ariadne skrev:
Ja, det har nog med perception att göra.

Det vita får ju två helt olika innebörd här tex.

I det första ex. har det ingen större mening mer än att vara en bakgrund typ, även om det klart har en form så spelar den mindre roll, medans i den andra så spelar det vita lika stor roll som det lila.

- anna leker lärare

Klicka för att se resterande...

Häftigt. Gillar dylika utmaningar för min perception.

Fler perceptionsutmaningar här (länken från någon annan tråd här på fotosidan)

müsli skrev:
Tolkar jag som att du har seendet för dessa metoder. Du behöver inte tänka efter, du ser snabbt och intuitivt att bilden säger det du vill.

Klicka för att se resterande...

jo det är nog sant, men jag saknar dessvärre orden.
därför läser jag den här tråden med intresse, men känner att jag inte kan tillföra något så länge det inte är med bilder.

edit: och nu ska jag försöka se film mellan dotterns kräkningar och mina egna hostattacker...
(ikväll stod jag för första gången i mitt liv i duschen med kläderna på... gissa varför)

Det måste vara en metafor för dotterns kräkningar. Kan bli en Metonymi med tiden där en bild av duschande kvinna - betyder att hon har en sjuk dotter


Hoppas hon piggnar till igen.

tack.
hon piggnar nog till snart.

nu sitter jag bara å väntar på att min kudde ska bli klar i tvättmaskinen...
P

edit:
sorry att jag drog iväg tråden på villovägar.
släpper nu och låter den gå tillbaka.

När nöden är som störst är hjälpen puts väck.

Ahh att duscha med kläderna på betydde även sängkläderna? He he, det där skulle vi sett på bild. Vore något att analysera.

OKI tillbaka till ämnet nu.

Idéerna om att utveckla bildpratande och kommentarerna i förhållande till andra konceptuella begrepp är lysande. Jag tvekade starkt till att begreppen som beskriver en språklig vändning skulle vara bra att använda. Retorik - bildspråk: samma begrepp: ja och nej, jag är fortfarande tveksam, men prova går ju!

Jag läste också med intresse Terjes inlägg, särskilt beskrivningen av fråga/svar metoden som ofta används när folk kommenterar bilder. Jag har själv en tankegång som liknar det enkla uttalande jag hörde av en konstnär jag intervjuade: "Jag vill att mina bilder ska vara som en spegel, där man ser sig själv." Just detta att bilden talar för sig själv, och på ett språk för varje mottagare, eftersom det är mottagaren som ger den innehåll. Det är reciprociteten i att betraktaren tillför bilden något som jag vill åt. Som Terje var inne på, svaret finns hos mottagaren.

Tyvärr vill min migränhjärna inte så mycket ikväll, så vidare svar eller analyser kommer jag inte med. Hur som helst så är det högst välkommet att sättet att tala om och kommentera bilder får en skjuts!

gomorron, fastnade framför tv:n igår, "Parlamentet" + filmzappande. Fascinerande att se deltagarna i "Parlamentet" och hur dom i realtid snabbt bygger upp absurda figurer, små bilder och scener, hur dom blixtsnabbt jobbar mot publiken. Slog mig att kanske finns det likheter med fotografen som också jobbar i "realtid", fångar ett utsnitt av ett ögonblick, för en publik. Båda kräver kännedom om sin publik och hur den reagerar på vissa uttryck. Båda har metoder för att få fram en mening, en reaktion hos publiken. Båda utvecklas utifrån hur publiken reagerar (eller inte reagerar).

yalazy skrev:
<...> Jag har själv en tankegång som liknar det enkla uttalande jag hörde av en konstnär jag intervjuade: "Jag vill att mina bilder ska vara som en spegel, där man ser sig själv." Just detta att bilden talar för sig själv, och på ett språk för varje mottagare, eftersom det är mottagaren som ger den innehåll. Det är reciprociteten i att betraktaren tillför bilden något som jag vill åt. Som Terje var inne på, svaret finns hos mottagaren.

Klicka för att se resterande...

Terje skrev:
Vad berättar bilden? För er! Utan att ni får veta genom att fråga mig...

Berättande kommentarer om hur NI TOLKAR BILDEN.

Just på det området är bilddiskussionen av mest intressant karaktär - och det är diskussionen i detta som utvecklar BILDEN och där vi kan bjuda varandra på BILDER.

