Annons

Fotosidans Forum > Annat > Övrigt om foto > Naturbilderna betyder ingenting för mig - byta inriktning och arbetssätt..

Besvara
 
Ämnesverktyg Betygsätt ämne
  #1  
Gammal 2014-12-06, 16:33
forstheim
 
Medlem sedan: okt 2002
Inlägg: 2 748
Naturbilderna betyder ingenting för mig - byta inriktning och arbetssätt..
Jag har sedan jag började fotografera för ca 13 år sedan i princip enbart haft naturen som inspirationskälla till att skapa bilder. Framför allt är det landskapsmotiv som har dominerat. Det känns som att det är det "språket" jag förstår bäst och eftersom jag bor på landet (i den blekingska skärgården) så är naturen en stor och naturlig del av min vardag. Jag gillar verkligen att titta på och analysera landskaps-/naturbilder..MEN..mitt problem är att jag inte tycker det är superduperkul att vara ute och utföra själva fotograferandet! :-)

Det är kul när man väl är hemma och får läsa in filerna i datorn och greja med dem, men just själva fotograferandet är inte världens roligaste direkt. Inte nog med det..även om jag tycker det är rätt kul att greja med mina natur-/landskapsbilder i datorn så betyder de i princip ingenting för mig. Jag hade inte grämt mig jättemycket ifall de skulle försvinna på något sätt. Det är liksom mest en "vacker yta" som naturbilderna visar tycker jag. Det är inte bara mina egna bilder som jag känner så inför, utan det gäller för mer eller mindre alla natur-/landskapsbilder!

Dessutom känner jag att det här med landskapsfotografering är så "petigt"..allt in i minsta detalj måste stämma för att det ska bli bilder som man själv kan tänka sig godkänna och släppa igenom nålsögat. Stativet är en nödvändighet att släpa på, det handlar om att göra milimeterjusteringar av komposition, kanske måste man vänta på att vinden lägger sig eller att en våg slår mot klipporna exakt rätt, ljuset måste givetvis falla rätt, man är mer eller mindre hänvisad till att enbart ta bilder på morgonen eller framåt kvällen, helst fokusera manuellt i Live View-läget, checka av histogrammet och göra korrigeringar, använda avtonat gråfilter, trådutlösare alternativt använda kamerahusets inbyggda timer osv osv. Ingen som helst spontanitet när man fotograferar landskap alltså..vilket nog kan bidra till att jag inte tycker själva fotograferandet är superkul. Mest slit och släp och en massa tänkande tycker jag! :-)

Å än mindre intressanta blir naturbilderna om låt säga 30 år eftersom bilder man tar då kommer/kan komma att se precis likadana ut som dem som tas idag. Så av vilken anledning finns det då att vilja titta tillbaka på en massa gamla naturbilder kan man fråga sig!? Havet kommer ju inte ha förändrats, klippan jag har som förgrund kommer antagligen kunna utgöra förgrund även i framtiden, en vitsippa kommer förbli en vitsippa, en talgoxe kommer förbli en talgoxe etc. Inget nytt under solen alltså såvida man verkligen inte gör verkligt nyskapande naturbilder. Men nyskapande bilder kommer ju bara vara nyskapande under en rätt kort tidsperiod..sedan är det inte nyskapande längre!

När jag tittar i album med gamla bilder som t.ex. mina föräldrar har tagit så inser jag att dem bilder som verkligen är intressanta att ta del av är sådana som visar människor i vardagsmiljö. Bilderna kan vara usla rent tekniskt och kompositionsmässigt..men det finns ändå en helt annan "tyngd" i dem bilderna än i naturbilder upplever jag. Oavsett om naturbilderna är tagna av mig eller någon professionell naturfotograf ska tilläggas. Med tyngd menar jag att de gamla bilderna i albumen verkligen är viktiga och intressanta tidsdokument av t.ex. kläder, bilar, inredning, skyltar etc etc.

Vart vill jag komma med det här inlägget då? Ja, det vet jag inte riktigt måste jag erkänna.. :-).

