Nä, jag är inte aktiv längre men läser lite då och då. Har tyvärr nästan helt slutat fotografera av nån anledning. Och gör jag det så blir det med kompaktkamera eftersom jag är utled på att ständigt söka efter perfekt bildkvalitet;-)
Min åsikt om Zeissobjektiv står sig dock, men jag skulle vilja utöka det till att säga att 3D-känsla i bilder lättast fås med mycket skarpa objektiv. Det finns andra sådana än Zeiss. Sen är skärpa inte ett helt lätt ämne. Hög upplösning är för mig inte samma sak som hög skärpa. För att erhålla hög skärpa måste objektivet också ge låg sfärisk aberration och/eller hög akutans, det vill säga lokal kontrast.
Sen tycker jag att 3D-känsla i bilder faktiskt oftast uppstår när man har stort skärpedjup. Hjärnan uppfattar ju verkligheten så genom ögat, inte som att bakgrunden är oskarp bortom det vi med ögat fokuserar på.
Ibland kan kort skärpedjup hjälpa till, men då bör det inte vara påtagligt. En bra egenskap hos objektiv om man vill uppnå det jag menar, är att oskärpan har något lägre kontrast än det som är i fokus. Det är rätt ovanligt men förekommer; särskilt när man bländat ner en skvätt och på några meters avstånd.
Här är ett exempel som motsäger att det skulle behövas "bra ljus". Sämre ljus får man leta efter. Bilden är tagen med Zeiss 35/2 Loxia vid f/4 på en Sony a7:
https://www.flickr.com/photos/makten/20021560510/sizes/o/
Ett kortare skärpedjup hade bara gjort att betraktaren sett att det var en kamera inblandad, om ni förstår hur jag menar. Det hade inte tillfört något och särskilt då inte på 3D-fronten.
Edit: Den som vill grotta ner sig i detta nördiga ämnen bör googla Samuli Vaahonen. Han har hängt länge på Fred Miranda-forumet och är en mästare på att få bilder att se verkliga ut. Däremot är de kanske inte särskilt kul i andra avseenden.
