Något som jag lärt mig fast jag inte är proffs är. Det beror inte helt och hållet på hur man ser ut, det är vad man gör framför kameran. En modell som man måste säga till varje liten sak, är ingen bra modell. En bra modell vet precis hur de skall sätta varje liten pose mitt i prick och är mycket medvetna om hur de ser ut eftersom de känner det inom sig, oavsett om de är amatörer eller proffs. Jag fotograferade av en amatörmodell som kunde sin sak och var väldigt självsäker inom sig, det var busenkelt eftersom hon gjorde mycket av jobbet och satte pose efter pose klockrent, från tigerblickar till rena Ingrid Bergman posen.

Nästa modell var hopplös. Man kan inte säga till någon att de skall se drömmande eller nyfikna ut som helst skulle sitta och le på 30 bilder eller inte bli fotograferade alls. De måste helt enkelt känna inom sig om det skall se äkta ut. Jag tror allt har med inre medvetenhet att göra, dvs hur medveten man är om sig själv samt att man måste tycka om sig själv. Det är nästan viktigare att man kan spela bra teater framför kameran än att se bra ut faktiskt. Du kan ta världens snyggaste modell, det ser ändå inget ut förrän hon kan sin sak framför kameran.

Kör en avslappnad attityd och kom med lite små komplimanger då och då.

- Snyggt, bra gjort
- På den där bilden blev du jättebra, kan vi ta om denna och få den lika bra tro?
- Du kan det där med att stå framför kameran ser jag
- Oj, vilken bra bild detta blev

Sen tar du fram något kul emellanåt eftersom de flesta kvinnor uppskattar humor.

Det här är ju faktiskt egentligen själva essänsen av en bra porträtt/modellfotograf, det är olika som funkar varje gång...

För det enda som är generellt mellan mina plåtningar är att beröring av all form och alkohol av all form är strikta no-no's. Ja förutom handskakning vi mötet då...

Om något behöver rättas till ber jag oftast min MUA, för vissa som jag jobbat med länge kan jag nog sträcka mig till att peta undan ett hårstrå eller vända in en ettikett. Men massage? Det tror jag bara gör saken värre.

Det handlar ju egentligen om att så fort som möjligt få personen att glömma att de stirrar in i en kamera, vilket inte är det enklaste med feta softboxar, stor studio etc. Men ändå.

Prata, prata, prata. Varje sekund du spenderar med att kolla dina inställningar, ljus, hur en bild blev etc är en sekund då modellen kan tänka på att hon blir plåtad. Se alltså till att ha koll på allt sådant medan de sitter i sminket.

Och hitta fort ett gemensamt intresse, eller något som modellen kan få prata om - är de gifta? har de barn? vad jobbar de med? Vad gjorde de den 14 augusti 2006 (då måste de tänka till, ofta får du ett naturligt leende när de inser det absurda i frågan)?

Även som sagt, var riktigt noga med att ge direktiv. Ju nervösare och ovanare modell, ju mer precis "Slappna av axeln, 2 cm till. 1 till. Glöm inte höften." - också som redan sagt, var försiktig med HUR du ger komplimanger.

Förklara VARFÖR du ber dem skjuta ut höften mer. och mer. Visa skillnaden. Förklara att så fort en pose börjar göra ont eller känns riktigt fånig, då blir det bra på bild. Det är inget fel med att säga att "de första 50 bilderna har inte en chans att bli bra, så oroa dig..." och dra någon anekdot om hur man på filmtiden brukade skita i att sätta i film första "2 rullarna"...

Var aktiv. Var inte rädd för att visa poser.

Ha en ipad eller liknande med en "posebok", jag förbereder alltid en mapp med ett 20-tal bilder på liknande bilder som slutresultatet är tänkt att vara. Bra för både modell och fotograf om det skulle "stå still" helt plötsligt.

Och sist med inte minst. Var lugn och bekväm själv. Om du utstrålar självförtroende så kommer det smitta av sig....

My 2p.

Fstoppers.com har släppt en dvd med Peter Hurley, heter "The art behind the headshot" om jag minns rätt. Där pratar han ganska mycket om hans knep för att få modellen att känna sig bekväm och på så vis se bättre ut. Peter är, enligt mig, en otroligt skön och inspirerande person och tar grymma bilder, rekommenderas starkt!

Skulle vilja säga att det handlar om pesonkemi från fotografens sida mest. Med vissa människor känner man sig mer avslappnade helt enkelt. Jag har själv jobbat som modell ett antal år och upplevt många olika typer av fotografer. Ibland funkar det bara bättre helt enkelt. Som proffsmodell kan man ju agera ändå, men minns hur det var i början när man inte var avslappnad och fotografen inte kunde få till det.

Prata på!

Tysta fotografer skapar osäkerhet hos modellen så låt snattran gå och beröm modellen lite mellan bilderna.
Ha gärna musik på också.