Men jag funderar på om jag personligen ska fortsätta på det natur-/landskapsspår jag är inne på eller om jag ska göra en helomvändning genom att byta inriktning, använda mindre/lättare utrustning samt bli mer spontan i mitt fotograferande. Inriktningen skulle i så fall bli mer åt gatufoto-hållet tänker jag. Gärna i svartvitt eftersom jag har märkt att jag mer tänker i form, linjer och hur objekt i en bild förhåller sig till varandra än vad jag tänker på vilka färger som kommer att ingå i bilden. Jag skulle vidare skippa stativet och att byta mellan flera olika objektiv. I stället kanske min Canon 6D med 40/2.8 pancake får bli arbetshästen..eller t.o.m. den enda hästen! :-)

Vidare funderar jag på att skippa att köra i manuellt läge för att i stället låta kamerans P-läge mestadels få sköta "tänkandet". ISO tänkte jag då låta vara inställt på typ 800-1600. Det skulle bli en helt annan spontanitet i fotograferandet, mer fokus på bildskapande än på utrustning och inställningar samt bilder som känns mer betydelsefulla än naturbilderna som jag ittills har skapat. Låter lockande i alla fall! :-)

Reflektioner på ovanstående? Någon som känner/känt likadant och som gjort den här helomvändningen?
  #2  
Gammal 2014-12-06, 17:12
Erik Normark
 
Medlem sedan: sep 2007
Inlägg: 112
Det ena behöver ju inte utesluta det andra, och allting har sin tid. Du kanske har fastnat i "måsten" och klichéer inom naturfotografering? Då är det lätt att tappa lusten, oavsett motivval. Gå ett steg längre. Gör saker på ett nytt sätt. Våga göra "fel".
  #3  
Gammal 2014-12-06, 17:31
Mats G
 
Medlem sedan: okt 2008
Inlägg: 648
Vemödalen
Det finns nu ett ord för din känsla: "Vemödalen"
https://www.youtube.com/watch?v=8ftD...&feature=share
Du är inte ensam. Sjäv sitter jag var dag och väntar på att lusten ska infinna sig.
Tror att det bara är att ta det med jämnmod....
  #4  
Gammal 2014-12-06, 17:48
Benganbus
 
Medlem sedan: okt 2003
Inlägg: 2 623
forstheim skrev: Jag har sedan jag började fotografera för ca 13 år sedan i princip enbart haft naturen som inspirationskälla till att skapa bilder. Framför allt är det landskapsmotiv som har dominerat. Det känns som att det är det "språket" jag förstår bäst och eftersom jag bor på landet (i den blekingska skärgården) så är naturen en stor och naturlig del av min vardag. Jag gillar verkligen att titta på och analysera landskaps-/naturbilder..MEN..mitt problem är att jag inte tycker det är superduperkul att vara ute och utföra själva fotograferandet! :-)

Det är kul när man väl är hemma och får läsa in filerna i datorn och greja med dem, men just själva fotograferandet är inte världens roligaste direkt. Inte nog med det..även om jag tycker det är rätt kul att greja med mina natur-/landskapsbilder i datorn så betyder de i princip ingenting för mig. Jag hade inte grämt mig jättemycket ifall de skulle försvinna på något sätt. Det är liksom mest en "vacker yta" som naturbilderna visar tycker jag. Det är inte bara mina egna bilder som jag känner så inför, utan det gäller för mer eller mindre alla natur-/landskapsbilder!

Dessutom känner jag att det här med landskapsfotografering är så "petigt"..allt in i minsta detalj måste stämma för att det ska bli bilder som man själv kan tänka sig godkänna och släppa igenom nålsögat. Stativet är en nödvändighet att släpa på, det handlar om att göra milimeterjusteringar av komposition, kanske måste man vänta på att vinden lägger sig eller att en våg slår mot klipporna exakt rätt, ljuset måste givetvis falla rätt, man är mer eller mindre hänvisad till att enbart ta bilder på morgonen eller framåt kvällen, helst fokusera manuellt i Live View-läget, checka av histogrammet och göra korrigeringar, använda avtonat gråfilter, trådutlösare alternativt använda kamerahusets inbyggda timer osv osv. Ingen som helst spontanitet när man fotograferar landskap alltså..vilket nog kan bidra till att jag inte tycker själva fotograferandet är superkul. Mest slit och släp och en massa tänkande tycker jag! :-)

Å än mindre intressanta blir naturbilderna om låt säga 30 år eftersom bilder man tar då kommer/kan komma att se precis likadana ut som dem som tas idag. Så av vilken anledning finns det då att vilja titta tillbaka på en massa gamla naturbilder kan man fråga sig!? Havet kommer ju inte ha förändrats, klippan jag har som förgrund kommer antagligen kunna utgöra förgrund även i framtiden, en vitsippa kommer förbli en vitsippa, en talgoxe kommer förbli en talgoxe etc. Inget nytt under solen alltså såvida man verkligen inte gör verkligt nyskapande naturbilder. Men nyskapande bilder kommer ju bara vara nyskapande under en rätt kort tidsperiod..sedan är det inte nyskapande längre!