Genom sådana diskussioner utvecklar vi varandra - som bildskapare.

Klicka för att se resterande...

Viktig point! Fotografen utvecklas genom responsen från mottagarna/publiken.
Men ställer inte det krav på mottagaren (kritikern)?
Vad krävs av mottagaren?
Dels är det ju utmärkt om mottagaren reflekterar vad denne känner inför bilden. Det ger ju fotografen ett hum om hur bilden uppfattas.
Men kan mottagaren även uttrycka varför denne känner så inför bilden? Kräver kanske lite mer av mottagaren. Krävs det att mottagaren gör någon form av analys av sig själv, av sin egen förmåga att uppfatta bilden ?!
Kan mottagaren då förmedla i ord till fotografen vad i bilden som utlöste vissa känslor, associationer, slutsatser?

En mottagare/betraktare är kanske en bättre kritiker om denna samtidigt använder sin självkännedom, försöker se varför bilden skapar reaktionerna hos betraktaren, vad i bilden som triggar ett visst tänk hos betraktaren, inte bara reflekterar reaktionerna i sig även om dessa också naturligtvis är värdefulla.

yalazy skrev:
<...> Det är reciprociteten i att betraktaren tillför bilden något som jag vill åt.

Klicka för att se resterande...

Fastnade lite på reciprocitet, dvs hur "givandet" och "tagandet" hanteras, "handelsbalansen" i någon mening.
Intressant!

Det är ett utbyte. Men kanske inte alltid samma typ av utbyte. Fotografen vill ha något tillbaks när han publicerar sin bild. Men hur vet kritikern vad fotografen vill ha? Spelar det någon roll? Ska kritikern alltid svara utifrån sina egna behov? Eller ska kritikern i någon mån pejla fotografens behov och anpassa sig därefter?

(I fotosammanhang kan reciprocitet även ha betydelsen "ett ljuskänsligt medias minskande känslighet med ökande exponeringstid" eller nåt liknande)

müsli skrev:
<...> fotografen som också jobbar i "realtid", fångar ett utsnitt av ett ögonblick<...>

Klicka för att se resterande...

flummar vidare i ett sidospår:

Uttrycket att fotografen
- "väljer ett utsnitt ur ett ögonblick"
kontra att fotografen
- "väljer ett ögonblick av ett utsnitt".
Är det någon skillnad?

Man skulle kunna se en skillnad i beslutsföljd. I det första fallet vet fotografen när det kommer ett intressant ögonblick och börjar därefter att fundera på vilket utsnitt och perspektiv som passar.
I det andra fallet har fotografen bestämt sig för ett utsnitt och börjar därefter fundera på vilket ögonblick som passar.

Vilket fall är det vanligaste? Eller det bästa?

Återknyter till Christels bild från det persiska bröllopet. Hur tänkte hon här? Visste hon i princip på förhand att det här ögonblicket skulle komma? Eller hade hon först bestämt sig för utsnittet och väntade på att något skulle hända?
Jag gissar på att hon visste att ögonblicket skulle komma och att hon därefter började fundera på vilket utsnitt hon skulle välja. Är det alltid bättre att välja utsnitt efter att man bestämt vilket ögonblick man ska exponera? I värsta fall genom att beskära i efterhand om man t ex inte hinner byta brännvidd?
Med ögonblick menar jag inte ett exakt klockslag, utan det ögonblick när "allt stämmer", allt är på rätt plats, etc.

När jag nu tittar på bilden igen blir jag förvånad över hur pass tajt den är beskuren. Kan det vara ett bevis på att bilden är en effektiv synekdoke?
Dvs, jag hade i mitt huvud byggt ut bilden att visa mer. Bilden fick mig att lägga till detaljer och förstå sammanhang som inte bokstavligt finns med i bilden. Det kan man nog isåfall se som ett bra betyg till en bild.

får jag berätta här hur jag tänkte och gick tillväga, eller vill ni fundera vidare?

Ojojoj, kolla Arleklints tråd här om "Enkelhet" i bilder.
Här snackar vi synekdoker, eller?

Blir det automatiskt en synekdoke när man beskär kraftigt, när man bara visar en detalj, rensat från andra detaljer?

I någon mening blir det väl det, men kanske i kraftigt varierande grad. Jämför t ex Christels bilder på "skorna" och på "skorstenen" på första sidan i den tråden. Vilken får dig att associera mer till omgivningen, en helhet, en situation eller liknande?

För mig är det definitivt bilden på skorna. Igen ser jag ett bröllop, eller ett avslutat bröllop, eller en efterfest.
Bilden med skorstenen och flygplanet är intressant på andra vis, men jag har svårt att definiera hur.
(hmm, börjar referera onyanserat mycket till Christels bilder, beror kanske på att jag gillar hennes spännande bildspråk)

Någon som hittar någon annan synekdoke eller annat uttryck i den tråden? (det finns massor!

Estethia skrev:
får jag berätta här hur jag tänkte och gick tillväga, eller vill ni fundera vidare?

Klicka för att se resterande...

JA! berätta!
*nyfiken*

bilden är pytte-pyttelite beskuren och i övrigt direkt från kameran så när som på att den är omgjord till s/v.
jag valde alltså en hyfsat lång brännvidd (105mm) och koncentrerade mig enbart på att hitta detaljer i skeendet (som jag strax innan hade fått en liten snabb genomgång av från en luttrad videofilmare), detaljer som är så traditionsbundna att dom bara måste komma med.
detta gjorde jag med vetskapen om att jag inte var helt tvungen att skapa en helhet med detaljbilderna, utan att det även samtidigt togs översiktsbilder med vidvinkel av min man.

här är hans variant på samma händelse fast på ljus nummer två från andra hållet.
här kan man se min originalbild där enkom förminskning gjorts.

jag gjorde även så att jag satte mig på andra sidan jämtemot min man och koncentrerade mig på skeendet med kameran mot ansiktet mest hela tiden och båda ögonen öppna emellanåt för att se vad som hände samtidigt som jag letade bra utsnitt på detaljerna med kameran.
snabbt, snabbt måste det gå.

för övrigt så är jag så smickrad över att du tar upp mina bilder som exempel i så fina ordalag att jag sitter här och myser som en katt och tillåter mig att få känna mig lite stolt.
tack! det har definitivt gjort min dag! D
(vicket behövdes eftersom jag sitter här med flunsa och kräksjuk dotter)

müsli skrev:
<...>Bilden med skorstenen och flygplanet är intressant på andra vis, men jag har svårt att definiera hur. <...>

Klicka för att se resterande...

Association: Industrisamhälle! Klockrent! (produktion + transport)

Estethia skrev:
<...>
(vicket behövdes eftersom jag sitter här med flunsa och kräksjuk dotter)

Klicka för att se resterande...

Det är du som ska ha tack för den beskrivningen! Krya på er! Har sluppit årets flunsa hittils, ta i trä.

Jag har inte så mycket att komma med i den här diskussionen, men jag tycker att den är intressant. Vissa protesterar lite mot användandet av krångliga ord, och det kanske inte är så konstigt. Men samtidigt så kan det faktiskt vara så att ett krångligt språk kan vara nödvändigt för vissa typer av bilder. Kanske för att slippa skriva 30 ord för att förklara något som kan förenklas med några få, så länge andra förstår de ord som används.
Vad jag menar är att ord som förefaller krångliga till en början kanske är ganska självklara och enkla så fort man förstått innebörden av dem. Jag kan tänka mig att ett ord som till exempel "falukorv" kan vara nog så svårt för en tvååring, men likväl kan det vara ytterst viktigt att lära sig det, om man nu gillar falukorv.
Sedan är det förstås så också att många bilder här inte har någon annan avsikt än att vara estetiskt tilltalande, och kanske inte kräver något större ordförråd. Men de bilder som har lite djupare innebörd och större eftertanke kan helt klart vinna på att omskrivas med ett mer avancerat ordförråd.

Jag tycker du gör ett bra jobb här Roger. Jag läser tråden med intresse.

Edit: Det är kanske inte just ordförrådet i sig som egentligen är det primära, även om det jag skrivit tyder på det. Jag menar mer att det kan vara intressant att analysera bilder lite djupare än bara utifrån ljus, exponering och komposition.

