte bara frugan som stuckit, det är barnen, det är hundarna, ja det är allt som jag levde för som är borta och kanske även för alltid. Detta är nog en tung bit för många att läsa om, i alla fall dom som varit med om detta. Lustigt nog reser man sig sakta ur askan, men nu gäller det bara att fortsätta resa sig och precis som ni skriver aldrig droger, då är det riktigt kört. Men som tur är vet jag detta och med min envishet och bestämdhet gör att jag vet att det aldrig i mitt liv bör någon slags drog för drogens skull, nej det är överstökat nu. Inte för att det går fort framåt, men jag ligger i vart fall under en bil och byter bromsrör, så bara det är ett lyft framåt, ja fy fasen inte ens klara byta bromsrör tidigare, man är rätt slut och utmattad kan jag säga. Men ensam är stark som det sägs, jag får förliuta mig på det, för något annat att välja på har jag inte.

aldrig i mitt liv kommer någon slags drog
Besvara

Bokmärken

Ämnesverktyg
Betygsätt det här ämnet
Betygsätt det här ämnet:



Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 04:20.



Miops Capsule360