Annons

kamske denna

Produkter
(logga in för att koppla)

EriKarlsson

Aktiv medlem
Jag har så svårt för bilder som kikar upp under kjolen på kvinnor. Jag tycker att dom förnedrar. Både modell och fotograf. Mera fotografen än modellen, faktiskt.

Modellen kanske är med på noterna (hur man nu kan vara det) men bilden ser ändå ut som att man passat på att ta den för att fånga "det förbjudna" på bild bara för att modellen råkat göra nåt som oavsiktligen exponerade det.

Förnedringen av fotografen är att det dumma stycket (så som jag betraktar honom - oftast är det ju en "han") inte bara tog bilden för egen del utan blev så stolt över den att han hängde ut den till allmän beskådan.

Därgenom gjorde han en "glimt" av något han inte borde sett till allmän egendom istället för att av respekt för modellen vara tyst om det, kanske artigt påpeka att hennes kjol hamnat på sniskan.

Jag har svårt för människor som gottar sej åt andras olycka. Jag ser ned på dom. Nästan föraktar dom. Därav tycker jag inte alls om denna typ av bilder.
 

Maverick

Aktiv medlem
Nja, nu var det kanske inte bästa bilden från Newton. Men är det något man kan vara någorlunda säker på så är det att både modell och fotograf var med på noterna, om det nu är Newtons bild.

Det har väl mer eller mindre varit hans varumärke att ta denna typ av bilder. Han som fotograf är intressant att prata om men det blir lite svårt utifrån en enskild bild.

Det där är ingen slumpartad under kjolenbild.

Skulle vara bra att se en bättre version än en rippad bild som är tagen ur sitt sammanhang.

/Maverick
 

EriKarlsson

Aktiv medlem
Mmmmm... Men om konstens syfte är att väcka tankar och debatt så är det definitivt konst, för åtminstone jag har svårt att låta bli att "tycka" om sånt härnt.

Jag tycker att det ser respektlöst och vulgärt ut, oavsett hur välkomponerat, ljussatt, exponerat och efterarbetat det är. Lite som att välsigna fönstertittande, på nåt vis.

Men det fanns ju dom som tyckte att en simulerad akut psykos mitt i centrala Stockholm som upptog samhällsresurser för att redas upp var konst. Personligen tycker jag att Da Vincis sämst dragna pennstreck var betydligt bättre konst än det, men det är ju jag det.

Vad man känner är subjektivt och därför är vad som är bra också subjektivt.
 

Bertil Lindgren

Avslutat medlemskap
Eftersom grisen är ute ur säcken så att säga så kan jag väl dela med mig av lite tankar om varför jag valde just denna bilden.

När jag hade tittat in här några gånger och det inte fanns några nya bilder, eller kommentarter så började jag fundera på att starta med en ny bild. Jag sökte runt på nätet efter några av mina favoritfotografer, Helmut Newton var inte det första valet.

Jag ville ha en bild som jag tyckte gav många öppningar och som var lite "typisk" för fotografen i fråga men utan att vara för välkänd. De välkända bilderna är lite som vägen till jobbet, man ser den så ofta att man kan den utan att titta och därför ser man den aldrig.

Jag kan ju inte lämna mig själv, så naturligtvis sökte jag bland foton av människor och ganska starka uttryck, bilder som synbart är en del av ett skeende.

Jag ska försöka att undvika att kommentera själva bilden ännu, det kommer nog så därför slutar jag här och lämnar plats för andra men ber att få återkomma.

/b

ps, Att bilden presenteras lösryckt ur allt sammanhang är medvetet, just detta ex fann jag på en blog, men den finns på flera ställen. Jag hör ju till dem som tycker att en bild ska kunna stå för sig själv utan stödjande eller döljande ord så därför kom den så här, men ok, det är HN som gjort den.
 

Kitty58b

Aktiv medlem
Min egna tolkning är: Det är efterkrigstid. Hon har gått nästan hela dagen och sökt jobb på något kontor eller så. (Annonser i tidningen vid hennes sida) Benen värker och hon tar en fikapaus. Hon är frustrerad.Måste ha pengar till hyran annars blir hon vräkt. Någon skulle fika med henne men kom inte. För att hon är besviken och vill provocera sätter hon sej i denna utmanande possition. Hon märker också att någon (fotografen?) ser på henne och hon viker inte undan med blicken men hon är arg. Och vem är mannen till höger?
För övrigt är det en talande bild. Den hårda, vulgära tonen mjukas upp av ljuset i hennes hår.
Oj vad ens fantasi kan fladdra iväg. Nästa på tur att tolka :)
 

Kitty58b

Aktiv medlem
Min egna tolkning är: Det är efterkrigstid. Hon har gått nästan hela dagen och sökt jobb på något kontor eller så. (Annonser i tidningen vid hennes sida) Benen värker och hon tar en fikapaus. Hon är frustrerad.Måste ha pengar till hyran annars blir hon vräkt. Någon skulle fika med henne men kom inte. För att hon är besviken och vill provocera sätter hon sej i denna utmanande possition. Hon märker också att någon (fotografen?) ser på henne och hon viker inte undan med blicken men hon är arg. Och vem är mannen till höger?
För övrigt är det en talande bild. Den hårda, vulgära tonen mjukas upp av ljuset i hennes hår.
Oj vad ens fantasi kan fladdra iväg. Nästa på tur att tolka :)
Jag måste tillägga att jag så här efteråt kollade vem HN var och blev väl lite "Oj då" men ändå, en bild är en bild :)
 

gandalf_w

Medlem
Min egna tolkning är: Det är efterkrigstid. Hon har gått nästan hela dagen och sökt jobb på något kontor eller så. (Annonser i tidningen vid hennes sida) Benen värker och hon tar en fikapaus. Hon är frustrerad.Måste ha pengar till hyran annars blir hon vräkt. Någon skulle fika med henne men kom inte. För att hon är besviken och vill provocera sätter hon sej i denna utmanande possition. Hon märker också att någon (fotografen?) ser på henne och hon viker inte undan med blicken men hon är arg. Och vem är mannen till höger?
För övrigt är det en talande bild. Den hårda, vulgära tonen mjukas upp av ljuset i hennes hår.
Oj vad ens fantasi kan fladdra iväg. Nästa på tur att tolka :)
Newton har ju gjort många bilder på starka kvinnor i olika sammanhang. Hans förkärlek för den starka, självständiga och stolta kvinnan går igenom här också. Han har med sin vanliga blick fångat ljuset så att bilden får en fin balans och styrt upp linjerna så att man fångas av linjespelet. Den tomma koppen på bordet understryker hennes självständighet och som vanligt har han lyckats få hennes blick att gripa tag i betraktaren. Han var ett geni!
 
ANNONS