Annons

presskort.org 2 ?

Produkter
(logga in för att koppla)

Paragrafryttaren

Aktiv medlem
Kijana skrev:
Nu råkar det vara så att jag även är medlem i en "fundamentalistisk nykterhetsorganisation", nämligen IOGT-NTO. (Någon av jönsarna Spendrup kallade förresten ungdomsförbundet UNF för "sekt" för några år sedan.)
Det var i så fall ett olyckligt sammanträffande med mitt val av exempel, som ju faktiskt låg nära till hands med tanke på nöjeskrogarnas huvudverksamhet som inte direkt består i att servera microvågsvärmd mat mitt i natten. Även om mina kunskaper om IOGT-NTO är begränsade och jag inte delar deras åsikter så vet jag inte om jag skulle beteckna dem (er) som fundamentalister. Det enda jag egentligen har emot organisationen är namnet. ;-)

Exemplet var i alla fall fulltständigt hypotetiskt och jag hoppas verkligen att du inte tog åt dig.

Men självklart håller jag isär medlemsskapet och yrkesrollen. Inte så att jag hinkar i mig gratis alkohol när jag är på jobbet, utan att jag helt enkelt inte springer IOGT-NTOs ärenden. Kan ju dessutom påpeka att som journalist ta uppdrag från annat håll än redaktionen är ett brott mot de etiska reglerna hos SJF.
Jag menade i exemplet ett sådant fall där den "fundamentalistiska nykterhetsorganisationen" är identisk med redaktionen. Det finns ju trots allt en del tidningar som springer sina huvudmäns ärenden.

Det är möjligt att tidsbrist och tillgänglighet över telefon är ett problem för den praktiskt arbetande journalisten och då får man väl chansa på att legitimationen erkänns av arrangören, men att kräva det? Nej, inte i min värld så länge det inte finns reglerat i lag.
 

froderberg

Teknikredaktör
Teknikredaktör
LeadHead skrev:
Det är möjligt att tidsbrist och tillgänglighet över telefon är ett problem för den praktiskt arbetande journalisten och då får man väl chansa på att legitimationen erkänns av arrangören, men att kräva det? Nej, inte i min värld så länge det inte finns reglerat i lag.
Givetvis ska man vara ödmjuk och inte rusa upp sig för att någon vakt eller annan inte förstår medievärldens spelregler. De bästa journalisterna är alltid dem som är supersmidiga - och de behöver sällan ens visa sina presskort.
 

Paragrafryttaren

Aktiv medlem
froderberg skrev:
PS. Undar vilken bartender som skulle betala inträde till jobbet, eller hantverkare som skulle betala för att komma in där han ska göra sitt jobb.
Precis. Problemet ligger ju bara i gränsdragningen för när en persons intresse är "tillräckligt redaktionellt" och identifieringen av de som uppfyller kravet.

Jag lutar fortfarande åt att förhandling i varje enskilt fall (eller i vart fall varje typfall) är den enda lösningen.

Vad skulle alternativet vara? En lag som gav innehavare av presskort X och Y rätt till vissa saker? Nja...
 

Kijana

Aktiv medlem
LeadHead skrev:
Det var i så fall ett olyckligt sammanträffande med mitt val av exempel, som ju faktiskt låg nära till hands med tanke på nöjeskrogarnas huvudverksamhet som inte direkt består i att servera microvågsvärmd mat mitt i natten. Även om mina kunskaper om IOGT-NTO är begränsade och jag inte delar deras åsikter så vet jag inte om jag skulle beteckna dem (er) som fundamentalister. Det enda jag egentligen har emot organisationen är namnet. ;-)

Exemplet var i alla fall fulltständigt hypotetiskt och jag hoppas verkligen att du inte tog åt dig.

Tycker nästan att det var ett lyckligt sammanträffande, för då fick jag ju ett exempel ur verkligheten att förklara kring. Att det var hypotetiskt insåg jag från början.

För att fortsätta med något utanför ämnet så kan jag berätta att för bli betraktad som fundamentalist eller fanatiker i det här sammanhanget så räcker det med att i handling stå fast vid det man ger uttryck för i ord.
 

froderberg

Teknikredaktör
Teknikredaktör
LeadHead skrev:
Precis. Problemet ligger ju bara i gränsdragningen för när en persons intresse är "tillräckligt redaktionellt" och identifieringen av de som uppfyller kravet.
De flesta arrangörer har en generös hållning för att slippa detta gränsdragningsproblem - "bättre släppa in några för mycket än att riskera gnäll från de viktiga" resonerar de.

Men samtidigt är det viktigt för journalistkåren att inse att missbruk av denna frihet bara slår tillbaka på kåren. Trovärdigheten naggas i kanten om folk uppfattar journalister som lyxlirare,
Jag har aldrig gått in på ett evenemang med presskort utan kamera och en anledning. Jag betalar på konserter och museer.

Jag kan berätta att vi på Allt om Digitalfoto nekat en del bjudresor och har en stenhård hållning när det gäller erbjudande från leverantörer. Läsarna måste ju kunna lita på oss.

Jag lutar fortfarande åt att förhandling i varje enskilt fall (eller i vart fall varje typfall) är den enda lösningen.
Ackrediterinssystemen som allt fler använder är ju ett exempel på detta. Då måste ju journalisten deklarera uppdragsgivare eller syfte för att få komma in.
 

Paragrafryttaren

Aktiv medlem
Kijana skrev:
Tycker nästan att det var ett lyckligt sammanträffande, för då fick jag ju ett exempel ur verkligheten att förklara kring. Att det var hypotetiskt insåg jag från början.
Jaja... :) Jag tycker dock att det inte var helt lyckat eftersom exemplet avsåg människor som både kom från en organisation med "onda" avsikter (ur ägarens perspektiv) och dessutom hade i uppdrag att främja dessa genom reportaget.

För att fortsätta med något utanför ämnet så kan jag berätta att för bli betraktad som fundamentalist eller fanatiker i det här sammanhanget så räcker det med att i handling stå fast vid det man ger uttryck för i ord.
Det är ju lite tråkigt. Men stå på er så har ni iaf. min respekt för det.
 

Windy

Aktiv medlem
jag använder inte mitt presskort speciellt ofta, men visst har det hänt att arrangörer frågat efter det.

Ofstast räcker det dock att vara ackrediterad, ibland krävs både och.

Och för att undvika alla missförstånd, jag är medlem i Svenska journalistförbundet och har mitt kort via dem.

Tycker däremot att det är sorgligt att folk tror att presskortet öppnar alla dörrar till gratisparadiset. Så enkelt är det inte.

//Linda
 

afe

Aktiv medlem
När jag arbetade som pressfotograf i början av 90-talet hade jag ID-kort från både SJF och PFK, och jag har för mig att den enda gången det behövdes var när jag skulle fotografera Ryttar-VM (eller något sånt) på Stadion utan att ansökt om ackreditering i förväg.

Här är för övrigt ett ID-kort som "tillverkats" för ett helt annat sammanhang, och det ser väl ganska officiellt ut om det är just det man är ute efter ;D
 

Bilagor

ANNONS