Lobbamobba
Aktiv medlem
Hej,
Kan tänka mig att fler än jag hamnar i detta forum som nybörjare och eftersom jag är hemma sjuk idag tänkte jag skriva ner mina erfarenheter från att ha gett mig tillbaka in i den analoga världen.
Starten
För några veckor sedan skulle jag köpa en stillbildskamera. Problemet är att jag ytterst sällan tar stillbilder, inte för att det är tråkigt utan mer för att det aldrig blir något av dem.
Sedan ca 10 år har jag snöat in på att filma. Jag tycker det ger mer för mödan eftersom jag får skapa innan, under och efter med långa redigeringssittningar.
Därför tog det emot att hosta upp dyra pengar för en fin kamera, igen.
I mitt letande stötte jag på nyrenoverade Polaroidkameror från Impossible Project. När första filmpaket hade framkallats insåg jag, det här är nytändningen mitt fotande behöver.
Så det bar ut på Ebay och Tradera och en massiv reasearch gjordes på alla tänkbara kameror. Mina slutsatser blev:
Fan va snyggt det blir.
Shit va coola alla gamla kameror är (älskar teknik och nostalgia, har LP, Super-8 osv).
Det är ju hur billigt som helst!
Köpen
Eftersom jag hade flera gamla Minoltaobjektiv till min videokamera (Blackmagic Pocket Cinema Camera) så tittade jag efter en systemkamera med samma märke, en mellanformatare, en rangefinder och något litet o lätt.
Jag tog min lilla budget som var tänkt att täcka en Olympus Stylus-1 (strax över 4k) och köpte istället,
Yashica D, Mellanformat
Minolta 7S, Rangefinder
Olympus Trip 35, Kompakt
Minolta SRT-101 x 2 (lite bucklig lucka på den första, ska byta mellan dem.), SLR
2st olika Zeiss Ikon
Practica xb20, SLR
Yashica Minister ii, selenium rangefinder
Minolta Autaomatic, impulsköp.
Yashica Electra 35 GT, rangefinder
Framkallningsgrejer för både svartvitt och färg.
Massor med Film i olika färg och form.
Allt fungerar bra sånär som på en bucklig lucka på SRTn vilket gjorde att de första fem bilderna sabbas i varje rulle. Ljusmätaren på 7s är trasig men det brukar oftast vara en söndererjad sladd, ska försöka fixa det själv.
Leken
Att fota med dessa gamla kameror är en fröjd. Det är kul och avkopplande. Det bästa är att jag inte stressar och tar tusen bilder per session som endå bara ska ta upp plats på hårddisken för att jag "nån dag" ska ta tag i det.
Istället tar jag den bild jag vill ha och går sedan vidare. Finns ingen större poäng att ta fler eftersom jag inte ser resultatet. Kan hända att jag tar två fall jag blir lite tveksam på exponeringen.
Kamerorna i sig gör det också roligare eftersom de är så häftiga. Metall, mekanik, ljudet, lukten osv. Jag går helt enkelt igång på det.
Älskar tex hur Olympus Trippen signalerar att den inte kan exponera med en fysisk röd "skyllt" istället för en diod eller ljud.
Eller hur coolt är det inte att dra yttersta ringen på Yashica Ministern till rätt ljusvärde och se hur det mekansikt vrider slutaren och bländaren till en vettig exponering?
Minolta SRT-101 har ett sånt där riktigt kamera ljud, så det smäller om det. När man tar en bild hörs det och det råder ingen tvekan om vem i rummet som fotograferar
Processen
Från början hade jag inte tänkt framkalla själv men det blev på något underligt sätt oundvikligt.
Jag lämnade in några färgrullar. En med gammal hederlig fotopåse och en på stan hos en 1h framkallare. Bilderna blir jättefina och korten blir sådär "glossy" som är man var barn.
När jag pratade med en kollega sa han att jag nog skulle börja framkalla själv eftersom jag kommer vilja "äga hela processen", äshdå tänkte jag.
Men redan när jag höll upp första negativet mot fönstret kändes det som att lämna filmat material till en annan redigerare (något jag inte gillar, control freak). Det är ju min process.
