Det talas ofta om att brännvidder kring 50mm (24x36 film/sensor) är "normaloptiken" som motsvarar det ögat ser. Men då menar man bara själva djupupplevelsen, att avstånden, perspektiv mm stämmer med ögats upplevelse. När det gäller bildvinkel och synfält så ser ju ögat betydligt mer än vad som kommer med på en 50mm. I det avseendet tycker jag själv att en 15-21 mm brännvidd med bildvinkel på 90-110 gr stämmer bättre med ögats upplevelse. Jag har själv börjat använda "extrema" vidvinklar och uppskattar dem alltmer. När man fotograferat ett tag med en 15mm och sedan sätter en 35mm på kameran så upplever man 35:an mera som en kort teleoptik än som en moderat vidvinkel. Allting kan ju ses relativt och t.ex i en stad med trånga gator och högre hus kan en 50mm fungera betydligt sämre än t.ex en 21mm som får med mera av byggnaderna och rymden, om man nu vill fotografera just miljön och arkitekturen. Sedan finns det fotografer som ser det motsatt. Läste en artikel en gång där fotografen såg 300mm som den perfekta "normalen". Hur ser du på detta? Har själv börjat dra mig mera mot det vidvinkliga hållet.

Spännande. Jag tror att det handlar mer om vana och motivval än om fysiologi. Min normal är min normal. Den sitter på ungefär dygnet runt. Jag har perioder där jag kör med en 28mm till min småbildskamera men jag återgår alltid till den klassiska normalen. Det är faktiskt sällan som jag går över 50mm några längre perioder... tycker att det distanserar mig på mer än ett sätt till de motiv jag vanligtvis fotograferar.

Det jag använder som normalglugg till min digitala maskin är en zoom, 17-40mm, som oftast sitter på. På en 20D ger det ju ca 27-64mm, ett område som jag tycker är mycket användbart. Jag använder det nog oftare i 40mm-läget än i 17mm just nu. Det beror ju mycket på miljön och avstånd m.m, men ofta blir det inte en "normal" bild i vidvinkelläge, lite av en fisheye-känsla. Det kan ju såklart utnyttjas i kreativt syfte, men ska man spegla ögats intryck tycker jag det blir fel.

Sedan håller jag med om det du är inne på om stadsmiljöer. Skulle jag ge mig in i Gamla Stans gränder tror jag nog att 17mm hade känts bra...

För mig är uttrycket normal bara ett begrepp som används för att gruppera objektiv med brännvidder mellan ca 40 och 60 mm. Vad som sedan blir den enskilde fotografens normal är nog väldigt skiftande. Exempelvis kan nog en naturfotograf se ett 400mm som en normal mer än ett 50mm. Men då pratar man kanske mer om favoritobjektiv?

Har aldrig riktigt förstått det där med en normaldefinition utifrån människans "bildvinkel". Ögat ser ju detaljerat bara i en väldigt snäv vinkel men är ljus/rörelse/förändringskänsligt i en extremt bred vinkel. Övergången häremellan är också väldigt mjuk. Det är väldans stor skilnad i hur hjärnan uppfattar bilden som formats i ögat jämfört med hur filmen registrerar bilden i kamerans optik.

Tidvis trivs jag bäst med 24mm tidvis 85mm och vissa perioder är jag slavisk mot 50mm (motsvarande småbildsbildvinkel)

Jag har inga normala ögon utan använder ett öga i taget när jag tittar. Nåt skumt fel i hjärnan.
Därför har jag ingen aning om hur man ser "normalt". Inget stereoseende alltså.

Jag har just köpt en 35/2.0 och tycker att den känns bättre än 50mm. Så 35:an blir nog en favorit. Jag plåtar analogt så 35mm blir 35mm.
Idag ska jag cykla ut på Järvafältet och testa naturfoto med den.

Om man tänker på bildvinkel jämfört med ögats bildvinkel i förhållande till hur stor vinkel slutbildens "vinkelområde" tar upp när man betraktar den blir kanske det blir vettigare? Kan det vara så att en så och så bred bild vid normalt betraktningsavstånd och plåtad med normalobjektiv ger ett mer "normalt" intryck än andra brännvidder?

Vad jag har förstått som har det mer att göra med perspektiv än med bildvinkel. Vilken brännvidd som känns ungefär som ögats när man tittar i sökaren beror ju på sökarens förstoring.

På den "analoga tiden" körde jag oftast med en 85 mm som "normal" på min Pentax MX. Den gav ett koncentrerat utsnitt som i mitt tycke överensstämmer rätt bra med ögats när man fokuserar något med blicken.

Numera (med Nikon D70) använder jag oftast kitoptiken, eftersom den har ett omfång som täcker 90% av vardagsbehovet.

Mitt séende är mera åt utsnitt i helheten.
Så jag känner nog 85-90mm som normalt för mig.
Använder nu ett 60/2,8 Micro på D70.

Jag kan inte förstå att det inte presenteras ett objektiv motsvarande AF85/1,4 för digitalfotgraferna. Det ska vara 57-60mm med ljusstyrka 1,4 och med ultraljusdmotor för fokus, gediget byggt, ha perfekt skärpa samt en mjuk bokeh. Det behöver inte vara byggt i DX-storlek.

/Erik

I mitt Fotolexikon hittar jag:
"Objektiv vars bildvinkel ungefär motsvarar ögats vinkel för tydligt seende (omkring 45 grader) kallas normal- eller standardobjektiv. Rymdperspektivet i en bild tagen med ett normalobjektiv uppfattas som naturligt om bilden betraktas på lämpligt avstånd. Brännvidden blir för ett normalobjektiv ungefär lika lång som diagonalen på negativformatet."
Småbildkamera --> 40-60mm.

Graal skrev:
Det talas ofta om att brännvidder kring 50mm (24x36 film/sensor) är "normaloptiken" som motsvarar det ögat ser. Men då menar man bara själva djupupplevelsen, att avstånden, perspektiv mm stämmer med ögats upplevelse. När det gäller bildvinkel och synfält så ser ju ögat betydligt mer än vad som kommer med på en 50mm.
...
Läste en artikel en gång där fotografen såg
300mm som den perfekta "normalen".

Klicka för att se resterande...

Angående 50 mm vs vidvinkel. När man jämför foto med ögats seende tycker jag det är viktigt att ta med "fokus/ur fokus" i diskussionen. I det perspektivet känns vidvinkelbilder väldigt overkliga tycker jag. När man tittar med ögonen är ju endast en liten, liten del av "bilden" i fokus.

Ang 300 mm som normal: Jag har också läst den artikeln! Minns du vilken tidning/årgång eller nåt, jag skulle vilja läsa den igen.

Tycker det hänger ihop med vilka motiv man föredrar..Är själv ofta en detaljletare så "normalen" hamnar ofta i 300 mm området eller 24 mm området men då på 18 cm avstånd.
Mvh/Gunte..

Skillnad på normal optik och normaloptik

Vad man normalt har på kameran har ingenting att göra med vad som är normaloptik. Formatet på sensorn påverkar heller inte. Sensorformatet påverkar utsnittet, men inte brännvidden.

Normaloptik används för att beteckna den optik som har ett naturligt (normalt) perspektiv, dvs. som motsvarar ögat.

Om du undrar vilken brännvidd som är "normal" kan du göra så här:
1. Ta ett zoomobjektiv som spänner över brännvidderna 20-70mm (ungefär).
2. Zooma helt ut till den minsta brännvidden
3. Håll kameran så att du kan se motivet med båda ögonen (direkt med ena ögat och genom sökaren med det andra)
4. Zooma sakta in tills du inte längre ser dubbelt (när perspektivet är detsamma med båda ögon).
5. Titta på ditt zoomobjektiv och läs av den inställda brännvidden (alternativt kan du ta bilden och hitta brännvidden i bildinformationen)

Vilken brännvidd får du? Skriv gärna ett svar tillsammans med vilken kamera (sensorformat) du har.

Själv har jag en D80 och får ca. 50mm