Fast även gatufotografin ska väl kunna vara engagerande, samhällskritisk och ställa viktiga frågor/ta upp viktiga ämnen?
Absolut. Visst är det många gatufotografer som bara ger en estetisk touch till sina bilder. Men enstaka skott håller för vidare tolkningar och frågeställningar kring människans tillvaro.
Vad gäller Bresson så ifrågasattes han redan 1959: "Svensk fotografi behöver sin Dorothea Lange och sin Eugene Smith. Av Cartier-Bresson har vi redan så vi klarar oss." Uttalat av Kurt Bergengren i tidningen FOTO.
Om Eugene Smith har jag inte så mycket att säga, inte mer än att jag håller hans A walking to paradise garden mycket högt.
Förmodligen har Dorothea Lange gjort något rätt i sin karriär, men den bild jag främst förknippar med henne, Migrant Mother från 1936 (tror jag), är ju ett lysande exempel på hur man inte ska agera som fotograf. Bilden jag refererar till togs under ett flerårigt projekt som FDA initierade, där syftet var att berätta om hur landsbygdsbefolkningen hade det. Man visste väl i och för sig att det inte var så fett överallt, men Lange tog en bild på en kvinna med hennes barn. Vem kvinnan var brydde sig Lange inte om att ta reda på, och hon förstärkte egentligen bara en skev uppfattning om landsbygdsbefolkningen med sin bild.
Skulle det vara en modell för svensk fotografi 2008, eller ens 1959? Skulle inte tro det.
Man menade då att Bresson inte hade så mycket att säga med sina bilder. Enbart en bra komposition och häftigt fångade ögonblick räckte inte. Men då är vi kanske inne på diskussionen om fotografi över huvud taget?
Tror inte man behöver dra diskussionen så långt som fotografins existens utifrån HCB:s bilder. Tycker det verkar vara att göra det lite för lätt för sig att bara se på hans bilder som bestående av en bra komposition och häftigt fångade ögonblick. Har sett många av HCB:s bilder men har inte fördjupat mig i dem särskilt mycket. Men nog tror jag att det finns mer att hämta där än bara yta.