Så jag köpte grejer från photax och satte igång. Första rullen blev riktigt bra, andra och tredje också. Det är helt enkelt inga problem. Tycker en bra jämförelse är sockerkaka. Kan man följa receptet och få ett ätbart resultat kan man framkalla film.
I veckan ska jag ge mig på färgkittet men är inte särskillt oroad. Enda skillnaden är temperaturen men det finns massor med olika sätt att lösa det på. Bara att kolla youtube. Det blir väl som att baka tigerkaka.
Resultatet
Här är en film från min andra framkallning med lite exempelbilder på slutet. Filmen är gjord med en bmpcc och ett svingammalt objektiv (Elgeet 13mm f1.5). I filmen tar jag en Trip 35 men fotona är tagna med Yashica Electra 35 GT (silver är snyggare på film).
https://www.youtube.com/watch?v=KlCU27A4j2Q
Vägen Framåt
Som sagt, jag är nybörjare och har inte ens hunnit börja ta bilder på alvar utan testkör kamerorna och slipar på mitt arbetsflöde. Men jag känner att det här kommer jag hålla på med ett bra tag framöver. Tröttnar jag på framkallning så finns ju labben. Och tröttnar jag helt så har kamerorna knappast gått ner i pris.
Snarare kommer nog det utvecklas till mörkrum eftersom när min kollega som pratade om att äga processen fick höra att jag scannade mina objektiv så sa han, "Ska du blanda in digitalt äckelpäckel i din analoga process".
Det där gnager mig lite
Sen är det ju kul att hålla ett öga på auktioner och loppisar. Nu när jag har mer kameror än jag behöver så får hobbyn även ett inslag av samlande. Jag vill tex ha en Olympus 35RC och inget hindrar mig från att hosta upp en femhundring och köpa en idag. Men det är roligare att vänta tills jag får den för 100 kr.
Så var det med Yashica Ministern, behövde den inte men för 75kr var det inget att orda om för jag fullkomligt älskar seleniumkameror.
Håller med Rehborg, skönt med en hobby där man får ge sig hän åt prylar och teknik (utan att bli ruinerad).
Hoppas nån annan nybörjare hittar tråden i framtiden och finner den intressant och jag återkommer säkert med första färgframkallningarna m.m framöver.
/Mattias
Kan tänka mig att fler än jag hamnar i detta forum som nybörjare och eftersom jag är hemma sjuk idag tänkte jag skriva ner mina erfarenheter från att ha gett mig tillbaka in i den analoga världen.
Starten
För några veckor sedan skulle jag köpa en stillbildskamera. Problemet är att jag ytterst sällan tar stillbilder, inte för att det är tråkigt utan mer för att det aldrig blir något av dem.
Sedan ca 10 år har jag snöat in på att filma. Jag tycker det ger mer för mödan eftersom jag får skapa innan, under och efter med långa redigeringssittningar.
Därför tog det emot att hosta upp dyra pengar för en fin kamera, igen.
I mitt letande stötte jag på nyrenoverade Polaroidkameror från Impossible Project. När första filmpaket hade framkallats insåg jag, det här är nytändningen mitt fotande behöver.
Så det bar ut på Ebay och Tradera och en massiv reasearch gjordes på alla tänkbara kameror. Mina slutsatser blev:
Fan va snyggt det blir.
Shit va coola alla gamla kameror är (älskar teknik och nostalgia, har LP, Super-8 osv).
Det är ju hur billigt som helst!
Köpen
Eftersom jag hade flera gamla Minoltaobjektiv till min videokamera (Blackmagic Pocket Cinema Camera) så tittade jag efter en systemkamera med samma märke, en mellanformatare, en rangefinder och något litet o lätt.
Jag tog min lilla budget som var tänkt att täcka en Olympus Stylus-1 (strax över 4k) och köpte istället,
Yashica D, Mellanformat
Minolta 7S, Rangefinder
Olympus Trip 35, Kompakt
Minolta SRT-101 x 2 (lite bucklig lucka på den första, ska byta mellan dem.), SLR
2st olika Zeiss Ikon
Practica xb20, SLR
Yashica Minister ii, selenium rangefinder
Minolta Autaomatic, impulsköp.
Yashica Electra 35 GT, rangefinder
Framkallningsgrejer för både svartvitt och färg.
Massor med Film i olika färg och form.