När jag tittar i album med gamla bilder som t.ex. mina föräldrar har tagit så inser jag att dem bilder som verkligen är intressanta att ta del av är sådana som visar människor i vardagsmiljö. Bilderna kan vara usla rent tekniskt och kompositionsmässigt..men det finns ändå en helt annan "tyngd" i dem bilderna än i naturbilder upplever jag. Oavsett om naturbilderna är tagna av mig eller någon professionell naturfotograf ska tilläggas. Med tyngd menar jag att de gamla bilderna i albumen verkligen är viktiga och intressanta tidsdokument av t.ex. kläder, bilar, inredning, skyltar etc etc.

Vart vill jag komma med det här inlägget då? Ja, det vet jag inte riktigt måste jag erkänna.. :-).

Men jag funderar på om jag personligen ska fortsätta på det natur-/landskapsspår jag är inne på eller om jag ska göra en helomvändning genom att byta inriktning, använda mindre/lättare utrustning samt bli mer spontan i mitt fotograferande. Inriktningen skulle i så fall bli mer åt gatufoto-hållet tänker jag. Gärna i svartvitt eftersom jag har märkt att jag mer tänker i form, linjer och hur objekt i en bild förhåller sig till varandra än vad jag tänker på vilka färger som kommer att ingå i bilden. Jag skulle vidare skippa stativet och att byta mellan flera olika objektiv. I stället kanske min Canon 6D med 40/2.8 pancake får bli arbetshästen..eller t.o.m. den enda hästen! :-)

Vidare funderar jag på att skippa att köra i manuellt läge för att i stället låta kamerans P-läge mestadels få sköta "tänkandet". ISO tänkte jag då låta vara inställt på typ 800-1600. Det skulle bli en helt annan spontanitet i fotograferandet, mer fokus på bildskapande än på utrustning och inställningar samt bilder som känns mer betydelsefulla än naturbilderna som jag ittills har skapat. Låter lockande i alla fall! :-)

Reflektioner på ovanstående? Någon som känner/känt likadant och som gjort den här helomvändningen?
De e bara å pröva! Å krångla inte till det!
Plocka fram en väl fungerande liten utrustning som du alltid kan ha med dig!
Nu menar jag alltid! :)
Och pröva!
Annars får du aldrig veta! ;)
/B
  #5  
Gammal 2014-12-06, 18:18
PeterEskilsson
 
Medlem sedan: nov 2005
Inlägg: 656
Jag gör tvärtom. Går från gatufoto när jag tycker det fastnat, och fotar i naturen istället. Inte så proffsig på det, utan det är nog kombinationen att slippa stan och få andas lite luft. Poängen är att det gör mig gott att byta ibland.
  #6  
Gammal 2014-12-06, 18:28
jaan v
 
Medlem sedan: mar 2011
Inlägg: 1 207
Jag tror din observation om vad som intresserar andra än fotografen och likasinnade - dvs bilder på människor, helst sådana man har ngt slags personlig relation till - är allmängiltig och egentligen självklar. Sen kan ju fotograferande för bildskapandets skull ha ett värde för kreatören ändå men bara i undantagsfall blir väl resultatet av sådan klass att det mer än tillfälligtvis fångar andras intresse.
  #7  
Gammal 2014-12-06, 18:37
wangblad
 
Medlem sedan: mar 2007
Inlägg: 443
Testa att skippa de vida mäktiga vyerna och fokusera på "det intima landskapet" dvs på detaljer i landskapet.
Intressanta bergssprickor, isbildningar, snäckor, gamla stubbar, staket, grindar, vattenpölar. Stativ och filter har jag skippat för länge sen.
  #8  
Gammal 2014-12-06, 18:54
kimson
 
Medlem sedan: mar 2005
Inlägg: 37
Glad
forstheim skrev: Jag har sedan jag började fotografera för ca 13 år sedan i princip enbart haft naturen som inspirationskälla till att skapa bilder. Framför allt är det landskapsmotiv som har dominerat. Det känns som att det är det "språket" jag förstår bäst och eftersom jag bor på landet (i den blekingska skärgården) så är naturen en stor och naturlig del av min vardag. Jag gillar verkligen att titta på och analysera landskaps-/naturbilder..MEN..mitt problem är att jag inte tycker det är superduperkul att vara ute och utföra själva fotograferandet! :-)

Det är kul när man väl är hemma och får läsa in filerna i datorn och greja med dem, men just själva fotograferandet är inte världens roligaste direkt. Inte nog med det..även om jag tycker det är rätt kul att greja med mina natur-/landskapsbilder i datorn så betyder de i princip ingenting för mig. Jag hade inte grämt mig jättemycket ifall de skulle försvinna på något sätt. Det är liksom mest en "vacker yta" som naturbilderna visar tycker jag. Det är inte bara mina egna bilder som jag känner så inför, utan det gäller för mer eller mindre alla natur-/landskapsbilder!

Dessutom känner jag att det här med landskapsfotografering är så "petigt"..allt in i minsta detalj måste stämma för att det ska bli bilder som man själv kan tänka sig godkänna och släppa igenom nålsögat. Stativet är en nödvändighet att släpa på, det handlar om att göra milimeterjusteringar av komposition, kanske måste man vänta på att vinden lägger sig eller att en våg slår mot klipporna exakt rätt, ljuset måste givetvis falla rätt, man är mer eller mindre hänvisad till att enbart ta bilder på morgonen eller framåt kvällen, helst fokusera manuellt i Live View-läget, checka av histogrammet och göra korrigeringar, använda avtonat gråfilter, trådutlösare alternativt använda kamerahusets inbyggda timer osv osv. Ingen som helst spontanitet när man fotograferar landskap alltså..vilket nog kan bidra till att jag inte tycker själva fotograferandet är superkul. Mest slit och släp och en massa tänkande tycker jag! :-)

Å än mindre intressanta blir naturbilderna om låt säga 30 år eftersom bilder man tar då kommer/kan komma att se precis likadana ut som dem som tas idag. Så av vilken anledning finns det då att vilja titta tillbaka på en massa gamla naturbilder kan man fråga sig!? Havet kommer ju inte ha förändrats, klippan jag har som förgrund kommer antagligen kunna utgöra förgrund även i framtiden, en vitsippa kommer förbli en vitsippa, en talgoxe kommer förbli en talgoxe etc. Inget nytt under solen alltså såvida man verkligen inte gör verkligt nyskapande naturbilder. Men nyskapande bilder kommer ju bara vara nyskapande under en rätt kort tidsperiod..sedan är det inte nyskapande längre!

När jag tittar i album med gamla bilder som t.ex. mina föräldrar har tagit så inser jag att dem bilder som verkligen är intressanta att ta del av är sådana som visar människor i vardagsmiljö. Bilderna kan vara usla rent tekniskt och kompositionsmässigt..men det finns ändå en helt annan "tyngd" i dem bilderna än i naturbilder upplever jag. Oavsett om naturbilderna är tagna av mig eller någon professionell naturfotograf ska tilläggas. Med tyngd menar jag att de gamla bilderna i albumen verkligen är viktiga och intressanta tidsdokument av t.ex. kläder, bilar, inredning, skyltar etc etc.

Vart vill jag komma med det här inlägget då? Ja, det vet jag inte riktigt måste jag erkänna.. :-).

Men jag funderar på om jag personligen ska fortsätta på det natur-/landskapsspår jag är inne på eller om jag ska göra en helomvändning genom att byta inriktning, använda mindre/lättare utrustning samt bli mer spontan i mitt fotograferande. Inriktningen skulle i så fall bli mer åt gatufoto-hållet tänker jag. Gärna i svartvitt eftersom jag har märkt att jag mer tänker i form, linjer och hur objekt i en bild förhåller sig till varandra än vad jag tänker på vilka färger som kommer att ingå i bilden. Jag skulle vidare skippa stativet och att byta mellan flera olika objektiv. I stället kanske min Canon 6D med 40/2.8 pancake får bli arbetshästen..eller t.o.m. den enda hästen! :-)

Vidare funderar jag på att skippa att köra i manuellt läge för att i stället låta kamerans P-läge mestadels få sköta "tänkandet". ISO tänkte jag då låta vara inställt på typ 800-1600. Det skulle bli en helt annan spontanitet i fotograferandet, mer fokus på bildskapande än på utrustning och inställningar samt bilder som känns mer betydelsefulla än naturbilderna som jag ittills har skapat. Låter lockande i alla fall! :-)

Reflektioner på ovanstående? Någon som känner/känt likadant och som gjort den här helomvändningen?
Jag tycker det är jätteklokt resonerat och håller helt med dig. De gamla bilderna, vilka t.ex föräldrarna tagit med fel och brister, är perfekta tidsdokument som behåller sin bärkraft ! Du har mer rätt än vad du anar !
  #9  
Gammal 2014-12-06, 19:02
PMD
 
Medlem sedan: aug 2004
Inlägg: 27 122
forstheim skrev: När jag tittar i album med gamla bilder som t.ex. mina föräldrar har tagit så inser jag att dem bilder som verkligen är intressanta att ta del av är sådana som visar människor i vardagsmiljö. Bilderna kan vara usla rent tekniskt och kompositionsmässigt..men det finns ändå en helt annan "tyngd" i dem bilderna än i naturbilder upplever jag. Oavsett om naturbilderna är tagna av mig eller någon professionell naturfotograf ska tilläggas. Med tyngd menar jag att de gamla bilderna i albumen verkligen är viktiga och intressanta tidsdokument av t.ex. kläder, bilar, inredning, skyltar etc etc.
Gamla naturbilder med människor i tycker jag är intressanta att titta på. Naturbilder behöver inte bara vara storslagna vyer eller fina stränder. Det kan också vara folk som är på skidtur, en picknick eller höskörd.
  #10  
Gammal 2014-12-06, 21:17
Tonyeagle
 
Medlem sedan: nov 2001
Inlägg: 5 434
Olika
Det är ju olika vad man gillar för bilder och vad man fäster sig vid. Själv har jag allt mer gått åt handhållet och spontanitet. Gärna rena djurbilder men allra helst bilder med människor med i bilden. Tror nog att de "perfekta" landskapsbilderna har lite för många skapare idag för att de i längden ska bli intressanta. Hur som helst får man nog själv hitta den nisch som man gillar och kan utvecklas mest i.
Bifogade bilder
  #11  
Gammal 2014-12-06, 22:46
hornavan
 
Medlem sedan: jun 2004
Inlägg: 2 409
Klok tråd!
Håller helt med trådskapare och känner spontant att tråd och inlägg behandlar frågor som många brottas med.
När jag lägger ut bilder på Facebook så märks det direkt vilka bilder som får mest "likes", de som innehåller människor. Jag kan vara hur impad som helst av en djur eller naturbild jag tagit, men det är bilden på hustrun med grönsakspajen som gillas mest.
  #12  
Gammal 2014-12-06, 22:48
Hans Österlind
 
Medlem sedan: jun 2010
Inlägg: 652
Hej

För mig är just det meningslösa som är syftet. Varje dag på jobbet måste man prestera, men när kameran åker fram...fram och fram, den är alltid framme, så blir det för mig en avkoppling, i stunden, ungefär som skidåkning, inte mer.

Bland det roligaste är de korta spontana filmsnuttarna man filmat med nån mobilkamera eller annan kompakt. Min nya G15 har inställningen att den spar typ de sista fyra sekunderna innan avtryck för varje bild som tas och sätter ihop dom till en hackig film som på ett roligt sätt sammanfattar en dags utflykt eller annan aktivitet.
Detta är mkt roligt och ger en spontanitet som jag saknar i fotosammanhang då allt ska vara genomtänkt och pretto, man har många gånger glömt bort syftet med foto, nöje, känsla och glädje det har blivit allt mer en prestandajakt som man verkar inte ha insett att den aldrig kommer ta slut.

Jag gillar Peter Gerdehag, han har i en artikel i tidningen FOTO uttryckt exakt samma som du själv känner.

Du nämner 40/2,8 pannkaka, det är synd att nikon inte har det och det nya 24/2,8 pannkaka det är exakt sånt jag saknar och jag tror det är rätt väg att gå.

Hans
  #13  
Gammal 2014-12-06, 23:31
anders.bengtsson.509
 
Medlem sedan: mar 2013
Inlägg: 210
Bra naturfoto finns nu i nästan oändlig mängd och den tekniska kvaliteten håller en mycket hög nivå - men dokumetärfoto kommer alltid att ha ett egenvärde och för det behövs ingen superutrustning.

Så ser jag på det.
  #14  
Gammal 2014-12-07, 02:21
njja
 
Medlem sedan: sep 2007
Inlägg: 158
Jag kan verkligen känna igen mig i vad du skriver, och jag fotar ändå inte särskilt mycket natur utan att ha en människa i bild. Särskilt nu när jag är ute och reser märker jag att jag har för höga krav på att bilderna ska vara bra, annars tycker jag inte att det är roligt att ta fotot. Men i efterhand har jag ofta en mängd med tjusiga trista bilder.

//
http://niklasandersen.se/
  #15  
Gammal 2014-12-07, 08:59
eskil23
 
Medlem sedan: dec 2012
Inlägg: 3 782
Hans Österlind skrev: Du nämner 40/2,8 pannkaka, det är synd att nikon inte har det och det nya 24/2,8 pannkaka det är exakt sånt jag saknar och jag tror det är rätt väg att gå.
Nikon 45mm f/2.8 P finns ju, även om den är lite ovanlig. Vill man plöja ner mer pengar så finns ju Voigtländer 40mm f/2
Besvara

Bokmärken

Ämnesverktyg
Betygsätt det här ämnet
Betygsätt det här ämnet:



Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 03:03.



B+W Filter