Rodin skrev:
Vissa protesterar lite mot användandet av krångliga ord, och det kanske inte är så konstigt. Men samtidigt så kan det faktiskt vara så att ett krångligt språk kan vara nödvändigt för vissa typer av bilder. Kanske för att slippa skriva 30 ord för att förklara något som kan förenklas med några få, så länge andra förstår de ord som används.

Klicka för att se resterande...

Precis. Och som du säger, det förutsätter att läsaren också förstår ordet.
Därför vill jag gå vägen runt orden, och istället hitta exempel som illustrerar de olika begreppen, så kan man senare sätta ord på saker och ting, på det som visar sig vara användbart.

Rodin skrev:
Sedan är det förstås så också att många bilder här inte har någon annan avsikt än att vara estetiskt tilltalande, och kanske inte kräver något större ordförråd. Men de bilder som har lite djupare innebörd och större eftertanke kan helt klart vinna på att omskrivas med ett mer avancerat ordförråd.

Klicka för att se resterande...

Sant, fast jag undrar om det inte är viktigt även för enklare bilder, att man försöker göra en lite djupare analys. Då kanske fotografen ser att denne omedvetet använt ett uttryck som kan vara användbart vid andra tillfällen. Fotografen lär sig mer. Går framåt.

Men som du säger, absolut inget fel med bilder där avsikten är att vara estetiskt tilltalande, som kanske inte går att analysera djupare. Men jag tror att i rollen som kritiker kan det vara bra att tänka efter en extra gång innan man ger upp analysen av en bild.

Angående krångliga begrepp undviker jag gärna dem i kommentarer eftersom det ställer höga krav på mottagaren, men jag använder gärna en semiotisk metod likt den Terje beskriver för att tolka och ge kritik på de bilder där fotografen verkar försöka förmedla en mening.

Jag håller med om att det liknar teknisk kritik men ser också fotosidans kritikbilder främst som ett sätt att lära sig hur man plåtar saker bra (tekniken) och vad man skall plåta för att förmedla rätt mening/känsla (de två flyter förstås ihop eftersom tillvägagånssättet påverkar meningen).

wsaar skrev:
Angående krångliga begrepp undviker jag gärna dem i kommentarer eftersom det ställer höga krav på mottagaren, men jag använder gärna en semiotisk metod likt den Terje beskriver för att tolka och ge kritik på de bilder där fotografen verkar försöka förmedla en mening.

Klicka för att se resterande...

Snubblade på "semiotisk" men tror jag förstår vad du menar. Intressant. Det kanske är kärnan i hela diskussionen!
Kan du utveckla detta?

Se webben, t ex här.
"Semiotics is a science of signs and/or sign systems"
"Semiotic is an application of linguistic methods to objects other than natural language"

wsaar skrev:
Jag håller med om att det liknar teknisk kritik men ser också fotosidans kritikbilder främst som ett sätt att lära sig hur man plåtar saker bra (tekniken) och vad man skall plåta för att förmedla rätt mening/känsla (de två flyter förstås ihop eftersom tillvägagånssättet påverkar meningen).

Klicka för att se resterande...

Håller helt med, det ultimata är ju om kritiken sträcker sig över hela skalan med bildframställandets moment. Här kan man kanske som kritiker ofta ana vad som är det viktigaste behovet hos fotografen, varför fotografen begär kritik på bilden.

Kommer då tillbaks till frågan:

Ska kritikern främst se till sina egna eller fotografens behov?

Verkligen intressant diskussion det här.
Nu ska jag bege mig ut på svag is och försöka förklara hur jag tänker.
Jag tror språket kan utveckla oss som fotografer, genom att diskutera bilder och formulera tankarna kan man bli mer medveten av man själv håller på med. Och svåra krångliga ord är ju bara ett hinder innan de känns bekanta.

Samtidigt tror jag som Will Saar att teknik och mening/känsla flyter ihop. Om man behärskar tenkiken kan man kanske renodla sitt bildspråk så att bildens känsla/syfte framgår så tydligt att den inte ställer så höga krav på mottagaren vid tolkning. Här på FS kan jag tänka att likriktitad kritik och frågor som kommentar (som Terje ptatade om) kan bottna i osäkerhet på sin förmåga. Jag törs inte riktigt kritisera någon helt öppet som jag uppfattar som en bättre fotograf än jag själv måste jag erkänna...

Hm, hoppas det inte blev för svammligt det här...
ser fram emot fortsättningen på denna disskution =)