Allt fungerar bra sånär som på en bucklig lucka på SRTn vilket gjorde att de första fem bilderna sabbas i varje rulle. Ljusmätaren på 7s är trasig men det brukar oftast vara en söndererjad sladd, ska försöka fixa det själv.
Leken
Att fota med dessa gamla kameror är en fröjd. Det är kul och avkopplande. Det bästa är att jag inte stressar och tar tusen bilder per session som endå bara ska ta upp plats på hårddisken för att jag "nån dag" ska ta tag i det.
Istället tar jag den bild jag vill ha och går sedan vidare. Finns ingen större poäng att ta fler eftersom jag inte ser resultatet. Kan hända att jag tar två fall jag blir lite tveksam på exponeringen.
Kamerorna i sig gör det också roligare eftersom de är så häftiga. Metall, mekanik, ljudet, lukten osv. Jag går helt enkelt igång på det.
Älskar tex hur Olympus Trippen signalerar att den inte kan exponera med en fysisk röd "skyllt" istället för en diod eller ljud.
Eller hur coolt är det inte att dra yttersta ringen på Yashica Ministern till rätt ljusvärde och se hur det mekansikt vrider slutaren och bländaren till en vettig exponering?
Minolta SRT-101 har ett sånt där riktigt kamera ljud, så det smäller om det. När man tar en bild hörs det och det råder ingen tvekan om vem i rummet som fotograferar
Processen
Från början hade jag inte tänkt framkalla själv men det blev på något underligt sätt oundvikligt.
Jag lämnade in några färgrullar. En med gammal hederlig fotopåse och en på stan hos en 1h framkallare. Bilderna blir jättefina och korten blir sådär "glossy" som är man var barn.
När jag pratade med en kollega sa han att jag nog skulle börja framkalla själv eftersom jag kommer vilja "äga hela processen", äshdå tänkte jag.
Men redan när jag höll upp första negativet mot fönstret kändes det som att lämna filmat material till en annan redigerare (något jag inte gillar, control freak). Det är ju min process.
Så jag köpte grejer från photax och satte igång. Första rullen blev riktigt bra, andra och tredje också. Det är helt enkelt inga problem. Tycker en bra jämförelse är sockerkaka. Kan man följa receptet och få ett ätbart resultat kan man framkalla film.
I veckan ska jag ge mig på färgkittet men är inte särskillt oroad. Enda skillnaden är temperaturen men det finns massor med olika sätt att lösa det på. Bara att kolla youtube. Det blir väl som att baka tigerkaka.
Resultatet
Här är en film från min andra framkallning med lite exempelbilder på slutet. Filmen är gjord med en bmpcc och ett svingammalt objektiv (Elgeet 13mm f1.5). I filmen tar jag en Trip 35 men fotona är tagna med Yashica Electra 35 GT (silver är snyggare på film).
https://www.youtube.com/watch?v=KlCU27A4j2Q
Vägen Framåt
Som sagt, jag är nybörjare och har inte ens hunnit börja ta bilder på alvar utan testkör kamerorna och slipar på mitt arbetsflöde. Men jag känner att det här kommer jag hålla på med ett bra tag framöver. Tröttnar jag på framkallning så finns ju labben. Och tröttnar jag helt så har kamerorna knappast gått ner i pris.
Snarare kommer nog det utvecklas till mörkrum eftersom när min kollega som pratade om att äga processen fick höra att jag scannade mina objektiv så sa han, "Ska du blanda in digitalt äckelpäckel i din analoga process".
Det där gnager mig lite
Sen är det ju kul att hålla ett öga på auktioner och loppisar. Nu när jag har mer kameror än jag behöver så får hobbyn även ett inslag av samlande. Jag vill tex ha en Olympus 35RC och inget hindrar mig från att hosta upp en femhundring och köpa en idag. Men det är roligare att vänta tills jag får den för 100 kr.
Så var det med Yashica Ministern, behövde den inte men för 75kr var det inget att orda om för jag fullkomligt älskar seleniumkameror.
Håller med Rehborg, skönt med en hobby där man får ge sig hän åt prylar och teknik (utan att bli ruinerad).
Hoppas nån annan nybörjare hittar tråden i framtiden och finner den intressant och jag återkommer säkert med första färgframkallningarna m.m framöver.
/Mattias
Senast ändrad:
